Lagbanner
U19 SM Final – Elfsborg – IFK Göteborg 1-0 "Målvakten matchens lirare när U-19 föll i SM Finalen"
Det blev inget tredje guld för Thomas Olsson som U19 tränare för Blåvitt. Istället blev det Elfsborg som drog det längsta strået i finalen där hemmalagets målvakt blev matchvinnare efter flera fina räddningar.

U19 SM Final – Elfsborg – IFK Göteborg 1-0 "Målvakten matchens lirare när U-19 föll i SM Finalen"

När A-laget misslyckas med att sprida ljus i höstmörkret är det tur att Blåvitt har ett väldigt starkt ungdomslag som gör vad de kan för att representera de blåvita färgerna. Thomas Olsson gör sin sista match som tränare för IFK Göteborgs U-19 lag och kan kröna det med att ta sitt tredje SM Guld med just U-19. De två tidigare kom 2013 och 2015, då genom 4-1 mot AIK och 3-0 mot Djurgården i finalerna.

Årets final spelas i Borås mot Elfsborg, men trots bortaplan har det blåvita laget med sig en ca 300 man stor klack. 

Blåvitt spelar inledningsvis en ganska modig fotboll där laget försöker spela sig ur situationer och skapa chanser genom ett snabbt passningsspel och visar goda intentioner samtidigt som Elfsborg spelar mer av det spel vi blivit vana vid att se Blåvitts A-Lag spela – pressar hårdare, vinner boll på mittfältet och spelar lite direktare. 

Inledningsvis funkar Blåvitts spel bra och laget kommer fram genom kreativa kombinationer, men allt eftersom kommer Elfsborg bättre i positionerna och stressar det blåvita laget till misstag och ca 20 minuter in i matchen är det Elfsborg som för spelet och får rulla runt en del både utanför och i det blåvita straffområdet, men utan att komma till några avslut på mål. 

Det är tydligt att Blåvitt har ambitioner med sitt bollinnehav, men att de samtidigt inte är rädda för att låta Elfsborg hålla boll. Laget ödslar inte mycket energi på att försöka vinna tillbaka bollen. 

Efter ca 30 minuter kommer blåvitt in i matchen ordentligt och börjar sätta stark press på Elfsborg och skapar flera bra målchanser och tvingar Elfsborgsmålvakten flera till fina räddningar. 

Elfsborg har tydliga problem att hänga med när Blåvitt sätter fart och det märks tydligt att de båda lagen stressar varandra på två olika sätt. Elfsborg genom att sätta press på bollhållare, Blåvitt genom att sätta fart på bollen. 

Mot slutet av första halvlek är det tydligt att Elfsborg byggt upp en respekt för den blåvita offensiven och de drar bland annat på sig en varning för fördröjning av spel för att stoppa Blåvitt från att anfalla när Elfsborg är ur position. 

Första halvlek slutar dock mållöst, med mersmak för Blåvitt. 

I andra halvlek sätter Blåvitt press, men som en blixt från en klar himmel är det Elfsborg som tar ledningen när en långboll dimper ner hos en anfallare som lyckas rulla in ledningsmålet vid bortre stolpen. 

Efter målet ger Elfsborg upp de flesta intentioner om att trycka på för ett mål till utan fokuserar på att försvara sin ledning och Blåvitt får rulla runt bollen på Elfsborgs planhalva. Elfsborg spelar lite mer cyniskt än Blåvitt, och kan ofta stoppa Blåvitt relativt enkelt, samtidigt som Blåvitts spel ofta hamnar på fel sida gränsen mellan modigt och naivt. 

Blåvitt trycker dock på och mot slutet av matchen känns det som om kvitteringsmålet hänger lite i luften, men Elfsborg spelar enkelt och slår bort de flesta bollar. Det känns som om Elfsborg är lite större och lite starkare i kropparna och så länge det finns plan att röra sig på kan Blåvitt kontra det med teknik och fart, men när ytorna blir små i straffområdet får Blåvitt mer problem att ta sig runt. 

Trots flera farliga avslut och många bra lägen lyckas Blåvitt aldrig få in bollen och Elfsborg kan hålla ut. Det blir inget tredje U-19 guld för Thomas Olsson i Blåvitt. Stor matchhjälte för Elfsborg blir målvakten som räddade laget kvar flera gånger. 

Övrigt

Det Blåvita laget uppträder - trots allt väldigt lovande. Det finns en optimism i spelet som jag hoppas att de kan ta med sig den dagen de kommer upp i A-laget. Flera av spelarna har redan varit uppe på träningar och träningsmatcher, och några har till och med fått speltid i Allsvenskan. 

Matchens lirare i Blåvitt var – en subjektiv åsikt såklart – Adil Titi som uppträde med ett stort lugn, försökte vara spelbar och ge trygghet till laget. Spelade med små marginaler ibland, men höll sig allt som oftast på rätt sida och gjorde få saker han inte behärskade. Kan han ta med sig de egenskaperna och anpassa sig efter ett högre tempo i Allsvenskan så kan det bli en väldigt intressant spelare inom en inte allt för avlägsen framtid. 

Adrian Pihl Spahiu @pihlbaoge2017-10-29 15:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel