Veckan som gått - "Frejdiga Allsvenskan och tillknäppta finaler"
Världen blir återigen en lite bättre plats när sommaruppehållet är slut och Allsvenskan drar igång igen. Den gångna veckan har EM avslutats, Blåvitt har tagit sig förbi kvalrunda 1 i Europa League kvalet och har relativt enkelt avfärdat Sundsvall i den Allsvenska omstarten.
Egentligen kanske man ska börja ”veckan som gått” med något som hände redan förra veckan, nämligen det första mötet med Llandudno i Europa Leaguekvalet. Det Walesiska motståndet såg på förhand ut som en bekväm lottning och det första mötet på Gamla Ullevi visade inga tecken på motsatsen. Det blev en 5-0 vinst mot ett motstånd mest tyckte det verkade vara väldigt skoj att få spela utomlands inför publik. Så pass skoj att man efter matchen stod och tackade av Blåvittklacken.
I torsdags var det så dags för bortamötet, där Blåvitt passade på att lufta rejält i truppen. Flera unga spelare fick spela och Leksell och Dahlberg fick båda två göra sina A-lagsdebuter. Från start.
Annars var kvalmötet med Llandudno ett bevis på allt det goda som ändå finns inom fotbollen. Deras supporterklubb ordnade bussar för de Blåvita som åkte till Wales, de bjöd in till att se EM Semifinalen mellan Wales och Portugal kvällen innan match och efter Blåvitts match fick de ditresta hänga på krogen med spelarna i Llandudno. Vi kan väl utan att vara taskiga konstatera att det var ett lag som aldrig spelat på den här nivån förr och var mer glada över att få ha varit med om det än ledsna över att ha åkt ur (Walesiska ligan är ingen proffsliga, alla spelarna i Llandudno har jobb vid sidan av.)
Under söndagen var det då dags för en stor fotbollsdag. Först dagens givna höjdpunkt där Blåvitt tog emot Sundsvall, en match man vann med 4-1. Sin vana trogen blandade Blåvitt bländande spel med en period av stillastående. Sundsvall lyckades bara reducera under denna period, men det är något som Blåvitt under Lennartsson dragits med länge och något som man inte har råd att fortsätta med om man vill nå de mål man satt upp.
Engvall, Salomonsson, Boman och Pettersson hette Blåvitts målskyttar. Senare under kvällen var det en liten efterfest i form av EM finalen mellan Frankrike och Portugal.
Själv har jag sagt hela turneringen att jag trodde och ville att Frankrike skulle vinna, men så ville inte ödet och istället fick Portugal lyfta bucklan efter förlängningen av matchen som slutade 0-0 efter full tid.
Något som slog mig under matchen, och egentligen under hela EM, var att det var väldigt många rätt tråkiga matcher. Och så har jag kännt i de flesta finalerna jag sett. Så jag passade på att kolla igenom finalerna de senaste åren.
2004 vann Grekland EM finalen med 1-0.
2006 spelade Frankrike och Italien 1-1 i VM finalen.
2008 vann Spanien EM finalen med 1-0.
2010 spelade Hollan och Spanien 0-0 i VM finalen.
2012 vann Spanien EM finalen med 4-0.
2014 spelade Tyskland och Argentina 0-0 i VM finalen.
2016 spelade Frankrike och Portugal 0-0 i EM finalen.
Av de senaste sju årens finalen har 3 stycken slutat mållösa efter full tid och bara i två har det gjorts mer än 1 mål. Nu är jag förvisso av uppfattningen att en målsnål match kan vara rolig ändå, men statistiken talar ändå ett tydligt språk om tillknäppta finaler.
Det mest minnesvärda i finalen var annars Ronaldos tårar. Nu är jag inte själv något stort fan av den pojken, men det är svårt att se en av världens bästa spelare sitta gråtandes när han efter knappa kvarten in i en av sitt livs största matcher inser att han inte kan fortsätta spela utan att känna någon sorts sympati.
Så, nu är vi tillbaka i spåret igen. Inget mer EM, nu är det Allsvenskan och Europa League som gäller. På torsdag är det bortamöte i Polen mot Piast och på söndag nästa vecka är det bortamatch i Borås mot Elfsborg.
Heja Blåvitt!
