Sju tankar efter Värnamo - IFK Göteborg (3-1) “Usla beslut på och utanför plan”
Blåvitt, som genom en radda bra resultat såg ut att rädda säsongen och sprida framtidstro väljer att med bara några omgångar kvar av serien att gå ut och dra ner hela staden i ett omfamnande höstmörker. Här är sju tankar efter en fiaskoartad andra halvlek mot Värnamo.
1. Vår Allsvenska
Under pandemin så gick jag och skaffade mig både sambo, segelbåt och jobb med lite striktare arbetstider, så mitt bortaresande har inte varit riktigt vad det var förr i tiden. Jag ska inte säga att jag var förvånad, för jag visste ändå om det, men jag hade nog ändå lite förträngt hur det är att gå på en arena med låga flacka läktare och löparbanor. Jag var tvungen att pina mig igenom en repris av matchen för att kunna få ihop den här texten, vilket inte var så skoj.
Förstå mig rätt, jag kan uppskatta och respektera mycket i organisationen runt matchen. Det stektes bra med hamburgare och korv i kioskerna, personalen var trevlig och det gick fort att få sin hamburgare. Personalen på arenan gjorde ett jättefint jobb.
Men det är samtidigt kiosker med fem föremål på menyn, inga vegetariska alternativ, och hamburgaren du får har tre pålägg - ketchup, senap och dressing. En del av mig kan uppskatta det. Det känns som Allsvenskan som Allsvenskan borde vara. En annan del av mig kände att det här var en mörk dag i fel ände av oktober där jag efter en lång dag på jobbet och resa ner till Värnamo hade behövt i alla fall en jävla tomat på min burgare.
2. Tappet
Blåvitt har egentligen matchen där vi vill ha den efter 45 minuter. Ledning, relativt stabilt försvar, och ett, om inte bra spel, så i alla fall funktionellt spel. Blåvitt hotar när vi kommer upp, och släpper till väldigt lite trots att det ofta ser ut som handbollsförsvar i övrigt.
Det gör att tappet, eller raset får vi nog ändå kalla det utan att bli anklagade för kvällstidningsrubriker, i andra halvlek framstår som så otroligt konstigt och frustrerande. Killen bredvid mig på läktaren säger att “kväv dem bara. Stå emot första 10-15, låt luften gå ur och kontra in 0-2”. Lätt att säga såklart, men likväl finns det en poäng i det. Mål styr matchbilder och där och då är det Blåvitt som har 1-0, och Värnamo som måste hitta ett sätt tillbaka in i matchen. Det som svider lite extra är att det känns som om det är Blåvitt som ger dem den vägen in i matchen.
Man kan säga vad man vill om bollinnehav och fint spel, men faktum är ändå att fram till kvitteringen så skapar Värnamo väldigt få bra chanser, och kvitteringen kommer inte från att Värnamo rullat upp Blåvitt, kvitteringen kommer efter en enormt slarvig felpass på offensiv planhalva och en mittback som står och sover.
Jag är väl inte helt övertygad om värdet i att räkna xG, men Värnamo har efter matchen ett xG på 1,17 och Blåvitt på 0,97 skvallrar ändå om att Värnamo hade svårare för Blåvitts försvar än matchens resultat kanske visade.
3. Taktisk miss
Efter matchen snackade vissa spelare om att det var en medveten taktik att försöka gå upp och pressa Värnamo lite högre i banan. Det skulle ha kommit från spelarna själva, och det kan jag förvisso se poängen i, men också misstaget i.
Det är egentligen ett ämne som bör delas upp i lite olika kategorier som ger både viktiga och oviktiga svar. Det är väldigt lätt att konstatera att Blåvitt tappade 1-0 till 1-3 på 45 minuter och det var en misslyckad förändring, men det är en lite för enkel analys. Värnamo gjorde ju också förändringar i paus, och utfallet av våra förändringar är ju kopplat till utfallet och mötet med Värnamos förändringar. Intressantare frågor är ju vad man ville uppnå, varför man ville uppnå det, och om det fanns anledning att tro att det gick att uppnå, och där är jag betydligt mer kritisk än bara att man fick ett dåligt utfall på förändringarna.
Varför vill man få till förändringen? Bortsett från en riktigt onödig frispark så skapar Värnamo rätt lite i första, så att ur det perspektivet så bör inte Blåvitt vilja förändra. Samtidigt så har bara Blåvitt 33% bollinnehav i första halvlek, så det finns ju ett argument för att laget vill vinna boll högre och på så sätt ha mer boll och kunna “vila med boll mer”. Vilket för oss till sista frågan. Fanns det fog för att tro att vi skulle uppnå vårt önskade mål? Mot ett Värnamo som är erkänt bra på att komma ur press är det en riskabel väg att gå. Och där undrar jag vad tanken var. För varken Hussein Carneil eller Astrit Selmani har gjort sig kända som spelare som ligger bra i den synkade pressen, och att pressa högt med två centrala spelare som inte synkar sin press lämnar rätt stora luckor att utnyttja för motståndarna om vi säger så.
Om det nu var spelarna som ville pressa högre så är jag lite besviken på att tränare Askou går på deras linje. Att de tycker det är tråkigt att spela handbollsförsvar kan jag förstå, men då är det fan tränarens ansvar att säga att “Nej, ni är för dåliga för att spela det presspelet ni pratar om. Vi ska hålla tätt här.”
4. Dumhet
I slutändan så landar jag lite i att det är ganska mycket “dumhet” som kostar Blåvitt poäng mot Värnamo. För som sagt, de gjorde mål på sina chanser och skapade egentligen väldigt lite utöver det, och alla deras chanser kommer till efter rätt stora och klantiga misstag av Blåvitt.
1-1 målet börjar ju med att vi faktiskt gör det vi vill göra, vinner boll högre upp i plan, flyttar upp laget lite, men sedan slår (Santos till Mucolli vill jag minnas) vi en urusel pass som lätt kan brytas. Backlinjen är helt osynkad och när Gustav Svensson med sina ytterbackar kliver upp för att ställa offside så tar Hausner ett steg ner och står flera meter bakom övriga backlinjen, vilket upphäver den annars rätt solklara offsiden på Värnamospelaren.
2-1 målet är det Hussein Carneil som ska pressa men är helt ur synk i sin press. Han är där så sent att Värnamospelaren hinner få ordning på bollen och se honom komma, men han går in så pass hårt att Värnamospelaren enkelt kan peta bollen åt sidan medan Carneil säljer sig hela vägen upp på läktaren, och helt plötsligt kan de ta 10-15 meter rakt in i plan till ett skottläge. Blöt plan, svåra studsar och Dahlberg kan inte hålla bollen (vilket han nog borde gjort) och lämnar retur rakt fram, som slås in i öppet mål.
3-1 målet kommer efter ett läge där Gustav Svensson ska ha koll på bollen, men Värnamospelaren lyckas få en fot på den och snor bollen. Men Sebastian Hausner är där och har boll, men är så jävla svag att han bara faller ner vid en lätt vindpust och helt plötsligt är det två mot en läge för Värnamo och båda våra mittbackar ligger i gräset vid sidlinjen. Hausner har alla möjligheter i världen att döda den bollen. Hausner har alla fysiska förmågor i världen för att stå upp där. Det är ett provocerande dåligt ingripande och det blir sista spiken i kistan.
Mest besviken är jag nog dock trots allt på Carneil. Var samma mot Sirius där han på en frispark skulle prova någon kort variant och ett skott som gick närmare hörnflaggan än målet i slutminuterna när Blåvitt flyttat upp hela laget in i straffområdet.
Han tar väldigt många dåliga beslut på plan, och givet att han härom året också valde att byta agent till den där agentfirman som resten av fotbollssverige just nu vill bojkotta ger ett intryck av att han tar rätt usla beslut utanför plan också.
Det blir lite extra provocerande då han egentligen har sådan otrolig talang i övrigt.
5. Tunn bänk
Det blir tyvärr väldigt tydligt att Blåvitt har en tunn bänk en match som denna. Det är ju såklart dels på grund av skador (vi får väl räkna in Marcus Berg som “skadad” i den här ekvationen) men också på grund av ageranden i den sportsliga ledningen. Det är ju trots allt svårt att komma ifrån att vi släppt en del spelare som ska hålla hög nivå på pappret, t ex Simon Thern som gjorde en helt okej match i Värnamo, men också att vi valt att placera några spelare rätt långt ner i frysboxen.
Förstå mig rätt, jag tycker att Suleiman Abdullahi varit riktigt svag när han fått chansen och jag köper att han är gömd bakom fiskpinnarna vi glömde förra året. Jag tycker att Eman Markovic varit rätt usel och jag tycker att han sett rätt egoistisk ut på träningarna jag sett. Och även om jag egentligen tycker Trondsen varit rätt bra, så kan jag också se att han tagit två riktigt korkade röda kort under sina ganska få matcher i Blåvitt-tröjan och det är svårt att spela med en gubbe som tagit två röda på 440 spelade minuter. Det är nästan ett snitt på ett rött varannan match.
Samtidigt så var det tydligt idag att förändringar behövdes i laget, förändringar som vi inte förmådde skapa.
6. Inte så förvånande trots allt
I slutändan så finns det en del saker som jag ser på olika sociala medier som jag inte tycker vi ska vara så förvånade över. En sådan sak är Astrit Selmani.
Det är en spelare som vi alla vet var som bäst när han spelade i ett lite grisigare Varberg, i ett rakare 4-4-2 spel. I Hammarby som försökte vara mer spelande hade han det svårare. När han hoppade in de första matcherna och såg riktigt bra ut ska vi ha med oss att Blåvitt jagade kvittering och Selmani byttes in mot en back för att flytta upp laget. Han kom in som en andra anfallare (bredvid Berg till råga på allt) i vad som mer liknar 3-5-2 än det 4-3-3 vi brukar starta med. Vi visste på förhand att Selmani inte är spelaren som gör sig bäst som en ensam anfallare, men ändå blir vi förvånade när han har svårt att komma till sin rätta som ensam central anfallare i dagens 4-3-3 spel.
Lite likadant gäller Värnamos spel. Vi vet att de vill rulla boll, och de vet att Blåvitt vill pressa högt och vinna boll långt upp i plan. Värnamo lyckades spela sig runt vår press, och då förefaller det ändå naturligt för mig att backa tillbaka lite, och hålla dem utanför straffområdet istället, för de var ju i mångt och mycket ofarliga när Blåvitt var samlade.
Det var ganska väntat ändå, och jag vill inte se det som att Blåvitt var så utspelat som många vill få det till.
7. Vad händer nu?
Det är lätt att titta på spelprogrammet vi har kvar och känna att det ser mörkt ut, men jag är ändå relativt positiv inför framtiden och Blåvitts förutsättningar. (Ord jag absolut inte under några omständigheter kan komma att få äta upp…)
BP är tre poäng bakom och har sämre målskilnad så behöver i praktiken ta ikapp fyra poäng. Degerfors är sex poäng bakom och behöver i praktiken ta ikapp sju poäng, på tre matcher.
Det känns mörkt just nu, men BP spelar derby mot Djurgården i nästa omgång, en på inget sätt enkelt match och skulle Blåvitt vinna hemma mot Elfsborg samtidigt som Djurgården slår BP så har Blåvitt i praktiken säkrat kontraktet.
Personligen tror jag inte att BP tar mer än max två poäng till, om inte Häcken står för den där läggmatchen som många förväntar sig, och då är Blåvitt klara oavsett vad som händer i våra matcher, men det faktum att Varberg till synes helt checkat ut och bara spelar av de kvarvarande matcherna får mig ändå att känna att Blåvitt kommer ta fler poäng i årets Allsvenska, och då ska det ändå en del till för att Degerfors och/eller BP ska kunna gå om.
