Tom Pettersson: Det känns som om man kommit hem
Alltid Blåvitt satte sig ner med IFK Göteborgs nyförvärv Tom Pettersson och pratade om övergången till Blåvitt, tiden i Belgien och hur han kommit in i laget.
Alltid Blåvitt: Hur ser du på gårdagens match?
Tom Pettersson: Det var helt ok. Vi var väldigt effektiva på våra lägen när vi kontrade. Vi hade jäkligt bra kontringar även om deras försvar kanske inte var det bästa. De var bra med boll och gjorde det svårt för oss i mitten, de var hur många som helst där och centrerade mycket. De skapade väl inte svinmånga lägen och känner att vi hade rätt bra koll på dem, även om de gjorde 1-3 målet.
Vi gjorde tre mål i första och kontrollerade det väldigt bra. Sen kan spelet bli mycket bättre, men vi vann ändå med 3-1 och vinst är alltid vinst.
AB: Bara ett par dagar kvar till nästa match, mot Dynamo Moskva, vad tänker du om det?
TP: Det skall bli svinkul. Jag tror de kan vara riktigt bra. Nu vann vi ju första matchen och självförtroendet är bra så det skall bli kul att se hur bra vi är om man jämför med dem.
AB: Du har ju varit här i någon månad nu, hur tycker du att du har kommit in i det?
TP: Bra tycker jag. Det är alltid annorlunda från klubb till klubb, men samtidigt har det varit lätt tycker jag. Det har varit mycket träning och det har varit bra, sen är det sköna gubbar och man kommer in lätt i laget så det har inte varit några problem alls. Sen är det en nivå upp mot Åtvid, men det är som det skall vara.
AB: Hur ser du just på skillnaden mot Åtvid?
TP: Det är allt ifrån förutsättningar till kvalité. Det här är ju en storklubb jag kommit till och vi har ju alla möjligheter till att bli bra fotbollsspelare, vilket vi kanske inte hade i Åtvid på samma sätt på grund av ekonomi. Sen är det väldigt bra fart på träningen, det finns en jävla massa kvalité i det här laget. Man måste vara med varje dag och det är utvecklande.
AB: Har du fått höra mycket om ”Åtvids år”?
TP: Ja, Haglund satte på den i gymmet första dagen så det var bara pang på. När jag hälsade på Hjalle så sa han bara ”ja musikern” och sen skrattade han. Det är en skön jargong.
AB: Du var ju utomlands en vända i Belgien, hur gick det tycker du?
TP: Det var lite upp och ner. Det var tufft att slänga all trygghet i papperskorgen. Byta land, filosofi och tänk. Så det var tufft till en början att komma in i det. Men samtidigt är det ju det man vill, man vill bli utlandsproffs och prova vingarna lite.
Sen var kaos i klubben (OH Leuven) också med tre olika tränare under säsongen. Nu fick jag spela rätt mycket ändå, men det var inte alla tränare som hade mig som favorit. Så vissa perioder var tuffare och andra lättare. Men det var en väldigt bra erfarenhet. Jag blev starkare psykiskt och utvecklande mig själv som människa.
AB: Ja, vad tycker du att du lärde dig i Belgien?
TP: Ja, vad lärde jag mig egentligen? Dels ett nytt sätt att spela fotboll, mer man mot man och mer egotänk. I Sverige är det mer lagtänk och det är det jag är uppväxt med och jag älskar att man tänker så, men utomlands är det inte så, det är lite mer att armbåga sig fram och ta för sig. Så jag lärde mig att ta för mig.
Sen utanför planen är det mycket man inte uppskattar när man har det framför näsan, med kompisar, familj och allt möjligt. Men det var ett bra år ändå, fast det var tufft.
AB: Det blev aldrig någon permanent övergång, vad hände?
TP: De (Leuven) var tvungna att ta ett beslut i januari redan och klubben ville inte ta ett beslut eftersom vi låg i botten och de inte visste vilken division de skulle spela i. Sen åkte de ur och då ville jag ändå inte kvar. Det var kanske tur det, för då fick jag komma hit istället så det blev ju perfekt.
AB: När fick du höra talas om Blåvitts intresse?
TP: Det var i somras någon gång. Då fick jag höra att de var intresserade och det var ju perfekt för det är ju min favoritklubb, det var hit jag ville. Så jag sa till dem kör allt på det, gör allt ni kan. Sen blev det så och det är fantastiskt roligt.
AB: Fanns det intresse även från annat håll?
TP: Ja det fanns intresse, det fanns det. Det fanns från andra klubbar men när jag hörde om Blåvitts intresse så jag det är dit jag vill så försök få mig dit för jag har alltid velat spela i Blåvitt.
AB: Du kommer till Blåvitt i ett läge där vi kom tvåa förra året, men samtidigt haft en väldigt stor spelaromsättning. Hur ser du på situationen du kommer till?
TP: Ja det är mycket nytt jämfört med förra året. Ibland kan det ta längre tid att spela ihop sig, men ibland går det snabbt. Jag tycker ändå det känns ganska bra på matcherna för oss även om det är många nya. Så jag tror det kan bli hur bra som helst framåt april och även i cupen.
AB: Hur ser du annars på din säsong, vad har du för tankar?
TP: Jag vill utveckla mig själv som spelare samtidigt som jag hjälper Blåvitt framåt. Jag vill ju spela varenda match, sen får vi se. Jag är ju mittback egentligen men nu har jag fått spela på innermittfältet och kan väl även spela vänsterback så vi får se var jag får spela. Men jag är glad bara jag får spela, även om jag helst spelar mittback. Så länge jag känner att jag utvecklas och laget vinner matcher så blir det kanon.
AB: Vad skulle du säga är dina styrkor?
TP: Jag skulle säga att jag har en bra vänsterfot, framförallt när jag spelar mittback och får hela spelet framför mig så kan jag slå bra uppspel, så en bra uppspelsfot. Sen är jag en riktig vinnarskalle som hatar att förlora och jag ger alltid 100 procent. Så mycket inställning och mycket passningsskicklighet.
AB: Å andra sidan då, vad behöver du förbättra?
TP: Allting såklart. Men bli snabbare och starkare och ännu lite bättre med boll. Det är svårt att säga någonting speciellt, men jag tänker varje dag att jag skall bli bättre på allting. Att läsa av de defensiva situationerna, det är väldigt viktigt som mittback.
AB: Hur ser du på Jörgen som tränare?
TP: Väldigt engagerad och en härlig människa, inte bara en jäkligt duktig tränare. Väldigt social och pratar med alla killar vilket jag gillar med tränare, jag har haft de som inte gjort det också. Sen har han väldigt mycket erfarenhet och kan mycket fotboll, det märker man så det känns som en jäkligt bra tränare.
AB: Du är ju uppväxt nära Göteborg och har som du sagt en relation till Blåvitt, hur ser den ut?
TP: Ja jag är ju uppväxt i Trollhättan och när man växte upp var ju Blåvitt det största laget och det som låg närmast så det blev naturligt att det var Blåvitt som var favoritlaget. Det var farsans favoritlag så man har ju sett en hel del matcher som de spelat, framförallt när man var lite yngre, det har ju krockat lite på senare år. Det har ju alltid varit drömmen när man varit och kollat att få spela på Ullevi men det trodde man ju knappt på själv att man skulle få göra.
AB: Nu fick du ju göra en hemmamatch även om det var lite speciellt med snön och allt. Hur var det att få gå ut med Blåvittröjan till Snart Skiner Poseidon?
TP: Jag vet inte hur jag skall beskriva det, det var lite overkligt. Det var snö och kallt och inte på Ullevi, men jag hade ändå en Blåvittröja på mig och det var mycket fans som var helt fantastiska. Så det var overkligt och underbart. Som att man kommit hem, fast jag aldrig tidigare spelat i Blåvitt. Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det.
AB: Hur ser livet ut här nere på lägret?
TP: Det är bra. Man skall inte klaga, hotellet är kanon och planen ligger nära och maten och allt är bra. Som du hör finns det pingis och jag spöar juniorerna. Sen spelar vi chicago på rummet och jag vinner det med så det går bra. Det är det man gör, spelar pingis och kort. Sen har jag gitarren med och spelar lite.
AB: Välkommen till Blåvitt och ett stort lycka till i år!
TP: Stort tack!
