Tankar efter Blåvitt - Malmö
Förra året när Blåvitt förlorade det här mötet var jag uppgiven. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Allt kändes tomt. Den här gången är jag mest frustrerad och besviken. Frustrerad och besviken över en grymt onödig förlust.
Matchplanen
I den senaste podcasten så pratade vi om detta mötet. Jag såg försiktigt fram emot det. Jag tyckte mig se svagheter i Malmös spel som Blåvitt borde kunna utnyttja. Till och med så att jag ansåg att Blåvitt var bra lämpade att straffa Malmö. Vi visste att Malmö skulle pressa högt, och vi visste att deras ytterbackar skulle gå högt upp i banan för att sätta press. Vi visste även att Blåvitt troligtvis är bäst i Allsvenskan på att ställa om snabbt. Ekvationen var i mitt huvud enkel. Om Malmö väljer att sätta samma hög press som man gjort i andra matcher så kan Blåvitt slå bollen över pressen och ge framför allt vår vindsnabbe skyttekung Lasse Vibe chanser.
Det verkar inte som om ekvationen var lika enkel i andras huvuden, för istället för att spela enkelt, rakt, kontra med fart, så väljer Blåvitt att försöka tråkla sig ut ur situationerna. Man väljer att försöka spela sig förbi Malmös press. Man väljer att försöka spela bollen i mål. Och man misslyckas ganska ordenltigt med detta. I första halvlek blir det mest ett ställningskrig på mittfältet. På pappret spelar Malmö inte ens med några ytterbackar, utan lirar ett 3-5-2, vilket verkligen borde gett våra snabba kanter en motorväg ner i Malmös område. Men tyvärr ligger Blåvitt och puttrar på 3:ans växel.
Bara minuter innan matchens enda mål så tänker jag för mig själv att Blåvitt kommer få betala för sin slarvighet. Man slår bort för många bollar, man spelar över alla situationer. Och mycket riktigt. Det förvånar mig inte ens när bollen går i mål. Det är inget läge egentligen. Man slarvar i pressen på Malmöspelaren. Man låter honom sikta in sig. Man tror inte han ska kunna sätta en boll så långt utifrån ur den vinkeln. Men jo, det gör han. Det är en sån där träff man får en gång på hundra skott, men det är väl precis så som sånna här matcher avgörs.
I andra halvlek blir det ju bättre, man får igång farten i alla fall. Spelet blir lite rakare. Mikkelsen gör ett väldigt fint inhopp och frågan är omte inte han borde starta i nästa match. Ska absolut inte säga något ont om Gustav Engvall, men han har haft skadeproblem under försäsongen och det känns som om han springer omkring och har lite småont hela tiden. Kanske bäst att låta honom vila då.
Individuellt kändes inget lag bättre än det andra egentligen. Det kändes inte som om Malmö skapade så mycket, och Blåvitt hade inte heller så mycket i all ärlighet. Men taktiskt känns det som om Heraide manövrerade ut Lennartsson. Malmö fick matchen dit de ville. Vart Blåvitt ville få matchen var inte helt tydligt, men jag vågar påstå att man inte nådde dit i alla fall.
Matchformen
Jag tyckte Blåvitt spelade oförskämt bra under försäsongen. Gjorde verklgien att man såg fram emot säsongen. Mot Åtvidaberg stämde spelet lite sämre men man intalade sig själv att det var premiärnerver. Mot Örebro var det bortaplan, på konstgräs mot ett lag som tippas göra en fin säsong. Men någonstans måste man fråga sig själv. Varför är passningsspelet så dåligt? Varför är bollbehandlingen inte bättre?
Spelkänsla?
Det är absolut inte så att man ska skylla något på Jonas Erikssons arbete med pipan. Blåvitt tog inte chansen i den här matchen och det var inte Jonas fel. Däremot är det ändå värt att nämna hur lite taktkänsla han har. Tydligast av allt blir det väl när Seb vill slå en snabb frispark och Sana ställer sig i muren. Seb visar att han vill slå den snabbt, men någon ställer sig i vägen. Inte en Blåvittspelare. Inte en Malmöspelare, utan domaren ställer sig framför bollen och börjar spruta med sin frisparkssprej. Seb står och hoppar av ilska, och jag förstår honom, även om jag inte tycker en snabb frispark hade varit det bästa alternativet i det läget.
Sen kan man ju fråga sig hur det bara blev 3 minuter tilläggstid. Spontant känns det som att i en match där man haft 5 byten, två spelare som man fått kalla in sjukvårdare till och en spelare som fått gult kort för att han maskar, så borde det gå att vaska fram mer än 3 fjuttiga minuter tilläggstid? Inte för att jag tror Blåvitt hade kunnat skapa något mer om man fått mer tid på sig, men är ändå orimligt lite tilläggstid sett till förutsättnignarna.
Slutsats
En riktigt bitter förlust, men man kanske ändå ska se det positivt. Blåvitt gjorde en dålig match. Man slarvade för mycket, men var inte agressiv nog och man värdera situationerna fel. Men man var fortfarande bra med i matchen, och jag tror inte någon hade sagt att 1-1 eller till och med en Blåvit seger hade varit orättvis. Det här laget är påväg någonstans. Jag hade hoppats att man skulle ha kommit längre vid det här laget, men man kan inte förneka att man har kommit en bra bit på vägen. I övrigt verkar Seb komme i bättre och bättre form. I andra halvlek såg man glimtar av den spelmotorn som jag tror att han kan vara för Blåvitt.
Tröjor
Det snackas om det till och från, och är det inte väldigt märkligt att Malmö får spela i sina hemmatröjor på Gamla Ullevi? Vi spelar i Blåvitt, och de spelar i Ljusblått och vitt. Ja, tittar man rakt på spelarna så ser man ju skillnad, men i ögonvrån är det ofta att man får för sig att Blåvita spelare är motståndare, eller tvärt om. Skulle ju förklara alla bortslagna bollar i alla fall.
Såg hur en Malmöit motiverade detta med att deras bortatröja är ännu mer lik Blåvitts hemmaställ. Det var ju en extremt dålig motivering. Nog för att man i Malmö fått en otroligt skev världsbild de senaste åren, men menar man på fullaste allvar att Blåvitt ska anpassa sitt hemmaställ efter Malmös bortatröja? Det är väl gästande lags ansvar att se till att deras tröjor inte krockar med hemmalagets?
