Veckan som gått – Hemstaden, huvudstaden och hamnstaden
Det är en regnig lördagkväll när tre vänner i trettioårsåldern vandrar längs Hornsgatan på Södermalm. Det är ännu en slentrianlördag i Sveriges huvudstad för de tre vännerna. Det kommer bli några öl på en lokalpub och snack om arbetsveckan som gått.
Alltid Blåvitt har ibland varit ute och frågat lite vad våra läsare helst vill läsa om och ett vanligt svar är ”utifrån perspektivet”. IFK Göteborg är Sveriges lag och många av supportrarna bor inte i Göteborg. Alltid Blåvitt redaktionen – även om vi är flera som bor långt bort – har generellt sett i alla fall ett ursprung på Västkusten.
Den här ’veckan som gått’ kommer tyvärr inte ge det utifrånperspektivet. Däremot bjuder den in till inifrånperspektivet.
De tre vännerna är nämligen inte Stockholmare. De bor förvisso i Stockholm, men de är inte Stockholmare.
På en scen i Uppsala står ett band och spelar musik. Publiken sjunger med i refrängen som handlar om känslan när sångaren lämnade Göteborg. I Ystad sjunger ett gäng ungdomar med i Håkan 'Hobby Gaisarn' Hellströms kända låt om att Göteborg inte ska känna någon sorg för honom.
Samtidigt i en kiosk på centralstationen i Göteborg står två kollegor och pratar. De är studenter och jobbar extra för att få ekonomin att gå runt under studietiden. De ska dra till andra lång efter deras skift. Men just nu pratar de om framtiden. Vad händer efter plugget? Ena kollegan frågar den andra om hon ska flytta tillbaka till Stockholm när hon är klar på Chalmers. Hon skakar på huvudet. Hon är Göteborgare nu.
I Stockholm hamnar de tre vännerna på en pub nära Medborgarplatsen. Carmen beskrivs – trots ett illavarslande Bajenrykte – som det närmaste de västra delarna av Andra Lång det går att komma i Stockholm.
Måndagen efter sitter en av dem på sitt kontor och pratar med sin kollega. Han berättar att han ska åka hem nästa helg. Kollegan berättar att hon nog åker till Småland den helgen. Båda ska hälsa på sina föräldrar, men han pratar om att åka hem, hon ska åka till Småland. Det är en skillnad. Hon kommer från Småland. Han är Göteborgare.
Det här är nämligen inte utifrånperspektivet. Det här är hyllningen till hemmet som alltid kommer vara hemma på ett sätt som få andra ställen kan vara. Till en stad som tillhör sina medborgare på ett sätt huvudstaden aldrig kan göra. Till en stad som är sig själv. Som den själv vill.
Jag kan visserligen blir enormt frustrerad när jag är hemma med jobbet och gång på gång får träffa samma människor i olika arbetsgrupper. Den så kallade ”Göteborgsandan” i sin fulaste form där alla kontor är fyllda med samma människor på olika poster. Men det ändrar inte kärleken till hemstaden. Den unika staden.
För hur mycket Djurgårdarna och AIK:arna än vill prata om deras huvudstad så går det inte att komma runt att ”huvudstaden” är ett tveeggat svärd. Det är mer Sveriges huvudstad än Stockholmarnas hemstad. Det märks på mitt kontor om inte annat, där halva kontoret är inflyttade. AIKare kallar gärna Kompisvallen för "Nationalarenan" med en viss stolthet, men det innebär också att arenan främst är till för Sverige, och inte AIK.
Och hur mycket de i Malmö än vill prata om att de är nära kontinenten så går det inte att komma runt att det främsta argumentet för att bo i Malmö är att det är billigt boende nära Köpenhamn.
Men Göteborg är Göteborg och det räcker så.
Och även om många av oss har hamnat på andra platser i livet är vi alltid Göteborgare. Där helsingborgare främst är skåningar, där stockholmare främst är inflyttade, där är Göteborgare Göteborgare.
Är du nu en av de som vill ha lite mer utifrånperspektiv så finns det en alternativ lösning. Kom in i värmen. Göteborg är inte som andra platser. Göteborg är Göteborg. Det är lite speciellt, lite udda, och alldeles underbart!
PS. Veckan som gått brukar publiceras på måndag morgon, men när det är match på måndagar skjuter vi upp den till tisdag. Så jag passar på att slänga in en helt orelaterad kommentar. De som läst veckan som gått tidigare, framför allt förra säsongen vet att jag då var kritisk till några spelare. Spelare som pratade högt och tydligt om att de ville se förändring i Blåvitt. De ville se klubben fortsätta satsa. Jag kritiserade då flera spelare för att missa att de var den satsningen. Klubben öste pengar och speltid över de spelarna, och det var dessa spelare som inte tog det ansvar som behövde tas för att Blåvitt skulle vara med och slåss om guld på allvar. I skrivande stund spelade Blåvitt precis bort en av de spelarna från guldstriden. Eller ja, mycket kan såklart hända, men med en match mer spelad är Ormen åtta poäng bakom serieledarna med sju lag framför.
Det är en väldigt duktig spelare, men jag tror att alla som följde honom i Blåvitt såg att det var en spelare som var en krydda i lag, inte en stöttespelare. Inför säsongen tappade Malmö spelare som bar laget på sina axlar. De försökte ersätta vissa av dem med Ormen men missade att han aldrig varit spelaren som lyfter ett lag. Han är länsseglaren som bara selgar i medvind.DS
