Tobias Sana: ”Jag vill avsluta min karriär i Blåvitt”

Vi träffade IFK Göteborgs mittfältare Tobias Sana efter torsdagens träning på ett regnigt Kamratgården. Det blev ett snack om säsongen som gått, vändningen och framtiden. – Vi ska försöka komma så högt upp som vi kan, vi har tre matcher kvar och vi går för tre segrar.

Säsongen har varit upp och ner för IFK Göteborg som sett ut som ett nytt lag efter matchen mot Örebro och återkomsten till Gamla Ullevi. Vi träffade Tobias Sana och pratade om publikens inverkan, truppbygget och en skadad lagkamrat som kan bli ett fint nytillskott nästa säsong.

Vad tycker du om lagets säsong hittills?
– Där vi ligger är rättvist, vi har inte varit tillräckligt bra. En klubb som Blåvitt ska vara där uppe och kriga i toppen men under alla omständigheter så har det blivit bättre nu på slutet. Vi är inte nöjda, så enkelt är det.

Vad tycker du ni hade kunnat göra bättre under säsongen för att undvika bottenstriden?
– Vinna mer matcher bara. Jag vill inte hitta ursäkter för vad vi kunde ha gjort bättre, det är dåtid. Det var inte tillräckligt bra. Jag kan stå här rakryggad och säga att jag, inklusive alla spelare, har inte kommit upp i den nivån som vi besitter förrän nu de senaste fyra, fem matcherna. Nu måste vi fokusera på nutid och det som återstår.

Vad tycker du om din egen insats hittills?
– Jag har gjort mina mål jag har gjort mina poäng, även på försäsongen. På så sett har det varit helt okej men jag kan mycket bättre.

Vad är största skillnaden för din egen del sedan du hamnade på en kant i ett 442? Var trivs du bäst och hade du funkat centralt i nuvarande spelsystem tror du?
– Jag föredrar att spela centralt, det är där jag har gjort mina poäng och där jag har gjort mest mål de senaste tre, fyra åren. När jag spelade i Danmark gjorde jag också många mål och assist på den positionen. Jag föredrar att spela där men jag gör det som krävs för laget. Om tränaren vill att jag ska spela vänsterytter så spelar jag vänsterytter. Det handlar inte om vad jag vill – det handlar om vad laget behöver. Så länge jag är på planen och får representera Blåvitt så är jag nöjd.

Sen Örebro-matchen har ni spelat på Gamla Ullevi, vad är den största skillnaden på att spela där gentemot att spela på Ullevi?
– Det är som att jämföra opera med en rave-konsert, om jag ska vara helt ärlig. Det är stor skillnad när publiken kommer nära inpå och att motståndarna känner att våra fans är nära. Det är en helt annan ”feeling” att spela närmare fansen, man kan nästan toucha fansen. Vi har otroliga fans som har stöttat oss hela säsongen, även förra året under corona så var det många som stod kvar och visade sitt stöd. Jag vet hur mycket den här klubben berör och det är vår tolfte spelare som har hjälp oss under den tuffa perioden.

Det var fyra förluster i rad innan Örebro, sen var det fyra raka vinster. Kan du berätta vad som gjorde att ni lyckades vända trenden?
– Självförtroende är ”a och o” som fotbollsspelare men det har också varit ganska mycket nya spelare. Det är många som har behövt lära sig att spela tillsammans och relationer är viktiga i fotboll. Sen så har vi bytt olika spelsystem.

– Vi bara höjde oss i samband med Örebro, vi steppade upp på något sätt. Vi har höjt oss på träning också. När man vinner matcher har man någonting att bygga vidare på och man kan känna att det är högre krav ställda.

– Folk som säger att det har varit sprickor i Blåvitts omklädningsrum, det har det inte varit. Vi är många som har högt tak och vi vill vinna matcher och det ska man göra i Blåvitt. En klubb som Blåvitt ska vara i toppen, det finns inget annat och det vet jag sen jag var den unga Tobias Sana som kom hit när jag var 18 år. Det är en klubb som ska var i toppen tillsammans med de andra lagen där uppe och kriga om SM-guld, cupguld och spela ute i Europa.

Nu väntar Sirius på söndag. En poäng skiljer lagen åt i tabellen. Laget som vinner har i princip säkrat allsvenskt kontrakt. Ni har spelat en lång rad av måste-matcher, hur hanterar man det, att man går ut och måste vinna?
– Ska jag se någonting positivt i den här allvarliga situationen så är ju det att det är matcher som betyder något. Det är inte betydelselösa matcher. Vi ska försöka komma så högt upp som vi kan, vi har tre matcher kvar och vi går för tre segrar. Så enkelt är det och det är inga omöjliga uppgifter. Vi ska gå in med samma inställning som vi har haft i de senaste matcherna. Att vi kommer med energi och sen så vet vi att vi besitter kvalité i truppen.

Vad tyckte om matchen mot Malmö? Hur ska ni göra för att komma tillbaka till vinnarspåret igen?
– Man får inte glömma att Malmö har en trupp på tjugo spelare som de kan gå runt på. Vi spelar med samma manskap i fem matcher i rad, under kort tid och det tar på oss. Vi hade en del chanser, jag hade bland annat ett bra läge som jag kanske borde gjort mål på. Hade vi fått in det målet hade vi kunnat vända, som i cupfinalen. Men man måste också säga att Malmö är bättre än oss just nu. På våran borg ska vi alltid slå Malmö.

På längre sikt, vad behöver Blåvitt jobba med för att komma tillbaka och slåss i toppen igen?
– Jag vet att det kommer att ta tid, men jag pratar med mitt blåvita hjärta, och jag vill inte stå här och säga att en klubb som Blåvitt ska ha en process som ska tio år. Vi har kvalitet och rutin hos många spelare nu och jag tror personligen bara att vi behöver få en lite bredare trupp.

– Vi har många spännande unga spelare som Filip Ambroz, Kevin Yakob och Oscar Vilhelmsson. Det kommer bli viktigt vad vi gör off-season och att vi kan komma tillbaka till en försäsong där vi bygger vidare på det vi har nu. Kanske kan vi plussa på någon spelare och behålla många av de som är med nu. Sen så får vi bara hoppas att vi har tur, att det inte är så många som åker på skador.

– Vi har en otrolig spelare som inte har spelat på länge i Patrik Karlsson Lagemyr. ”Paka” kan bli en otrolig förstärkning till nästa säsong. Folk har nästan glömt av honom, men vilken fantastisk spelare han är. En extra krydda till blandningen av spelare som vi har idag.

Hur ser du på din egna framtid, du har drygt ett år kvar på kontraktet, vad händer sen?
– Jag trivs bra i Göteborg. Hade jag fått välja så hade jag velat avsluta min karriär här, men det är inte bara upp till mig. Det är mitt mål och det är vad jag vill. Jag känner att jag har väldigt mycket kvar i mig och att mycket av min mognad kom när jag var 28-29 år. Jag vill vara med på den här resan, jag har varit med i nedgång och jag vill vara med i medgång. Så länge jag känner att jag kan leverera och kan bidra så kommer jag vara här om klubben vill. Sen ska man aldrig hugga någonting i sten, det är upp till vad klubben vill och jag vill inte stå i vägen för ungdomarna.

– Mitt personliga mål är att hamna på Kamratstenen. Det har varit en dröm sedan jag kom till Blåvitt, att göra 200 matcher och hamna bland legendarerna på stenen.