Veckan som gått: Rogne, pengar och Sundsvall
Tre dyrköpta poäng avslutade en händelserik vecka för Blåvitt och fotbollssverige. Alltid Blåvitt summerar den här!
Tre poäng. Tre enkla poäng, till och med. Något annat hade väl ingen förväntat sig? Trots att spelet var ganska segt och tråkigt fick vi in tre bollar, precis som ett topplag ska. Dock har jag svårt att känna den glädje jag brukar känna efter en klar seger. Dels var publiksiffran, i min bok, usel. 12 000 personer där 1000 var där utan att betala är inte ok i en guldstrid. För det är faktiskt guldstrid nu.
Men det är inte det som är det värsta. Det som inte fick hända hände. Thomas Rogne gick in i en duell med den gamla Floda Boif-legenden Dioh Williams, föll ihop och sedan var det kört. Tystnaden som spred sig över Gamla Ullevi var bland det obehagligaste jag upplevt denna säsong. Det var verkligen som man lät luften pysa ur en ballong och alla bara stod där och tänkte: "Jaha.. Nu då?" För Thomas Rogne kan fan inte dra korsbandet? Inte nu!
Nu, i skrivande stund, är dock inte det bekräftat att Thomas Rogne har skadat sitt korsband och blir borta upp till nio månader och antagligen kommer missa hela försäsongen och säsongsinledningen. Det kan vara så att hans knän är gjorda av samma material som Sören Rieks knän, men det känns som vi redan förbrukat den turen i år. Vägen till guldet blev nyss lite krokigare, men det är absolut inte kört som vissa skrev. Mattias Bjärsmyr kommer tillbaka och Hjalmar Jonsson har faktiskt gått ganska bra. Vi försvarar oss så bra som ett lag att inte hela vårt spel ska rasera för att Rogne skadat sig.
----------------------------------------------------------------------
Att Sundsvall slår Elfsborg lägger vi också på pluskontot. Jag tackar och tar emot för serieledningen och glädjer mig att guldet glider iväg från just Elfsborg. Efter denna extremt jämna och känslofyllda säsong för så många lag som är inblandade.. Kan ni föreställa er antiklimaxet för fotbollssverige om det slutade med att Elfsborg tog SM-Guld? 8000 personer på en regnig plastmatta i Borås. Kan inte föreställa mig ett tråkigare scenario.
----------------------------------------------------------------------
Sedan går det inte att komma undan Malmös Champions League-avancemang. Imponerande insats hemma mot både Red Bull och Celtic och det är egentligen bara att lyfta på hatten, trots att jag mår fyskiskt illa av oro och avundsjuka. Många häftiga matcher väntar och inte minst 200 nya miljoner ner i kassan. Usch.
Champions League är egentligen inte till för klubbar som IFK Göteborg och Malmö FF. De summor som cirkulerar i den turneringen är mer som fina gester till klubbar som Barcelona och Bayern München. När ett lag från Skandinavien gnetar sig vidare vänder det upp och ner på hela ligan och chanserna är stora att detta lag inleder ett dynasti. Tack vare ETT Champions League-avancemang. Det pratas inte en bråkdel så mycket om äran och matcherna man kommer spela i CL. Det som präglar hela spektaklet mest är pengarna. Pengar, pengar, pengar. Blir trött på fotbollen ibland.
----------------------------------------------------------------------
En positiv nyhet är att Blåvitt gjorde klart med den unga norrmannen Benjamin Zalo. Många ser det som ett underbetyg till vår akademi, vilket det delvis är. Nu är det dock så att Zalo anses som en av de största backtalangerna i hela Norge och sånna får inte klubbar fram hur som helst. Att vi dock kan locka dom till IFK Göteborg... Det är bra. Riktigt bra.
----------------------------------------------------------------------
Veckans skämstkudde går till IFK Norrköping som postade en bild på sitt lego på twitter med texten:
"Träning inför avresan. Mattan är fantastiskt fin idag – precis som alla andra dagar. #plastärpålitligt #welcomehaters"
Och hatarna kom. Med all rätt. Plasten kanske är pålitlig, men fan inte på ett bra sätt. Den är där och är allmänt usel i match efter match, träning efter träning. Att vara stolta över att bidra till något som är så skadligt som konstgräs på elitnivå i Sverige. Jag har diskuterat detta till döds hundratals gånger känns det som och jag kommer aldrig närmare att förstå de som försvarar plasten i svensk elitfotboll.
Nu blev det gnäll på plast igen, men det får ni ta.
