Taktisk införrapport IF Elfsborg – IFK Göteborg

Slutspel i Svenska Cupen och därmed tidigt ett skarpt läge när vi fortsatt är i lindan av säsongen 2022. På andra sidan står som bekant IF Elfsborg och som ett försök till att bidra till vikten av söndagens match, ska vi testa en lite ny typ av text där vi går igenom de potentiella matcherna i matchen samtidigt som vi tillåter oss att spekulera fritt kring hur Mikael Stahres matchplan kan komma att se ut.

I vår mer traditionella införrapport har ni kunnat läsa de båda lagens väg in till Svenska Cupens slutspel. I denna text ska vi snarare gå in och kika på de taktiska delar som kan komma att bli avgörande i söndagens match.

Motståndaren
Jimmy Thelins Elfsborg var en av de större positiva överraskningarna under förra säsongens Allsvenska. Man slutade till slut på en fin fjärdeplats blott två poäng bakom Djurgården på tredje plats. Elfsborg har sedan bygget av Borås Arena förknippats med en så kallad ”passningsoritenerad” fotboll (säg den fotboll som inte är det, oavsett på vilken höjd bollen färdas på) som främst ska bedrivas med god fart och teknik på den artificiella mattan. Något som lever vidare än idag och som de visat sig kunna bibehålla över tid trots det faktum att spelaromsättningen är stor i en liga som Allsvenskan.

De senaste säsongerna har tränare Thelin implementerat mer cynism i deras spel, där det inte längre anses lika illa eller fult att rensa bollar när det behövs rensas bollar, eller att använda längre bollar för att dra isär ett motståndarförsvar och på så vis ska ge större ytor för sina kreativa spelare att operera på. Utöver att de kanske hittat en mer titelutmanande spelidé, har de också lyckats med att blanda sin trupp på ett spännande vis. Det finns en blandning av unga, talangfulla spelare samtidigt som de har rutinerade spelare som varit en del av föreningen under en lång tid eller som vänt hem efter äventyr på andra platser. Inte då bara att den spridningen finns, utan även att det är en trupp som besitter en hög Allsvensk kvalitet.

Ett blåvitt spel som det inte sprakar om
Hittills under försäsongen är det ingen underdrift att Blåvitts offensiva spel hackat betänkligt. Krutet har tydligt legat på försvarsspelet och hur man vill bedriva sitt försvarsspel över hela banan, med triggers, styrspel och en tydlighet i hur varje enskild spelare ska agera i denna del av spelet. Därmed så har det offensiva delvis fått stå åt sidan. Åtminstone känns det så rent okulärt när man har sett matcherna hittills under året. Istället så har man fått förlita sig individuella prestationer och en stor portion tur om man ska vara riktigt ärlig. De tillfällen i matcherna när det varit fart och ett tryck är främst vid de tillfällen när det behövts jagas mål och desperationen snarare än den kontrollerade aggressiviteten tas fram i främsta rummet.

En annan faktor till det blygsamma offensiva spelet kan vara att Blåvitt rent historiskt haft svårt att vara ett spelförande lag och vinna matcher mot lågt stående försvar. Under försäsongen så har detta mönster ånyo visat sig med stor tydlighet, Blåvitt har svårt att hitta nycklarna för att spela sig förbi lagdelar och därefter hitta de farliga ytorna i ett andra-skede. Istället blir det ganska lättläst och förutsägbart och då ser det också krampaktigt ut. Elfsborg är som vi tidigare nämnt ett lag som mer än gärna har bollen i sin ägo, som gillar att försöka dyrka upp försvar med ett eget bollinnehav. På förhand bör detta passa Blåvitt som mer än gärna lämnar över det bollbedrivande spelet till sina motståndare, för att sedan hugga och explodera på kontring när tillfälle ges. Lex Djurgården hemma förra säsongen. Det ska bli mycket intressant att se om så blir fallet även nu på söndag.

Matcherna i matchen
I det här avsnittet ska vi titta närmare på vilka potentiella matcher i matchen vi kan förvänta oss och vilka som kan fälla avgörandet i denna kvartsfinal.

Kampen om centralt mittfält
De två lagen ställer formationsmässigt upp på olika vis. Blåvitt spelar i en 4-4-2-formation, medan Elfsborgs formation på papperet bäst kan beskrivas som en 4-3-3. På det centrala mittfältet för Boråsarna hittar vi oftast Simon Olsson och danske Andrè Rømer. Hittills under försäsongen så har Gustav Svensson varit en konstant på det blåvita centrala mittfältet, medan det har varit mer öppet vem som tar platsen bredvid nyss nämnda Svensson. Simon Thern är den spelare som främst fått agera parhäst hittills och det återstår att se om det är han som får chansen även nu på söndag. Bakom honom flåsar framförallt nyförvärvet Amir Al-Ammari och beroende på tränare Stahres matchplan så tror jag att beslutet om vem som tar denna plats grundar sig i hur denna plan ser ut.

Med Simon Thern får man en spelare som är skicklig på att nosa upp ytor för att lösa upp trånga situationer på planen, han är trygg med bollen och finurlig i passningsspelet. Samtidigt som han är lojal i försvarsspelet även om han har en övervikt i sina offensiva kvaliteter.

Amir har en Allsvensk säsong i benen i ett defensivt drillat Halmstad BK där han fått utbildas av två defensivt skickliga tränare i form av Magnus Haglund och Pelle Olsson. Något som såklart inte är en nackdel när han nu bytt helblå tröja mot en blåvit-randig tröja. Lägg därtill att han är en vänsterfotad spelare med en fin passningsfot och således kan erbjuda en annan dimension i spelet. Hans ringa tid i föreningen är säkerligen det främsta skälet till att speltiden hittills under säsongen varit knapp, men på sikt känns han som en spelare som bör få chansen på ett större vis.

Med dessa fakta på bordet blir det tydligt att det lag som lyckas vinna kampen om det centrala mittfältet och således lyckas få bollen ut på kanterna där båda lagen gärna bygger sitt offensiva spel, bör ha goda chanser att gå segrande från striden.

Hosam Aiesh mot Elfsborgs vänsterkant
En Hosam Aiesh med självförtroende är en spelare med en enorm höjd och potential. Det har även varit på hans kant som merparten av de blåvita offensiva framstötarna bedrivits under försäsongen och troligtvis lär det bli likadant även på söndag. Elfsborg fyller mer än gärna på med sina ytterbackar och lyckas man få stopp på deras anfall i rätt situationer kommer det att finnas fina ytor för Blåvitt i allmänhet och kanske framförallt Hosam Aiesh i synnerhet.

Marcus Berg VS Per Frick
Det är såklart inte helt rättvist att jämföra dessa två spelare fullt ut, då den ena haft hela sin karriär inom Sveriges gränser medan den andra har en gedigen utlands- och landslagskarriär bakom sig. Men i dessa båda spelare så lagen sina respektive främsta målskyttar. Per Frick är mer ”den gamla skolans” forward som genom ett fysiskt spel blir en nagel i ögat för backlinjen och som kämpar 100 % för sitt lag i varje match. Marcus Berg har en annan approach, där hans bolltouch, fotbollsintelligens och rutin gör honom till en komplett forward med Allsvenska mått mätt. Det som båda har gemensamt är att de har en förmåga att hamna på rätt plats vid rätt tillfälle och på så vis göra de mål som ser enkla ut för åskådaren, men som bygger på en god spelförståelse vad gäller att ta sig till dessa lägen. Det ska bli väldigt intressant att se vem av dessa som får övertaget på det andra lagets backlinje och på så vis kan sätta sitt lag i bästa möjliga sits för att vinna matchen.

Tobias Sanas position
Det här är kanske inte så mycket en match i matchen, som det är en nyckel för hur Blåvitt på bästa sätt kunna hota i det offensiva spelet. Sedan hans återkomst till föreningen har Tobias Sana varit fundamental i denna del av spelet och när det fungerar för Sana, brukar det också fungera för Blåvitt i stort.

I matchen mot Mjällby var han uppsatt som 10:a bredvid Marcus Berg vilket förpassade Oscar Vilhemsson till bänken. När han spelat i denna roll så har det tyvärr blivit som så att han blivit ganska isolerad i spelet och det tar lång tid mellan hans bollberöringar. Tobias Sana är en spelare som behöver vara involverad och känna sig delaktig i spelet för att hans kvaliteter ska kunna användas på bästa vis. De gånger han istället utgått från vänsterkanten har han mer naturligt blivit en del av spelet och kan smyga in centralt i banan för att lämna korridoren öppen för Oscar Wendt att operera på. Men, vid en sådan lösning försvinner också en löpvillig och kvick Gustaf Norlin från den blåvita startelvan.

Så ja, här har Mikael Stahre en del att fundera på vad gäller vilken roll som Tobias Sana bör ha för att Blåvitt ska få ut så mycket som möjligt av honom.

Hur kan då Blåvitts matchplan komma att se ut?
Att Mikael Stahre är en tränare som älskar att vinna matcher är ingen underdrift. Han har inte gjort någon hemlighet över att det är det som spelet fotboll går ut på och att den mer kosmetiska delen av spelet inte är något som det läggs någon överdriven vikt vid. Segrar tar man genom att vara solida defensivt, lojala i den matchplan som tagits fram samt att man är effektiva framåt när tillfälle ges. Troligtvis är det med denna approach som laget kommer att ta sig an matchen på söndag också.

I den sista gruppspelsmatchen mot Mjällby kunde man se att man inte gärna ville ta för stora risker i sitt egna offensiva spel utan snarare gick för att behålla krysset som skulle ta laget vidare, än att genom ett frejdigare spel framåt stänga både match och grupp. Detta höll på att kosta avancemanget eftersom man på ett lättvindigt sätt släppte in två mål som på intet sätt kändes omöjliga att förhindra.

Den nya supporterpodden Team Stahre som Joakim Hanäs från BBpodd så förtjänstfullt arbetar med, ger en tydlig och klar bild över vem tränare Mikael Stahre är och hur lag som tränas av honom ska agera. I det senaste avsnittet så kommer man in på just det som för åskådaren ser så krampaktigt ut i det blåvita spelet. Där berättar Stahre att han tror att när det brinner som mest, är Blåvitt som bäst. Det vill säga att när det gäller som mest så kommer man också att steppa upp ett par nivåer och vinna på det sätt som för dagen anses vara bästa möjliga vis. Med detta med sig så kommer matchen på söndag bli en tidig vägvisare för hur Blåvitt anno 2022 kan komma att vara. Här har man möjlighet att i en match mot spelförande motstånd sätta de ramar man kommit överens om på Kamratgården i realitet även på planen. Nu är det upp till bevis, trots att vi fortsatt är relativt tidigt inne på säsongen.

Därför kommer det troligtvis inte att vara några större överraskningar i startelvan som äntrar Borås Arena på söndag. På mittbacksposition kommer vi att se Bjärsmyr/Johansson, på högerbacken kommer vi troligtvis se Alexander Jallow och centralt på mittfältet lär vi hitta Simon Thern bredvid Gustav Svensson. De platser som känns någorlunda öppna är de som har direkt koppling med Tobias Sanas position som vi berörde i stycket här ovan. Kommer Oscar Vilhelmsson att få spela bredvid Marcus Berg och därmed erbjuda löpstyrka i djupled från forwardsposition? Eller får Sana förnyat förtroende som 10:a och istället ge Gustaf Norlin chansen till vänster? På söndag får vi svaren.