Veckan som gått: "Det här med spelarrelationer verkar inte vara landslagets grej"
Två segrar, landslagsspel och en soppa som hade mått bra av lite fler kockar. Så kan man sammanfatta den senaste veckan som gått.
Veckan inleddes som den avslutades, med match. Först ut var hemmamötet mot Hammarby där Blåvitt gjorde både 1-0 och 2-0 innan Hammarby reducerade med matchens sista mål. 2-1 alltså och tre välbehövliga poäng till Blåvitt.
Efter den matchen rådde länge en liten ovisshet kring Martin Smedberg Dalences eventuella avstängning. Mot Hammarby synade ”MSD” sitt tredje gula kort för säsongen och borde varit avstängd. Men eftersom matchen mot Malmö fortfarande inte riktigt är utredd så hade inte det gula kortet från den matchen trätt i effekt än ”MSD” kunde spela mot Helsingborg ändå. Hela den utläggningen visade sig dock sedan vara helt ovidkommande då ”MSD” blev inkallad till Bolivias landslag för att spela i Copa America, och istället för match mot Helsingborg spelade match mot USA.
Just landslagen har ju varit ett hett ämne i veckan. Till att börja med har vi uttagningen till landslaget där många reagerade på att Oscar Wendt, som om och om igen är en av tyska ligans absolut bästa vänsterbackar, än en gång blev utelämnad ur landslagstruppen av Hamrén. Att det är en personlig grej har inte undgått någon, och förhoppningsvis hanterar Janne Andersson liknande situationer bättre i framtiden. På pappret är ju Wendt inte bara den bästa vänsterbacken, men antagligen den svenske spelaren efter Zlatan som spelar på högst nivå idag. Given i ett topplag i en av europas bästa ligor och spelar regelbundet i Champions League.
Men det här med spelarrelationer verkar inte vara landslagets grej (ungefär som Jonas Eriksson och handsregeln) och i veckan har man satt sig på tvären med ytterligare en föredetta Blåvitt-spelare. Marcus Berg blev inkallad till en landslagssamling trots att hans Panathinaikos har två matcher av säsongen kvar. ”Pana” var inte direkt imponerade av att tvinga släppas sin bästa målgörare i två viktiga matcher (man slåss om en Champions League plats) men datumen är satta som internationella datum, vilket av någon underlig anledning gör att landslagsledningen faktiskt har rätt att kräva att Berg inställer sig på samlingen. Vilket man gjorde. Reglerna är som de är, och från förbundet pratar man om att grekerna får skylla sig själva som inte anpassar sig efter FIFA-datumen, men man verkar helt ha missat att den som hamnar mest i kläm är Berg.
I veckan kom också beskedet om att besvärsnämnden inte tänker ta upp överklagan gällande domen i Malmö matchen. Blåvitt har fortfarande möjligheten att överklaga till Riksidrottsförbundet men i och med att t ex matchdelegatet Hübbinette sitter där också så är risken att en sådan överklagan inte leder någon vart.
Det hela är ju egentligen en väldigt sorglig soppa där dubbelmoral och svågerpolitik avlöser varandra, och de som faktiskt bryr sig om fotboll står handfallna utan någon möjlighet att påverka något.
Vi kan i alla fall konstatera att varken i domarhandboken eller de särskilda tävlingsbestämmelserna för Allsvenskan finns något stöd för att bryta matchen. Det var lugnt på läktarna och då ska matchen spelas klart.
Om det inte var för den där sista lilla paragrafen som fotbollen är så orimligt förtjusta i att slänga in överallt. ”Det slutgiltiga beslutet ligger dock hos domaren”. Domarna får göra som de vill, och det sker i princip aldrig att deras misstag korrigeras, hur uppenbara de än må ha varit.
Vi kan även konstatera att domaren Jonas Eriksson försade sig efter matchen men har korrigerat sig i efterhand. Först sades att man bröt matchen för att linjedomaren inte kunde fullfölja, men sedan påpekades det att reglerna i så fall säger att fjärdedomaren skall ta dennes plats. Då ändrade man sig och menade istället på att säkerheten inte kunde garanteras, en uppfattning man är väldigt ensamma om då alla rapporter som kommit in säger samma sak. Det var en isolerad incident, hälften av publiken hade gått hem och det var väldigt lugnt på läktarna.
Att Jonas Eriksson är en domare som konsekvent duckar för all kritik är inget nytt. Att förbundet i sin tur aldrig skulle få för sig att kritisera domare är inte heller något nytt. Det är ledsamt, men ingen nyhet.
Så här sitter vi nu i en situation där Blåvitt blev tilldömda 0-3 efter en avbruten match som aldrig skulle brutits. 4/5 smällare kommer från det laget som tilldömdes segern med 3-0 och när man försöker överklaga beslutet överklagar man till samma människor som redan behandlat ärendet.
Bortsett från det rent rättsligt inkorrekta förfarandet så har vi också en hel del moment av högst tvivelaktig konsekvens. I ena stunden pratar man om hur regelverket är dåligt men det ser ut som det gör, och då ska 0-3 tilldömas trots att det är ett orättvist resultat inte bara för Blåvitt och Malmö utan alla andra lag som slåss med Blåvitt och Malmö om placeringar i tabellen, men samtidigt så vill man visa ”spelkänsla” och väljer att inte följa reglerna när Tobias Sana attackerar oskyldig publik (han kastar ju hörnflaggan mot fel läktare till och med.) Då hette det att han var chockad och även om hans agerande var dumt så var det förståeligt. Konsekvensen blev än mer icke-existerande när man i veckan istället stängde av Carlos Strandberg efter att han attackerat en lagkamrat efter slutsignal. Det var ju, när allt kommer omkring, en incident som bara rörde AIK, som skedde efter matchen, och där AIK själva redan hade stängt av Carlos Strandberg.
Det sjukaste av allt när det kommer till inkonsekvens av straff är väl ändå att man för några år sedan dömde ut ett ännu hårdare straff till Adam Johansson efter att han skrikit könsord i spelargången. Vi har alltså en spelare som kastar saker på publiken som inte ens blir anmäld, vi har en annan spelare som tar stryptag på en lagkamrat och får 2 matchers avstängning, och så har vi en spelare som efter poängtapp svär i spelartunneln och får tre matchers avstängning.
Den sista punkten har ju, sorgligt nog, en tydlig koppling till Malmömatchen. Det var ju, som av en slump (eller?) samma linjeman som inte ville fortsätta matchen mot Malmö som hade blivit upprörd av Adam Johanssons svordomar. Ytterligare ett exempel på hur orimligt ohotad makt domarna ändå har i fotbollsvärlden, och ytterligare ett exempel på hur just Jonas Erikssons domareteam väljer att missbruka den makten.
Men nog om det. Det har redan blivit på tok för mycket text om vad som bara skulle vara en notis.
Veckan avslutades med att Blåvitt spelade borta mot Helsingborg. Änglarna anordnande tågresa ner och det är bara att konstatera att tågresorna är något som alla bör uppleva någon gång. Fantastiskt skoj. Det är på något sätt helt underbart hur en jobbig grej som att AC:n var trasig i en vagn kan vändas till något positivt. Nu alla pratade om bastuvagnen. Själv satt jag i "tredje klass" när första klass kom förbi och påpekade att de var lite finare än restev av tåget. Storfölje i Helsingborg och enligt SLO var det runt 1550 änglar på plats. Tyvärr är den nybyggda bortaläktaren en av de absolut sämsta bortaläktarna i landet. Det är faktiskt bortom mig hur man kan bygga en så dålig läktare när man ändå investerar pengar för att bygga nytt.
Blåvitt vinner matchen, och Jakob Ankersen, Gustav Engvall och Patrik Karlsson Lagermyr får göra varsitt mål i 3-1 segern.
Det avslutar veckan som gått den här gången. Nu väntar EM. Nästa matche är inte förrän den 10e Juli när Blåvitt tar emot Sundsvall på Gamla Ullevi. Ses där!
