Sju Tankar efter Varberg – IFK Göteborg (1-2) ”Bojan hade kunnat förhindra skadan”

Efter en hårt kritiserad premiär där Blåvitt förlorade med uddamålet mot Elfsborg hemma på Gamla Ullevi får laget en chans till återupprättelse bara några dagar senare i och med bortamatchen mot Varberg. Blev det någon återupprättelse? Nja…

För att sammanfatta matchen mot Varberg kommer här sju tankar om matchen.
 

1. Vi börjar där matchen börjar. Det här är egentligen något vi känner igen från Elfsborgsmatchen. Först och främst ska vi väl säga att jag rent allmänt ogillar den här ”nu ska lillebror från landet brösta upp sig och visa att det gör ont att möta oss” mentaliteten som ofta präglar matcher mot småortslagen runt Göteborg som Varberg, Elfsborg eller Falkenberg. Det blir ofta ganska vårdslöst. Redan i premiären tog Elfsborg varje tillfälle i akt att trycka till lite sådär irriterande onödigt för att markera och störa. Idag var det ännu värre.
   
   Jag personligen tycker det är skit varje år när det händer, men just i år känns det verkligen som om det är något fotbollen borde försöka undvika. Här har vi infört fem byten per match för att spelarna ska klara av det täta spelschemat, och sen redan i omgång två har vi en match där övertända gaisare skadar två mittbackar på 30 minuter.  Det går liksom inte att snacka bort med att det var olyckor eller liknande, för Varberg (och Elfsborg i matchen innan) visar matchen igenom upp en respektlöshet mot motståndarspelarnas hälsa. Och det är inte bara mot Blåvitt. I gårdagens match mellan Elfsborg och Hammarby kommer Simon Olsson in sent mot Magyar och tvingar honom till byte också. Det är en trend som svensk fotboll rent allmänt nog ska ta sig en funderare över. Att införa 5 byten men sedan skicka ut spelarna för att halvt döda varandra känns minst sagt som att sila mygg och svälja elefanter om vi säger så.
    
2. Matchen då? Ja, det var tre poäng. Ska vi vara positiva så kan den här typen av matcher och vändningar betyda enormt mycket mentalt, och Blåvitt går ju i rätt riktning vad gäller spelet. Första halvlek såg bättre ut än matchen mot Elfsborg, och andra halvlek såg bättre ut än första halvlek. Men samtidigt så bjöds flera gånger på oceaner av ytor. Varberg fick många lägen att göra 2-0 i första och flera lägen att kvittera i andra. Utan att ha sett några siffror är känslan att Varberg skapade fler farliga lägen än Blåvitt gjorde.
   
   Spelet är fortfarande ofta väldigt omständligt och lättläst. Stora delar av matchen går det väldigt långsamt och i princip varje fast situation mot Blåvitt känns farlig. Tre poäng är tre poäng, och matchen innehöll en hel del ljusglimtar, men överlag så kan nog ingen påstå att det känns som om Blåvitt ”tagit nästa steg” jämfört med förra säsongen. Tvärt om så känns det som om laget varit nästan kriminellt oförberedda på att allvaret börjat. Låt oss hoppas att den här segern, och allt vad den innebar kan fungera som en katalysator för laget, för tror väldigt få är nöjda med hur det sett ut de två första omgångarna.
    
3. Ansvar. Vi måste gå tillbaka till den där första punkten. För jag kan tycka att det är ganska oärligt av lagen att be om fler byten för att orka spela samtidigt som de sedan går ut och sparkar sönder varandra, men det finns trots allt en tredje part här vars jobb faktiskt är att stävja den här skiten.
   
   Jag tror inte Bojan Panzic läser det här, eller att det någonsin når fram till honom, eller att någon i domarkåren ens skulle lyssna på kritik (Stefan Johannessons mail som läckte till Expressen visar ju tydligt hur den gruppen ser på extern kritik) men likväl. I mina ögon är Bojan direkt ansvarig för att Kritopher Da Graca tvingas gå ut skadad. Aliev gick in hårt och fult från minut ett mot den Blåvita backlinjen och borde vid flera tillfällen redan innan fått gult kort. Att han inte tar tag i en matchbild där en spelare spelar så vårdslöst och utan respekt för andras hälsa är helt bortom mig.
   
   Det har länge varit allmänt känt att domarkåren tillåter mycket fulare spel första 20 minuterna, och idag ledde det till två skadade mittbackar. Då har vi inte ens nämnt att Aliev klarade sig med ett gult kort efter att eventuellt ha förstört Da Gracas säsong. Som extra salt i såren blåste Bojan för nästan allt i andra halvlek. Jag har tagit upp det förr och jag förstår verkligen inte varför domarna gör så. Varför de byter nivå.
   
   Efter sitt gula kort lugnade Aliev ner sig, och hade Bojan tagit fram det redan första gången han kom in vårdslöst hade han Kristopher nog spelat klart matchen.
    
4. Gladare tankar! ’Paka’ fick göra mål! Efter att ha varit ganska osynlig mot Elfsborg kunde Paka idag komma in bättre i matchen. Med lite bättre rörelse på resten av laget fick han mer bollar och mer att göra med bollen och det var väldigt skoj att se honom flyga fram på plan igen.
   
   Något han kröner med att få avgöra matchen med sitt 2-1 mål. Lustigt nog borde han nog gjort mål i en situation precis innan där han hade ett bättre läge, men istället kunde han trycka upp 2-1 (med knäet?) på ännu ett inspel från Hosam Aiesh. Ett mål som säkerligen betyder väldigt mycket för ’Paka’.
    
5. En annan motor på mitten. Jag tyckte redan mot Elfsborg att det såg betydligt bättre ut när Tobias Sana fick komma in och idag startade han. Och jag tycker han visar hur viktig han kan vara i Blåvitt. Framför allt mot lag som vill pressa högt och störa Blåvitts uppspel är Sana en nyckel för Blåvitts framgång. Han håller bollen väldigt lugnt och blir inte alls stressad av att en fradgetuggande Aliev som vill avsluta en karriär kommer springandes mot honom. Istället tar han sig runt och är väldigt duktig på att hitta ytorna bakom den höga pressen.
   
   Tillsammans med ’Paka’ kan jag tycka att Sana blir väldigt intressant, för där Paka är riktigt duktig på att hitta ytor mot lag som sjunker hem är Sana väldigt duktig på att hitta ytor bakom lag som trycker upp. De kompletterar varandra väldigt väl på många sätt. Ett extra plus i kanten för Sana är att han, likt Sebastian Eriksson brukade göra, har den där ”Jaha, ingen annan löper? Ja men då får väl jag ta bollen och göra det själv” inställningen som kan sätta fart på spelet när det hackar en del.
    
6. På tal om utmärkande spelaregenskaper. Vi måste ju ändå lyfta hatten för Nzuzi Toko. Briljerar kanske inte som mittback, men det här är en spelare som togs in som mittfältare, har spelat högerback större delen av tiden och nu vikarierade nästan en hel match som mittback. Och som sagt, det syntes att det var en ovan position, men vi ska komma ihåg att Toko fick rädda resten av laget flera gånger med sitt hårda hemjobb.
    
7. Är matchformen där nu? Ja, det här är ju en väldigt udda säsong för alla inblandade. Uppladdningen blev sådär för många och lagen kom in i säsongen utan att ha spelat match på flera månader. Mot Elfsborg såg Blåvitt ut att vara oerhört tagna på sängen av att det blev allvar över en natt. Men nu är det tätt mellan matcherna. Mjällby redan på måndag igen. Det är dags att hitta formen snabbt!  

1 kommentarer

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2020-06-18 22:26:00