Snittbetyg för 2020: Ytterbackar
När 2020 till sist går mot sin ände och ska summeras presenterar vi IFK Göteborgs snittbetyg för året. Snittbetygen är baserade på prestationer i Allsvenskan, utifrån de 20 matcher vi betygsatte under året, och kommer presenteras indelat i målvakter och mittbackar, ytterbackar, mittfältare och anfallare. Idag har vi kommit till lagets ytterbackar.
Betygsskalan
7 – Landslagsklass
6 – Mycket bra
5 – Bra
4 – Godkänd
3 – Underkänd
2 – Dålig
1 – Usel
Ytterbackar
Nzuzi Toko - 4,25
Nzuzi gjorde under sommaren fyra matcher i allsvenskan och var också väldigt delaktig i cupspelet, och hans tid i Blåvitt får kanske sammanfattas som en väldigt bra legoknekt. Den kongolesiske landslagsmannen, hitvärvad som en sista god gärning från Mats Gren, var här för att göra ett jobb, gjorde det ordentligt, och drog sedan vidare. Toko lär aldrig bli någon Blåvitt-profil, men han var en fin spelare som aldrig klagade och spelade varhelst det gynnade laget. Det blev ett annat hot offensivt på kanten när Jallow tog över, men Nzuzi Toko bidrog ändå mycket med sin rutin och fysiska styrka.
Alexander Jallow - 3,94
Även om Alexander gjorde några svaga matcher, inte minst när han flyttades över som vänsterback, känns han ändå som en av de bättre spelarna denna säsong, rent spontant. Jallow växte mycket under året, slog igenom rejält och blev ordinarie och lite därtill. Inför det kommande året lär ingen fråga efter en ny högerback. Jallow som ofta gjorde ett stabilt jobb kan också ha drabbats av att en hel del matcher aldrig betygssattes, däribland mötet med Elfsborg där han var riktigt bra.
Emil Holm - 4,08
Emil Holm är en spelare som väldigt sällan är medelbra, utan som i stället ofta antingen har höga poäng eller väldigt låga sådana, och känslan av allt eller inget kännetecknar hela hans spelstil på ett nästan lite Omarssonskt vis. Hans förmåga att bryta in och skapa straffar ur ingenstans var avgörande i många tidiga matcher, och han kan vissa stunder briljera med sitt spel, men andra gånger slår han bort väldigt enkla bollar och blir enkelt bortgjord av motståndarna. Samtidigt ångar han ständigt på för fullt, och får han ordning på de lite udda aspekterna kan han bli riktigt bra, vilket också började skymta fram när han fick spela på vänsterkanten och kunde bryta in i banan mer oberoende av inläggsfoten.
Victor Wernersson - 3,70
Med ett snitt på 3,70 är Victor Wernersson näst sämst i backlinjen och sämst av ytterbackarna i år. Wernersson hade inget lysande år, och det blev inte bättre när han under sommarens slut fick allt svårare att hålla huvudet på plats i Göteborg. Även om han sällan stod för några enorma misstag saknades hans driv framåt och de enskilda aktioner som tidigare säsonger ofta lett till matchvinnande sekvenser. Det ska medges att Victors jobb knappast blev lättare av det frekventa skiftet bland både mittbackar och vänsterbackar, och han har fortfarande stor potential att utvecklas, men hans sista säsong i Blåvitt blev nog inte riktigt vad han hade velat utöver utlandskontraktet han lyckades hämta hem.
Yahya Kalley - 4,0
Yahya Kalley kom in i laget väldigt plötsligt, och sattes in på plan nästan direkt. Även om han inte har briljerat kom han ändå in och kunde ersätta Wernersson nästan rakt av, utan att det där och då kändes som något större tapp i kvalitet, vilket får anses vara en stark bedrift av en så ung spelare som dessutom kom från att ha varit ratad i en annan förenings U-lag. Självklart drömmer många om Wendts återkomst, men bortsett från det känns inte behovet av en vänsterback så markant när Kalley ändå spelat så pass stabilt och lär ta stora steg nästa säsong.
Sebastian Eriksson - 4,33
Sebastian Eriksson har ett av årets högsta snittbetyg - näst högst av återvändarkvartetten - och får det kanske något billigt när han bara betygsatts i tre matcher, och då i fall där hela laget gjort det bra. Häckenmatchen var tuff, och en annan gång hade han kanske fått en trea trots sina räddningar på mållinjen. Samtidigt är det påtagligt att “Seb” både mot Häcken och andra lag ger oerhört mycket till laget enbart med sin närvaro och med kravbilden han sätter upp. Genom att aldrig vara helt nöjd med något mindre än det optimala, och alltid göra sin röst hörd över planen, sätter han upp målet för hela Blåvitt och får de andra att dra med i samma riktning. Sebastian är kanske ingen naturlig vänsterback, men har gjort det bra givet väldigt struliga omständigheter och varit en värdefull kugge för laget.
