Spelarbetyg IFK Göteborgs Försäsong 23. Del 2
Den andra april ska IFK Göteborg kliva in i sin 90:onde säsong av allsvenskan. Det med en försäsong i ryggen som minst sagt varit trevande. En ny tränarduo har tillsatts och just den duon ska fortsätta den fina sviten på obesegrade premiärer klubben haft senaste 10 åren. Faktum är att IFK Göteborg endast förlorat en premiär sedan 2013, den mot AFC Eskilstuna. I en premiär kan det mest oförutsägbara hända nere på plan, men det vi vet med 100 procent är att den bubblande känslan i kroppen när man
Ingressen skrevs dagen innan IFK Göteborg tog emot Värnamo inför fullsatta läktare, med ett enormt tryck från varenda supporter på plats, med ett solsken som visade sig för första gången på länge. Kanske var det ett tecken, ett tecken på att i år är året.
Jag kan välja att skriva “Det är i motvind drakar lyfter”, tyvärr har det endast gått en omgång av världens bästa liga & våren känns redan förstörd.
Jag valde aktivt att inte publicera denna text inför premiären, främst i hopp om att bli motbevisad. Nu blev det inte så, istället sitter jag här på Lindholmen och reflekterar i mitt huvud hur IFK Göteborg ska vända på skeppet, men finner inga svar.
Här kommer del 2 av spelarbetygen från försäsongen 2023.
Notera att betygen inte tar hänsyn till matchen mot IFK Värnamo.
Betyg (Med en spelare som värvades inom senaste 10 årens prestation som preferens)
0 = Erik Sorga (Den estniske demonen)
1 = Underkänd- Saidu Sailsu
2 = Godkänd - Darijan Bojanic
3 = Bra - Kakan Starfelt
4 = Utmärkt - Kjetil Waehler
5 = Landslagsklass - Alhassan “Hasse” Yusuf
Hussein “Hurricane” Carneil-3
Jag är en smula kluven till hur Carneils insatser ska bedömas. Vissa matcher har han visat sekvenser som är helt underbara för att sedan försvinna helt ur en matchbild. Mina förväntningar på Husse exploderade likt Gamestop-aktien efter hans prestation mot Degerfors i slutet av januari. Sedan dess har det varit upp och ner, men givet att Blåvitt varit rent ut sagt dåliga i en del matcher tycker jag inte Husse underpresterat. Det han däremot gjort är att han försvunnit ur matcher, exempelvis mot Gais (förlåt att jag tar upp den) där han startar som 10:a och avslutar på kanten utan att knappt ha rört bollen sedan han sattes där. Hussein är den stora “X-faktorn” i laget & får Blåvitt lite ordning på hur han ska användas, samt hur hela laget generellt ska användas, så finns det ett ljus i tunneln. Hussein är nästa man att säljas utomlands och med rätt verktyg kan det bli tal om mycket pengar.
Gustaf Norlin-1.5
Nu har undertecknad blivit helt galen och klivit ner på decimal nivå. Främst för att Gustaf Norlin är en spelare som man gärna sätter en 5:a på, men som faktiskt är ganska limiterad. Det går att resonera att förväntningarna inte går att vara höga med tanke på hur begränsad han är. Sedan dras uret bak bara någon månad och man inser att Norlin stod för 16 poäng föregående säsong. Det går inte att göra om man är så begränsad. Norlin får betyget främst för att han knappt synts till i en enda match, något mål mot Sarpsborg och en assist mot Utsikten, men på det stora hela har han inte varit bra. Det kan ses som tufft att ha höga krav på Norlin, i vissas ögon kanske orimliga. Men om man ska tillbaka till toppen krävs det höga krav, framförallt på en spelare som gjorde den säsong han gjorde i fjol.
Eman Markovic-2.5
Mannen med pickadollerna har även han blandat och gett. Enligt träningsrapporter ska Eman ha sett glödhet ut inför första matcherna. Vi som huserar en del på sociala medier såg det monsterskott han avlossade på en träning inför matchen mot Utsikten. Skottet visade han sedan prov på mot, just det, Utsikten. Även här steg förväntningarna och tron på att Eman skulle få en rejäl utveckling gentemot förra året. Det har han fått men det finns fortfarande bitar kvar. Jag har varit skeptisk till värvningen av Erling Hålands bästa vän, men jag tycker mig se glimtar av “briljans”. Det som ger honom den extra 0.5 är det fina samarbete som funnits ute på högerkanten med Emil Salomonsson, för just där har Blåvitt verkligen hittat rätt.
Johannes Selven-3
Selven har kanske inte uppnått kravet för att betygsättas, vilket är konstigt med tanke på hur bra han ofta varit när han fått spela. Tvåfotaren och framspelningen mot Tromsö är svårglömd och varenda blåvit fick upp ett extra öga för denna man. Tyvärr har speltiden varit sparsam sedan dess och därav är utlåningen till klubbens farmarlag helt rätt, räkna med ett highlight-paket när Selven sänkt Skövde Aik på egen hand.
Marcus Berg-2
Mackan, Norlin och Hagen är trion vars krav varit högst ställda från eget håll, av tre olika anledningar. Mackan är hela allsvenskans bästa anfallare (spelare?) när han är frisk, Norlin med en kanonsäsong ifjol och Hagen som den stora värvningen. Tillåt mig att hämta andan och få resonera till varför Marcus får betyget han får, inte för att det nödvändigtvis bör vara så ögonbrynshöjande.. Il Capitano är just capitano, inte nog med det är han ganska överlägset bäst i det här laget. Det medför förväntningar, och trots att Mackan haft enorma ryggbesvär så har han spelat en del där det sägs att han varit “fit”. Att han sägs vara redo för att spela är också det vi får lita på trots att prestationerna inte är i närheten av förra säsongen. Det som “glädjer” mig är att det var på detta vis även förra säsongen, Marcus Berg presenterade sig på riktigt i premiären mot Värnamo.
Suleiman Abdullahi-2.5
“Ööööeeeej är du helt efterbliven eller, hur fan kan du sätta Sulle högre än Marcus”. Först och främst, tillåt mig att skratta. Inte för att jag tycker att citatet är fel på något sätt, utan för att jag skrattar åt min egen betygsättning där Sulle hamnat högre än Mackan. Låt mig förklara, Sulle kom till IFK Göteborg som en prestigevärvning inför förra säsongen, han försvann och blev en myt (Host host Trondsen). När han väl blev fit (det blev han aldrig) så var insatserna bleka, minst sagt. Någonstans inom mig finns tron på Sulle fortfarande kvar, inte fan vet jag varför men “Sulle-tåget” har jag suttit på ett tag. Det som glädjer mig och säkert en del andra är att Sulle faktiskt sett fin ut stundtals under försäsongen, han sa inför första cupmatchen att han tappat vikt och kommit i form. Han sa också att han har långt kvar till toppform, glädjande i två benämningar. Tror jag att hans toppform är så himla långt bort? Nej.
Det finns nog inte riktigt den höjd i Suleiman som klubben hoppats på, däremot är han helt klart en fullgod anfallare bakom Mackan. Blir Abdullahi något jämnare i sitt spel så kan han göra en 7+ mål i år, de tendenser som syntes mot Jönköping Södra är absolut något att bygga vidare på.
Hela laget-1
Det ser konstigt ut att sätta i snitt 2.5 på samtliga spelare för att sedan ge laget i stort 1. En etta som andra kanske tycker ska vara en tvåa, men ärligt talat så är denna försäsong inte tillräckligt bra för att vara godkänd. Det går inte heller att ha för stora krav med tanke på vad Blåvitt blivit senaste åren, men faktum kvarstår att prestationer och i synnerhet tävlingsmatcherna är för dåliga. Det har inte heller undgått någon och besvikelsen har varit enorm, samtidigt har klubben gjort vad de tror är rätt (sparkandet av Stahre) och det återstår helt att se. Detta år har klubben satsat och framförallt öppnat plånboken rejält, det medför förväntningar inte bara på individer utan hela laget. Någonstans kändes det som att senaste två åren har hopp varit det farligaste som givits oss, ett tydligt exempel på detta är förra året när det fanns lite lätt doft av toppen. Doften försvann lika fort genom en helt urusel match mot Helsingborg.
En enskild individ kan inte fällas för insatserna, men det kollektiva har helt enkelt varit för dåligt. Det gör ont att skriva, samtidigt som det är skönt att få skriva nu och förhoppningsvis inte om några veckor igen.
TV: Marcus Berg om IFK Göteborgs trupp
