Veckan som gått: Jordan, cupen och 10-talets misär
Två segrar och ett galet(?) rykte. Ännu en vecka är avklarad och Alltid Blåvitt gör sitt bästa för att sammanfatta det som hänt.
Tänk att man kan gå från total misär till eufori på ett ögonblick. Vi har nästan blivit bortskämda med dessa ögonblick under säsongen och jag vill inte att det ska ta slut. Det vi får uppleva nu är något vi inte fått vara med om på en herrans massa år - en guldstrid. De senaste åren har det varit tack och hej innan sommaren och längtan efter ett kallt Valhalla IP och funnits någonstans i bakhuvudet under majoriteten av säsongen. Ett sm-guld har blivit något sorts abstrakt önsketänkande för mig under alla misärår på 10-talet och nu när vi är så nära vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Ni kanske tycker jag är barnslig, men detta är inte en känsla jag blivit bortskämd med under mina 21 år här på jorden.
----------------------------------------------------------------------
Hur såg det ut i söndags då när Åtvidaberg besegrades? För jävligt. Ingenting stämde. Bollen gled runt på det gigantiska biljardbordet och det verkade som Jörgen startat med förra veckans elvas småfeta tvillingbröder. Det är verkligen märkligt hur vi på en vecka kan gå från att vara världens bästa lag som krossade Häcken, till en blek kopia av samma gäng. Min såg gick mer eller mindre oavbrutet i andra halvlek och precis när jag höll på att dubba Boman och Sköld till Allsvenskans ofarligaste anfallspar tystade de mig ganska effektivt. Underbara jävlar!
Det finns inga skönare vinster än oförtjänta vinster, men så här kan det inte se ut. Visst kan man peta in en boll i slutet trots att spelet hackar. Det är dock inget man får vänja sig vid. De flesta gånger finns det ingen Boman eller Ankersen som brötar in bollen utan alla får gå hem med låga huvuden, och då blir det inget sm-guld. Jag tror att Gävle på Gamla Ullevi kan passa bra innan det eviga landslagsuppehållet. En urladdning och en härlig känsla för spelare, ledare och supportrar att bygga vidare på innan det är dags att ta sig till Olympia.
----------------------------------------------------------------------
Vi har ju faktiskt spelat en match till i veckan. Jobbet gjordes i Svenska Cupen mot Kristianstad, och jag kan inte vara den enda som tycker det är lite märkligt att matchen spelades i mitten av augusti. Spelarna, som egentligen borde fokusera på Allsvenskan, måste åka till någon idrottsplats mitt i ingenstans där Krister, som egentgligen kör truck på något lager, vill visa framfötterna och helt plötsligt sitter man där med tretton stygn i pannan.
Nej, denna omgång av Svenska Cupen hade lika gärna kunnat avgöras i november. Då hade man också förlängt tävlingssäsongen och skalat av en vecka på det brutala vinteruppehållet.
----------------------------------------------------------------------
I helgen släpptes bomben att IFK Göteborg vill försöka värva Helsingborgs Jordan Larsson, något om avfärdades som trams av många. Visst är det kanske osannolikt, men snälla. Skulle Marcus Wulcan göra en artikel om detta om han inte hade något att stå på?
Jordan är hur som helst en fantastiskt talang och jag har svårt att tro att Blåvitt skulle kunna matcha något utländskt bud på Henkes grabb. Gren kommer knappast spränga budgeten för att hämta in en 97:a, men skulle man dock betala någon miljon extra för hans efternamn kan man nog också räkna med att man får någon miljon extra för hans efternamn vid en eventuell försäljning i framtiden. Helsingborg har problem med att klara elitlicensen och om IFK står där som enda klubb med ett konkret intresse i vinter... Fast det ska vi inte spekulera om nu.
----------------------------------------------------------------------
Är det inte märkligt att fotboll spelas på två olika underlag i Sverige? Jag kan verkligen inte komma över det. Det enda som är värre är att det finns folk som försvarar det och till och med tycker det är en bra utveckling. Tänk om inte Håkan Mild hade varit så jäkla bestämd när man ville ge upp på Gamla Ullevis matta. Det väger nog nästan upp för alla Malick Manés i världen.
