Veckan som gått - Mats Gren, Domare och bitter förlust
I veckan som gått har en mindre storm kring Mats Gren blossat upp, en intressant domardiskussion kommit fram och en väldigt tråkig match mot Djurgården spelats.
Tidigt i veckan kom en av vårens stora Blåvita chocker när Supporterpodden BBpod ringde upp Gustav Engvall - tidigare i Blåvitt och nu i Djurgården - för att snacka lite med honom inför Djurgårdsmatchen. Avsnittet får en ganska oväntad vändning när Gustav Engvall väljer att såga Blåvitts sportchef och agerande klubbchef - Mats Gren - längs fotknölarna. Gustav förklarar hur Gren fick honom att må dåligt under sin sista tid i klubben, hur Mats hittade på lögner om att Gustav fejkade skada och inte tog sin karriär på allvar. Gustav avslutar det hela med att påstå att det är många spelare som inte vill förlänga sina kontrakt så länge Gren är kvar.
Ganska fort var stormen igång och GT och GP går ut med uppgifter från anonyma spelare om ett missnöje med Mats Gren, och ett tag ser det ut som hos AIK på Kamratgården.
Föreningen lyckades dock lägga locket på ganska fort lugnade ner situationen. Mats Gren tar på sig att han på grund av sina uppgifter som klubbchef inte haft samma kontakt med laget som förr, samtidigt som styrelsen tar på sig att de inte satt en budget för 2018 än och att Mats således inte haft möjlighet att diskutera kontrakt med de spelarna vars kontrakt går ut efter den här säsongen. Samtidigt uppger både Jakob Ankersen och Haitam Aleesami till fotbollskanalen att de inte känner igen kritiken mot Gren. Tvärt om tar de Gren i försvar och menar bland annat på att Gren är ärlig, brutalt ärlig.
Och det kanske förklarar en del. Gustav Engvall var en spelare som under sin tid i Blåvitt tydligt visade att han var en humörspelare. När det gick bra för honom gick det riktigt bra, när han hade det tungt gick det väldigt tungt. Gustav spelade mer under 2015 än han gjorde under 2016. Baserat på vad som sägs om Gren är det lätt att se att han skulle kunna ha sagt att ”Gustav, du utvecklas inte som vi hoppats på” samtidigt som Gustav känns som en spelare som snarare blir sänkt av en sådan kommentar än en spelare som ger sig fan på att träna ännu hårdare.
I veckan var en annan diskussion uppe i Allsvenskan som helhet, nämligen den om domarna. Extra uppmärksammad blev matchen mellan Malmö och Östersund där tre röda kort delades ut och många av spelarna var starkt kritiska till insatsen efter matchen.
Nu var inte något av de röda korten felaktiga, tvärt om väldigt solklara röda kort, men jag tror ändå att domaren hade kunnat undvika de situationerna genom att mer aktivt ta en roll i matchen.
Tyvärr gör domarna i Allsvenskan ofta det väldigt svårt för sig själva. Och tyvärr blir de ofta påhejade i det här av kommentatorer och ”experter”.
I min värld finns det två saker som är livsviktiga för en domare. Konsekvens och tydlighet. Bedömningarna måste vara konsekventa matchen igenom, och det måste vara tydligt vad som döms för. Det som är frispark i minut 5 måste vara frispark i minut 85 också. Och domaren måste vara tydlig med vad som får göras och inte göras. Regelboken måste följas.
Ett klassiskt exempel är filmningar. Ta en spelare som Paulinho i Häcken - en spelare som filmar konsekvent. I många matcher ser man hur domarna ser filmningen, de vinkar åt honom att ställa sig upp. Men inget mer. Och sedan när hela fotbollssverige rasar över att han får med sig en feldömd straff så försvaras domaren med att det är svårt att se. Hade domarkåren faktiskt försökt stävja filmningar och get kort konsekvent varje gång de såg en filmning så hade de antagligen också minskat antalet filmningsförsök de går på.
Samma gäller i matcher där det blir irriterat. Kommentarorerna sitter i TV rutan och tycker det är bra att domaren inte viftar med kortleken i onödan. Ett tidigt kort påverkar matchen för mycket. Och sedan blir de förvånade när matchen spårar ur mot slutet.
Det är väl klart som fan att det blir grinigt när spelare A tillåts filma/armbåga/sparka på hälarna utan påföljd i 60 minuter.
Och där tappade domaren det i matchen mellan Malmö och Östersund. Det första röda kortet kom på en Malmöback som blev irriterad och örfilade en Östersundsspelare. Solklart rött. Givetvis.
MEN.
Hela situationen hade antagligen undvikits ifall domaren faktiskt blåst den frispark Malmöbacken skulle haft i förstaläget istället för att vänta ut 4-5 sparkar på fötterna, en tröjdragning och till sist en omkullbrottning. Eller om Östersundsspelaren fått det gula kort han skulle haft tidigare i matchen.
Genom att hålla i kortleken tidigt i matchen så öppnar domarna upp för att fortsätta på den inslagna vägen. Och om de skulle korta för samma sak senare i matchen visar det på en inkonsekvens som är väldigt dålig och svår att spela med. Därför måste domarna sätta en nivå direkt i matchen och hålla den matchen igenom. Och det gör väldigt få allsvenska domare tyvärr.
Och på tal om domare (och jag lovar på min Chalmersmössa att jag skrev ovanstående innan den matchen) så spelade Blåvitt mot Djurgården i Stockholm under måndagen.
Blåvitt valde att ”offra” Mikael Boman på att punktmarkera Kim Källström och det påminde en hel del om den klassiska sekvensen när Nicklas Carlsson - då i AIK - punktmarkerade Anders Svensson och till och med följde med honom ut till bänken när Anders skulle ta emot direktiv från sin tränare.
Även om jag tycker det var skitroligt att se Boman punkta Kim Källström så är det tydligt att det inte är en "nu ska vi vinna matchen" taktik, utan en "nu ska vi stoppa Djurgården från att vinna" taktik.
Matchen i övrigt präglades av de nu nästan traditionella Blåvita spelet där spelarna spelar snålare än de kan hantera och tappar på tok för mycket boll samtidigt som de överarbetar i offensivt straffområde och har svårt att komma till riktiga svårigheter.
Ja, det och en återigen väldigt svag domarinsats med många inkonsekventa bedömningar. Framför allt linjedomaren hade en minst sagt svag dag där han först godkänner ett mål som är riktigt offside - trots att han har perfekt uppsyn över situationen - och sedan vinkar av ett annat Djurgårdsläge som är onside. I det läget räddade förvisso ändå Pontus Dahlberg avslutet, så det blev inte ett avgörande misstag på samma sätt som det andra, men får illustrera hur det var nära på att bli två avgörande misstag av samma domare inom loppet av en kvart.
Huvuddomaren stod inte för misstag av samma dignitet - men gjorde ändå sitt bästa för att styrka de argument jag hade skrivit ner när jag skrev första delen av det här inlägget. Tillåts spelare filma så kommer du förr eller senare få lägen där du gör en felbedömning som hade kunnat undvikas. Magnus Eriksson i Djurgården är - precis som Paulinho - en känd filmare som till råga på allt kan spela rätt fult själv. Det leder - föga oväntat - till att spelaren ofta är inblandad i en del gruffiga situationer där han sedan väljer att förstärka en hel del. Samma nu. Ibland vinkar domarna till honom att ställa sig upp, ibland får han med sig frisparkar han inte ska ha. Idag blev de inte avgörande. Nästa gång kan de bli det.
För Blåvitts del är bottenstriden betydligt närmare än toppstriden och sett till hur uppenbart det blev att fokus låg på att inte förlora snarare än att vinna kan vi nog dra två slutsatser. Dels att vi inte kommer vara ett topplag 2017, dels att laget antingen accepterat detta själva, eller inte har insett vilken sits de själva satt sig i. Oavsett vilket det är på punkt två så är det inte acceptabelt. Det är sådana här matcher som gör att jag blir så irriterad på snacket som kommer från Kamratgården. Spelare som vill se att klubben fortsätter satsa. Blåvitt har en av de dyraste spelartrupperna i Allsvenskan men spelar som bäst som ett mittenlag just nu. Och när då spelare säger att de vill se att klubben fortsätter satsa så är det inte utan att jag undrar vad de menar med det. Klubben har satt sig i en väldigt svår ekonomisk sits för att den har just satsat. De spelarna som vill se en satsning är en del av just den satsningen. De är alla en del av en väldigt dyr kedja, och istället för att be om en större kedja kanske de skulle fråga sig varför den nuvarande kedjan är så svag.
I den kommande veckan ges möjligheten att åtminstone plana ut den avgrund vi faller ner i genom när Blåvitt tar emot AIK hemma på Gamla Ullevi. Alternativt fortsätta misshandla det lik som en gång var den Blåvita säsongen 2017.
