Spelarbetyg IFK Göteborgs Försäsong 23 Del 1
Allsvenskan står för dörren, men hur har Blåvitt presterat under försäsongen egentligen? Bakifrån och framåt går vi igenom försäsongens prestationer!
Spelarbetyg IFK Göteborgs Försäsong 23 Del 1/2.
Den allsvenska premiären närmar sig med stormsteg för IFK Göteborg. En underpresterande trupp under försäsongen kombinerat med en enorm turbulens som resulterade i ett tack-och-hejdå till dåvarande chefstränare Mikael Stahre. Men kamikazeuppdraget att betygsätta varje spelare från denna försäsong ska givetvis göras. Betygsättningen sker främst utifrån förväntningar, men också förutsättningar. Även om IFK Göteborg underpresterat finns det inte en ensam skyldig till detta. Laget har inte presterat på den nivån som någon hoppas på, med det sagt kommer även ett betyg på kollektivet i del 2.
Det finns absolut inte något facit på denna lista, utan avslutningsvis säger jag som Skalman i Bamse: “Det är okej om du inte delar min åsikt, jag kan inte tvinga dig att ha rätt”.
Betyg (Med en spelare som värvades inom senaste 10 årens prestation som preferens)
0-Erik Sorga
1 = Underkänd-Amin Affane
2 = Godkänd-Malick Mane (Ni fattar varför)
3 = Bra-Elias Omarsson
4 = Utmärkt-Mads Albaek
5 = Landslagsklass-Lasse Vibe
Pontus Dahlberg- 3
Den helt klart tuffaste posten att ta över givet Warner Hahns prestationer förra säsongen. Jag ska vara ärlig och säga att jag var tveksam, framförallt efter matchen mot Sundsvall i slutet av säsongen. Tyvärr hann Pontus bara göra 4 framträdanden innan skadan mot Utsikten satte stopp. Dahlberg övertygade i varje fall undertecknad om att frågetecknet kring Warners tomrum inte är något att oroa sig över, så länge skadan inte drar ut på tiden.
Adam Ingi Benediktsson-4
Blåvitts bästa spelare mot Gais och minst dålig mot Norrköping. Lägg därtill två goda framträdanden mot mediokert motstånd. Adam har alltid varit en av oss och trots en delad åsikt när Pontus gick sönder – en del tyckte att vi borde värva nytt, andra att Adam borde få chansen – gjorde han det helt klart bra. Att behöva kliva in direkt i en tävlingsmatch på uppstuds, som målvakt, i den åldern gör det relativt lätt för mig att ge Adam en klar 4.
Sebastian Ohlsson-3
Det blev klart redan i höstas att Seb O skulle komma hem. En stor lycka hos varenda blåvit, inte bara för att han bistår med fantastiska fotbollsförmågor utan också med ett enormt, bultande hjärta för klubben. Skador har kommit i omgångar för Sebastian och ska vi vara helt ärliga (vilket vi ska) märktes detta ett antal gånger under försäsongen. En spelare som presterat till och från, aldrig varit dålig på något sätt men också har en bra bit kvar till den högsta nivå han besitter.
Emil Salomonsson-3
I en otroligt travande och haltande backlinje har Emil Salomonsson varit IFK Göteborgs bästa spelare, vad det nu är för betyg? Salomonsson springer, springer, springer och gör ett starkt jobb varje gång han beträder planen. Det som på förhand var en rätt given situation kring högerbacksplatsen har helt plötsligt blivit en helt öppen kamp. Lägg därtill att firma
“Salo/Markovic” fungerat bra mycket bättre, än den med Sebastian Ohlsson och Eman Markovic.
Adam Carlen-3
Mariestad-sonen värvades från Degen till min stora förtjusning. Inte visste jag då att han skulle skolas om till mittback, inte visste jag heller att han med största sannolikhet skulle spela från start mot Värnamo på söndag. Bortsett från Gais-matchen har sejouren i Änglarna hittills varit bra. Backlinjen har inte suttit ihop, men individuellt har Adam Carlen gjort det friskt. En del starka insatser, en bit kvar i vissa delar av spelet men framöver tror jag att nyförvärvet har mycket att bidra med till klubben.
Sebastian Hausner-2
Värvningen som skulle in och ta över Calle Johanssons roll som ledare i backlinjen, det har inte gått förträffligt hitintills. Ytterligare en spelare som dras med en del småskador och när tävlingsdebuten kom var det ett enda mörker. 0-4 mot Norrköping går inte att lasta en person för, men Hausner hade det jobbigt, milt uttryckt. Den “bindgalne alfahannen” är en spelare (om man ska tro dansk media) som kommer göra jobbet för Blåvitt, frågan är bara när? Jag väntar spänt!
Johan Bångsbo-2
Förvirrad, ensam och lite valpig. Det är orden att definiera Johan Bångsbos försäsong om det ska göras dramatiskt. I en intervju med Johan som spelades in i samband med genombrottet talade han om hur lätt det var att spela med Calle Johansson bredvid sig. “Mindre ansvar” på Bångsbos axlar är fel uttryckt, men ett mer lugn givet av den ledare Calle är. Det kan också vara anledningen att Johans insatser hittills har varierat från mulet till regn. Det som han gjorde allra bäst förra året har synts ytterst lite, det vill säga modet och transporten av boll upp i banan för att sedan slå en passning genom hela mittfältslinjen. Att bli orolig är en överdrift, men om det ska ses ur ett ekonomiskt perspektiv är det helt klart lite jobbigt att prestationerna varit så upp och ner.
Oscar Wendt-2
Sedan återkomsten har Oscar Wendts insatser varierat enormt, vi minns frisparken han bombade in mot Örebro, vi minns likväl assisten till Otieno på Friends. Wendt har aldrig varit riktigt bra men inte heller riktigt dålig. Det är också den summeringen som blir av hans försäsong. Han är en högst kompetent fotbollsspelare, men trots sin ålder finns det potential för ännu mer. En anledning till att denna potential inte riktigt blommat ut ännu kan vara det faktum att han klivit från ?-backslinje till en rak 4-backslinje. Wendt har en ruggig fot och
är riktigt duktig framåt, men emellanåt “vågar” han inte kliva högt. Kanske på grund av att han inte har tillräckligt med täckning bakåt.
Alai Ghasem-2
Den irakiske landslagsmannen som plockade hem den åtråvärda trofén Gulf-cupen är en riktig personlig favorit. Kanske bör han inte vara med på listan på grund av bristande speltid, men med tanke på insatsen mot Jönköping Södra har han gjort sig förtjänt av en plats. Jag som följt IFK Göteborg U19 en del har sett Alai spela på juniornivå, det han tagit med sig från den tiden är attityden. En oerhörd vinnarskalle som alltid ger allt. Konkurrenssituationen är väldigt tuff på ytterbackspositionerna, men Blåvitt visar tro till Alai och det skulle vara förvånande om det började talas om utlåning nu.
Elias Hagen-2,5
Mannen som dikterade innermittfältet när lilla Bodö Glimt snodde en poäng av självaste Jose Mourinho. Den stora prestigevärvningen från landet som tar strax över 200 spänn för en kebabpizza har presenterat sig aningen blygt. Hagen rankades i media som en av de bästa värvningarna inför säsongen, och det tvekar jag inte en sekund på ska stämma. Däremot går det att hitta en rad anledningar till varför det inte lossnat helt ännu. Den allra främsta anledningen kan vara att IFK Göteborg inte spelat den passningsorienterade fotboll som skulle gynna Elias Hagen mest, en annan anledning att han kommit på tok för långt ner i banan och inte riktigt kunna styra tempot i matcherna som han själv gärna gör. Det ska inte glömmas att Hagen stått för ett antal mål och ärligt talat så hade Hagen kunnat plocka högre betyg, men listan baseras som sagt på förväntningar och potential, något som i detta fall drar ner gutten.
Gustav Svensson-2
Här lyfts det på en del ögonbryn, eller inte. Gustav Svensson var förra årets näst bäste spelare efter den överlägsne Marcus Berg. Det är motiveringen till varför Gurra får betyget han får. Mikael Stahre försökte bygga ett spel som byggde mycket på Elias Hagen, det gav rum för Gustav att göra det han älskar mest. Springa, zona och bryta. Den mäktiga treenighet som han utfört så begåvat i alla år, och fortfarande gör. Något har skavt under denna försäsong när jag sett Gurra spela. Det kan vara konstgräset (nja), det kan vara motivationen (absolut inte), eller så är det bara en formdipp. Något vi blåvita supportrar varit privilegierade att slippa bevittna när det gäller just Gurra, för Gurra är alltid bra för Blåvitt. Jag är inte heller ett dugg orolig för Gurra, för är det någon i denna trupp jag skulle sätta min 100% tillit till så är det han.
Simon Thern-2
Nu är det klart att sonen från Värnamo återvänder dit hela fotbollsresan startade för 13 år sedan. I och med värvningen tangerar han också rekord för antal klubbar som han representerat i Allsvenskan, 6 stycken (!). Den gamle räven börjar bli till åren och förstår precis lika väl som alla andra att en startplats är en bit bort i nuläget. Trots detta tycker jag han gjort en fin försäsong de gånger han spelat, inte minst mot Mariehamn. Lösningen är förmodligen också den som blir bäst i det långa loppet, tack Simon.
Spelare som spelat för lite för att betygsättas:
Anders Trondsen
Felix Eriksson
Abundance Salou
Filip Ambroz
Anton Kurochkin
Lucas Kåhed
Sebastian Eriksson
