Spelarbetyg efter vårsäsongen – Anfallet
En tredjedel av Allsvenskan är färdigspelad och IFK Göteborg har spelat tio matcher. Alltid Blåvitt har sammanställt spelarbetygen för samtliga Blåvittspelare under vårsäsongens matcher och beräknat deras snittbetyg. Panelen, som idag består av Arvid Larsson, Mattias Wiklund och Oscar Lagerberg, sammanfattar spelarnas prestationer så här långt. Idag är det anfallets tur att bli bedömda. Som en bonus bedöms dessutom huvudtränare Mikael Stahre.
Betygsskalan
7 – Landslagsklass
6 – Mycket bra
5 – Bra
4 – Godkänd
3 – Underkänd
2 – Dålig
1 – Usel
Spelade matcher avser antal matcher där spelaren spelat tillräckligt länge för att bli betygsatt av Alltid Blåvitt.
Marcus Berg – 4.5 (10 matcher), Mål: 5, Assist: 3
Arvid
Lagkapten, målskytt och assistkung. Marcus Bergs vårsäsong är riktigt bra och egentligen borde snittbetyget vara en femma eller högre. Han har varit inblandad i nästan alla av Blåvitts elva mål och direkt inblandad i åtta av dem. Berg har visat att han kan avgöra matcher helt på egen hand och utan honom hade Blåvitt legat ännu sämre till i tabellen. I vissa matcher har han däremot inte varit lika dominant, men han är trots allt lagets i särklass bästa och viktigaste spelare.
Mattias
Vad skulle Blåvitt vara utan sin kapten? Vinner dueller, fördelar boll, öppnar upp stora ytor för medspelare, fenomenal i länkspelet. Och framför allt: Han gör poäng. Mackan har stått för fem mål, tre assist och (även om de inte brukar räknas med) två ”hockeyassist”. Han har alltså varit inbladad i tio av elva mål så här långt. Det säger inte lite. Snittbetyget på 4.5 känns därför nästan lite för lågt, men förväntningarna på Berg är också skyhöga. Han skulle möjligen behöva steppa upp lite i de stora matcherna. Mot både MFF och AIK var han rätt osynlig och fick inte ut mycket av sitt spel. Mackan har matchats väldigt hårt och det har säkert slitit på honom. Hoppas därför Stahre kan ha råd att rotera honom lite mer nu.
Oscar
Marcus Berg, är vi mer än bara vänner? Ja, i år har Marcus verkligen varit mer än bara en Blåvitt-vän, han har varit den utan tvekan absolut viktigaste spelaren i laget. Var skulle vi varit utan honom? Jo det är ganska enkelt att ta reda på, för de matcherna han inte leverarat så har man märkt av det. Jämför bara skillnaden mellan de fem första och de fem senaste matcherna. Under de fem första så hade Blåvitt en fräsch och pigg Marcus Berg, då går laget 3–1–1. När Marcus börjar spela lite sämre (som han gjorde under den avslutande delen av våren) går Blåvitt istället 1–1–3. Det är också på grund av detta jag inte riktigt kan tokhylla honom, för han har inte varit bra hela tiden. Men när han är bra så är laget bra, och vice versa. Det är betydelsen av Marcus Berg i laget.
Oscar Vilhelmsson – 3.6 (9 matcher), Mål: 2, Assist: 0
Arvid
På senaste tiden har han varit starkt ifrågasatt eftersom han varit ganska blek. Det är någonting som är fullt förståeligt, i och med att han bara är 18 år gammal. Däremot har han fått starta majoriteten av matcherna bredvid Marcus Berg så något rätt gör han. Flyttryktena haglar och enligt uppgifter ska både tjeckiska och holländska klubbar vara intresserade. Förmodligen lämnar han redan i sommar och då kan man konstatera att han aldrig blev så bra som man hoppats, åtminstone inte i den blåvita tröjan.
Mattias
Vilhelmsson har en ojämn vår bakom sig. Poängskörden är nästan identisk jämfört med förra hösten – två mål och en assist på nio starter då, två mål på nio starter nu. Spelmässigt har det dock inte sett alls lika bra ut, och Oscar har ofta försvunnit helt ur matcherna. Samspelet med Berg på topp har inte alls varit lika starkt. Det är ju ingen hemlighet att Oscar har varit på väg bort under hela våren. Kanske har tankarna ibland varit på annat håll? Man måste också komma ihåg att Vilhelmsson fortfarande bara är 18 år. Att kräva spelmässiga insatser på en jämn och hög nivå är inte rimligt. Och han har trots allt gjort en del nytta med sin löpvillighet och sitt presspel. Känns tråkigt att vi antagligen inte får uppleva hans ”stora genombrott” här.
Oscar
Det är inte länge till man kan prata om Oscar Vilhelmsson som en spelare i IFK Göteborg i presens. Allt tyder på att utlandsäventyret kommer redan i sommar för den unge anfallaren. Exakt var är däremot inte bekräftat än. När det kommer till Vilhelmssons prestation som anfallare i IFK Göteborg 2022 så är det tyvärr inte jättemycket att hänga i granen. Varje gång som man tänker ”nu kan han äntligen komma igång” så lyckas han inte ta vara på sitt momentum. Jag tänker framförallt på matcherna mot Häcken och Kalmar där han hittade nätet. Tyvärr så måste jag säga att på det stora hela har Oscar Vilhelmssons (troligtvis) sista halvår i Blåvitt varit en besvikelse. Längtar tills han vänder hem om 10 år.
Gustaf Norlin – 4.2 (9 matcher), Mål: 1, Assist: 0
Arvid
Vårens kanske största positiva överraskning. Gustaf Norlin har gått från att vara en blek kantspringare till att bli en ettrig och snabb anfallare. Fick oförtjänt sällan chansen från start och blev istället en grym ”super-sub” att slänga in mot trötta försvarare. Trots en del pigga inhopp blev det aldrig bättre än ett mål poängmässigt. Gustaf Norlin gör en godkänd vår.
Mattias
Vårsäsongens ständige inhoppare. Har ofta kommit in i andra halvlek och bidragit med snabbhet, energi och löpvilja. Lyckas dessutom ofta hitta bra kombinationer med övriga offensiva spelare. Det stora problemet för Norlin är ju avsluten. Det har blivit ett mål, när han fick starta mot Djurgården, men med bättre precision och timing hade det kunnat bli många fler. Även om han i grunden är en ytter och gör det bra där, nyttjas hans kvaliteter kanske ännu bättre som anfallare. Den klassiska Hysén/Vibe-omskolningen verkar alltså ge resultat även för Norlin. Oavsett position och spelsystem tycker jag han förtjänar många fler chanser efter uppehållet.
Oscar
Vad Gustaf Norlin visat i år är något som har saknats i Blåvitt under de senaste åren. Lite benknäckar-psyko-brunk. Hittade inte ett bättre sätt att beskriva det. Ända sedan Sebastian Eriksson gick sönder för ungefär ett halvår sen är det något som definitivt saknats. När Gustaf Norlin kan hoppa in i 75:e som fräsch och pigg anfallare samtidigt som han har sitt benknäckar-psyko-brunk, är det få som kan stoppa honom. För det är just där jag vill ha honom. Tyvärr är han inte på en tillräckligt hög nivå för att starta varje match, men som en inhoppare passar han perfekt.
Erik Sorga – 5.0 (1 match), Mål: 0, Assist: 0
Arvid
Det är klart att det är roligt att Erik Sorga har det högsta snittbetyget av samtliga Blåvittspelare våren 2022. Att han bara har spelat en match, bortsett från enstaka korta inhopp, är en annan sak. I den matchen (mot Sundsvall) var Sorga bra. Han kom in, stod för ett par fina aktioner och var dessutom bara centimeter ifrån att göra mål. Förhoppningsvis genererar det inhoppet, och publikens vädjan, att han inte stannar kvar lika djupt nere i Stahres frysbox när Allsvenskan drar igång igen efter uppehållet.
Mattias
Någonstans är det ju väldigt roligt att det är Erik Sorga av alla som har lagets högsta snittbetyg efter våren. Nu grundar sig förvisso hela hans betyg på ett knappt 20 minuter långt inhopp mot Sundsvall, men ändå… Även om det inhoppet var piggt är det ändå svårt att göra någon rättvis bedömning av Sorgas vårsäsong. Han har gjort en del poäng i U21-serien, men det säger inte nödvändigtvis särskilt mycket. Hans stil utanför planen sticker ut och han har blivit en rolig (och vågar jag säga lite uttjatad?) meme bland supportrarna. Med en uttalat för stor trupp och en Linus Carlstrand klubben tror väldigt mycket på är Sorgas framtid högst osäker. En utlåning, eller till och med försäljning, i sommar är nog inte omöjlig, även om det vore tråkigt.
Oscar
Den stora blåvita profilen säsongen 2022. Hypen runt Erik Sorga kan bara jämföras med Nordirlands hype runt Will Grigg under EM 2016. Enda skillnaden är att Erik Sorga är en mycket bättre fotbollsspelare. Skämt åsido, så tror jag verkligen på Erik Sorga. Kommer det bli en succé? Nej, det är absolut inte säkert, men man måste ju i alla fall ge honom en chans. Speciellt nu när Oscar Vilhelmsson är på väg bort. Det finns ju inte jättemycket att värdera om hans vårsäsong när han bara spelat en match. Så allt jag säger är detta: Free Sorga.
Mikael Stahre
Arvid
Betyg: 3.
Mycket finns det att säga om Stahres vårsäsong. Han har gått och blivit en stor del av ledningen och hans icke officiella titel i klubben är troligtvis mer än bara huvudtränare. Där måste man ge honom, och övrig ledning, att rekryteringen av Stig Torbjörnsen är vass. Däremot är det ju fotbollstränare han är i klubben för att vara, och då har han inte lyckats fullt så bra som man hoppats. Den härliga starten följdes upp av en formsvacka och ännu är inte Blåvitts spel tillräckligt bra för att vara med och utmana topplagen. Att Tobias Sana också har lämnat IFK Göteborg på grund av Mikael Stahre gör inte saken bättre, och det alldeles oavsett hur mycket Stahres fel det var. En tränare måste äga sitt omklädningsrum och det känns inte som att Stahre gör det. Därav är hans vår underkänd.
Mattias
Betyg: 3.
Det är alltid svårt att bedöma en tränare, men hur jag än vrider och vänder på det kan det inte bli ett godkänt betyg. Bågen var spänd inför det här året. Blåvitt skulle ta nästa kliv och närma sig topplagen på allvar. Tyvärr är verkligheten en annan, när vi nu sitter här med 14 poäng och en 10:e plats efter vårsäsongen. Det är uppenbarligen bättre än Poyas start 2020 (11 poäng på 10 matcher) och Rolles start 2021 (9 poäng på 8 matcher), men frågan är om det är en tillräckligt stor förbättring sett till hur mycket bättre och välbalanserad trupp vi har nu? På frågan om spelsystem är det fortfarande 4-4-2 som är svaret. Inför säsongen pratade Stahre om att variera mellan 4-4-2 och 4-3-3, beroende på motstånd och underlag. Det här har vi inte sett särskilt mycket av, vilket är synd då jag tror att flera av våra offensiva spelare hade passat bättre i ett sådant system. Kanske har Stahre känt sig tvungen att starta Vilhelmsson i syfte att öka hans värde, vilket har gjort 4-4-2 mer naturligt? Hoppas på en större taktisk flexibilitet framöver.
Gällande matchcoachningen har det varit upp och ner. Blåvitt är det laget som gjort minst antal byten under våren. Samtidigt är vi också ett av de lagen som presterat sämst under andra halvlek. Är det en slump? Inte så säker på det, givet att ”energi” är en stor del av spelfilosofin samtidigt som medelåldern på startelvan är rätt så hög. Kalmar-matchen sticker såklart ut, där Stahre väntar till 88:e minuten innan han väljer att sätta in nya krafter. Då var det uppenbarligen alldeles för sent. Samtidigt är jag den förste att berömma Stahres matchcoachning när den ger resultat, exempelvis mot Häcken. Det var en taktisk utmanövrering av de nuvarande serieledarna. Jag är beredd att ge Mikael Stahre mer tid. Att sparka ytterligare en tränare mitt under säsong för tredje året i rad vore ett gigantiskt misslyckande. Med det sagt är det verkligen upp till bevis för honom under de kommande 20 omgångarna. Är han rätt man inför kommande säsonger, med en oundviklig generationsväxling i antågande? Det får framtiden utvisa. Alla vet vad att ett Mikael Stahre-lag med lite medgång är kapabla till. Det såg vi under perioder under hans första sejour, förra hösten och första omgångarna i år. Lätta att tycka om, svåra att slå.
Oscar
Betyg: 3.
En väldigt bra start på säsongen räddar Micke lite så här långt. Det är svårt att såga honom alldeles för mycket när vi spelade ut de som nu är serieledarna för bara någon månad sedan. Men matcher som Varberg och Kalmar kan man inte släppa alldeles för ofta. Jag tror inte på Mikael Stahre som ett långsiktigt alternativ i Blåvitt. Jag hoppas att han får säsongen ut och börjar packa väskorna efter det. Men det är svårt att ge honom ett mycket lägre betyg än en 3:a med den starten och i och med att vi ligger fyra poäng bakom Malmö FF.
Håller ni med panelen? Är det någon spelare som ni tycker har stuckit ut extra mycket? Vad tycker ni om Stahre? Kommentera!
