Spelarbetyg efter säsongen 2023 – Mittfältet

Alltid Blåvitts redaktion har satt betyg på spelarna, baserat på deras prestationer under säsongen 2023. I den här texten har mittfältarna betygsatts.

Betygsskalan
7 – Landslagsklass
6 – Mycket bra
5 – Bra
4 – Godkänd
3 – Underkänd
2 – Dålig
1 – Usel

Adam Carlén – 4 (28 matcher, 26 starter, 3 mål, 0 assist)
Värvades inför säsongen som mittback, men visade snabbt att det var som defensiv mittfältare han hör hemma. En av seriens bästa bollvinnare och sitter inne på ett bra skott. Stabil i passningsspelet när han får tid på sig, men när Carlén satts under press har det ibland sett för kantigt ut. Har stått för ett par riktiga plattmatcher, inte minst på plast. Men likväl har han klivit fram när vi behövde det som mest i år – mot Kalmar, när vi hade 10 raka utan seger, och i sista matchen mot Varberg. För det sistnämnda målet är Adam Carlén för alltid inskriven som en hjälte i den blåvita historien.

Sebastian Eriksson – 5 (22 matcher, 10 starter, 0 mål, 0 assist)
Rent rationellt ska möjligen inte Sebban ha mer än en 4:a för sin sista säsong i Blåvitt, men efter de senaste dagarna tillåter jag mig själv att svepas med i känslostormen. Och jag tycker faktiskt inte ens 5:a är någon stretch. Han är en av få som kan gå med huvudet högt efter vårsäsongen, när han spelade någorlunda kontinuerligt. Alltid med en vilja att spela bollen framåt i plan, och ofta med en förmåga att utföra detta med precession. Efter Jens ankomst minskade speltiden, men Sebban gjorde alltid jobbet när plikten kallade. Bra som vänsterback mot Djurgården, helgjutna krigarinsatser borta mot Degerfors och Varberg. När Sebban har spelat 90 minuter i år har Blåvitt resultatraden 3–1–0. Det säger någonting. Din lojalitet och ditt bultande blåvita hjärta kommer för alltid vara saknat. Tack för allt.

Vi ska minnas Sebban Eriksson i alla våra dar...

Lucas Kåhed – 4 (19 matcher, 15 starter, 1 mål, 0 assist)
När Jens Askou kom in hade Blåvitt spelat 11 matcher och Lucas Kåhed hade ännu inte gjort sin allsvenska debut. 19 omgångar senare har Kåhed deltagit i varenda match, i regel från start. Och han har verkligen förtjänat sin plats. Kom upp i A-laget som en offensiv och teknisk spelare, men det är framför allt hans uppoffrande defensiva arbete som stuckit ut i år. Har ibland försvunnit mycket ur matcherna och poängproduktionen kunde varit högre, även om han klev fram mot Varberg när vi behövde det som allra mest. Konkurrensen är inte mördande, men Kåhed står trots allt för årets blåvita genombrott. Det blir spännande att se honom fortsätta utvecklas nästa år.

Sebastian Ohlsson – 5 (15 matcher, 13 starter, 4 mål, 0 assist)
Värvades hem som högerback, där han också spelade under försäsongen. Högerytter under vårsäsongen och central mittfältare under Jens. Och oavsett position har Ohlsson, som det universalgeni han är på planen, gjort det väldigt bra, inte minst offensivt. Fram tills han fick foten söndersparkad mot Hammarby bar han laget på sina axlar under våren. När Ohlsson är på planen händer någonting med offensiven i IFK Göteborg. Han fyller på i boxen med tajming och kraft, drar upp tempot i spelet och hittar kombinationer med sina medspelare. En frisk Seb Ohlsson kommer vara en nyckelspelare även nästa år.

Elias Hagen – 2 (13 matcher, 12 starter, 1 mål, 4 assist)
Värvades inför säsongen för stora pengar och förväntningarna var skyhöga. Elias Hagen skulle vara navet i vårt kreativa spel på mittfältet och lyfta oss mot toppen. Det började lovande under försäsongen, men stagnerade sedan helt. Ofta osynlig på mitten, slarvig i passningsspelet och svag i duellspelet. Till Hagens försvar flyttades han runt på många positioner centralt, från 6:a till 10:a till 8:a. Men en 6:a som inte klarar av att anpassa sig utifrån olika balanser på det centrala mittfältet är i mitt tycke ingen särskilt bra spelare. Det var inte så att han tvingades spela vänsterback. En 2:a i betyg kan absolut tyckas hårt, inte minst sett till att det ändå blev en del poäng (3 av 5 mot Degerfors), men det går inte att bortse från prislappen och de högt ställda förväntningarna här.

Lucas Kåhed står för årets blåvita genombrott.

Hussein Carneil – 3 (12 matcher, 2 starter, 0 mål, 0 assist)
Vårsäsongen förstördes av skador och efter det blev det bara två starter. Han hade svårt att hitta rätt i spelet under hösten, och fick ingen riktig kontinuitet. Carneil hade heller ingen tydlig roll i lagbygget, ibland var han en av tre centrala mittfältare, ibland var han ytter. I sista matchen mot Varberg visade han upp kvaliteter som IFK Göteborg saknar. Tillsammans med Arbnor Muçolli är Carneil egentligen lagets enda ”X-faktor-spelare”.

Abundance Salaou – 3 (12 matcher, 2 starter, 0 mål, 0 assist)
Precis som Carneil var Salaou också skadad under våren. Han besitter onekligen en stor talang och hans löpstyrka och driv med bollen imponerar. Ibland kan ”Abbe” bli lite ovårdad i duellspelet och slarvig i passningsspelet. Högstanivån är hög och insatserna mot både Elfsborg och Djurgården är starka. Under hösten blev speltiden väldigt knapp, och huruvida han blir en ny Lawson Sabah eller ny Alhassan Yusuf återstår att se. Oavsett vore det kanske bäst för alla parter om han lånades ut till en Superettan-klubb under 2024.

Kolbeinn Þórðarson – 4 (10 matcher, 10 starter, 0 mål, 0 assist)
Hans debut mot Degerfors imponerade inte på någon, men efter det växte han sannerligen in i spelet. Löpvillig, stark i duellspelet och en enorm vinnarskalle. Kolbeinn känns på många sätt som Sebbans arvtagare, åtminstone i vissa aspekter. Han kan bli bättre i passningsspelet och bidra ännu mer offensivt, men en klart godkänd debutsäsong för vår gode islänning. Det blir spännande att se honom ta ytterligare kliv och det vore intressant att se honom ännu mer i rollen som 6:a, en roll han testade under några matcher.

Vilmer Tyrén spelade för kort tid för att betygsättas.

Snittbetyg
Under året har Alltid Blåvitt som vanligt även betygsatt prestationerna i de enskilda matcherna. Ett snitt för mittfältarna redovisas här. I parentes visas antalet betygsatta matcher.

Adam Carlén – 3,8 (24 matcher)
Sebastian Eriksson – 3,9 (12 matcher)
Lucas Kåhed – 4,0 (16 matcher)
Sebastian Ohlsson – 4,2 (13 matcher)
Elias Hagen – 2,9 (14 matcher)
Hussein Carneil – 3,2 (9 matcher)
Abundance Salaou – 3,5 (6 matcher)
Kolbeinn Þórðarson – 4,2 (9 matcher)

Notera att matcherna mot Mjällby (h), Djurgården (h) och Degerfors (b) ej betygsattes, varför betygen är något missvisande.

Enligt undertecknad: Mot Mjällby stack ingen mittfältare ut positivt. Mot Djurgården stod Carlén, Eriksson och Salaou för bra insatser. Mot Degerfors stod Eriksson och Carneil för bra insatser.