Veckan som gått - Styrelsemöten, satsningar och dåliga insatser
Ja, ännu en vecka har gått. Ännu en besvikelse har passerat. Börjar bli återkommande nu. Och så ska det vara styrelsemöte där Blåvits väg framåt skall stakas ut.
Det har under den gångna veckan pratats en del om att Blåvitt ska ha ett styrelsemöte där beslut ska tas kring hur Blåvitt ska satsa framöver. Det har snackats en del om att försöka gasa och bromsa samtidigt, men en bit in på den här säsongen är det bara att konstatera att det inte alls fungerat.
Ska vi tro ryktena som florerar handlar det främst om huruvida Jörgen Lennartsson eller Mats Gren ska få gå och vilken budget som ska läggas till nästa säsong.
Själv börjar jag fundera på om det inte är så att båda ska gå och föreningen ska göra en ordentlig omstart.
Först och främst kan vi konstatera att säsongsinledningen varit riktigt dålig. Förolämpande dålig till och med. Å ena sidan är det lätt att säga att många experter tippade Blåvitt rätt långt ner i tabellen. Å andra sidan så har Blåvitt fortfarande en av Allsvenskans absolut dyraste trupper. Truppen är enligt Transfermakt rankad som den näst mest värdefulla i Allsvenskan, en ganska bra bit framför trean Norrköping och klubben har en av de största kostnaderna för elittruppen i Allsvenskan.
Så sett SKA Blåvitt vara ett topplag.
Inför säsongen var det som sagt flera som tippade laget längre ner i tabellen - något som uppenbarligen gjorde vissa spelare och ledare irriterade. Det verkade som om laget skulle ge sig fan på att visa belackarna.
Tyvärr har det blivit precis tvärt om. Blåvitt spelar som ett bottenlag. Får resultat i linje med ett mittenlag. Men har en trupp och kostnad motsvarande ett topplag.
Så uppenbarligen underpresterar truppen enormt just nu. Och även om det i media pratas om goda miner på Kamratgården så finns det fog för att tvivla på att det stämmer. Även om det är lite otur med viss domslut, lite otur med stolparna och lite felstudsar så syns det tydligt på spelet att något inte stämmer. Mot Djurgården t ex var det tydligt att laget inte åkte upp till Stockholm för att vinna matchen. De åkte dit för att inte förlora. Och med den fegheten är det just förlora man kommer göra.
Det är klart att det går att säga att målet var Offside och skulle dömts bort, men sett till hela matchen var det ju knappast så att Djurgården inte förtjänade att vinna. Tvärt om så var det Djurgården som försökte spela fotboll samtidigt som Blåvitt ville vara någon annanstans.
Liknande signaler går att se i många matcher. Ett annat exempel från den senaste matchen är när Elfsborg gör 0-1 i inledningen. Visst, Emil Salomonsson skulle säkert haft frispark. Men han får den inte. Och istället för att ställa sig och och försvara så blänger han surt på domaren och ligger kvar. Vilket gör Elfsborg övertaligt, och de kan enkelt göra 0-1.
I en annan sekvens skulle Sören Rieks haft frispark, men domaren viftar bort det. Istället för att jobba hem och jaga boll så slår Sören ut med armarna mot domaren - samtidigt som Elfsborg vänder spelet i en snabb kontring.
Blåvitt använder yttre faktorer som en ursäkt för att inte spela fotboll, och då vinner man inga matcher. Det är det här som så ofta kallas vinnarskalle. En vinnare låter inte motståndarna göra mål för att markera att han borde haft frispark. En vinnare låter inte motståndarna få en farlig omställning för att markera mot domaren.
Och det här var inte isolerat till den här matchen. När AFC kvitterade till 1-1 så låg Emil än en gång kvar och stirrade långt efter domaren samtidigt som motståndarna kvitterade. Hade han kunnat stoppa målet? Antagligen inte. Är det en ursäkt för att inte ens försöka? Nej, absolut inte. Och det är absolut inte bara en spelare det handlar om (även om det blir väldigt tydligt när det kommer från en back) utan hela laget gör det. Vid ett läge mot Elfsborg får springer Tobias Hysén i en yta, men får passen i en annan yta. Det är klart att läget blir ett sämre, men det är fortfarande en 50-50 chans ifall han lägger om löpningen och springer på den nya andra ytan. Istället stannar han upp och blänger mot sin medspelare och pekar på hur han hade velat ha passen.
Det här fenomenet återkommer match efter match och någon måste i slutändan hållas ansvarig för det. Någon måste se till att laget är väl förberett inför matcherna. Någon måste bygga upp moraln i truppen. Någon måste se till att spelarna har bättre förståelse för var de har varandra. Så att inte Sabah lägger en pass för Emil att springa på samtidigt som Emil vänder för att säkra upp hemåt. När sådana misstag sker gång på gång, match efter match är det tydligt att något inte är rätt.
Och det ansvaret ligger slutgiltigen hos tränaren.
Samtidigt så har vi en underligt byggd trupp som inte riktigt är byggd inför framtiden. Vilken ryggrad ska Blåvitt 2018 ha? Vilka spelare ska det laget stå på? Just nu är inga kontrakt förlängda, och frågan är om det någonsin var realistiskt att tro att t ex Mads Albaek skulle bli kvar efter att hans kontrakt gått ut. Vi spelar just nu med en centrallinje som alla är inlånade eller sitter på utgående kontrakt samtidigt som två spelare som normalt sett spelar centralt är ute på kanterna (Sebastian Eriksson och Lawson Sabah). Var är framtidsstänket? Är det rätt att ta in en spelare som Mix Diskerud som antagligen inte skulle bli kvar året ut när vi har spelare som står och knackar på dörren på den positionen? Då har vi inte ens pratat om Abdul Razak än som allt mer och mer ser ut som en riktig floppvärvning. Även om Mix skulle vara den bästa innermittfältaren i hela truppen, blir laget bättre av att få in en lite bättre spelare samtidigt som tre innermittfältare sitter på bänken eller spelar på "fel" position? Och då räknar jag inte ens med August Erlingmark som flyttades upp i A-laget nyligen.
Det ansvaret ligger på Gren, som utöver lagets bristande resultat under 2017 även får stå till svars för en del konstiga uttalanden i media där Blåvitt på grund av Mats grodor framstår i dålig dager.
Även spelarna får nog börja titta sig i spegeln, och då främst de med utgående kontrakt som pratat om fortsatta satsningar i media. Blåvitt har som sagt en trupp som på pappret ska vara ett topplag. Blåvitt delar ut löner för spelare som motsvarar ett topplag. Men efter tio omgångar ligger laget på under halvan. Var har det gått fel?
Tittar vi bara på det ekonomiska så är satsningen redan där. Ni spelar i satsningen just nu. Är det era medspelare som är överbetalda? Är det tränaren som är dålig? Om det inte är något av de två så kan nog alla lsita ut vad alternativ tre är.
När det ändå pratas om satsningar och omstarter så finns det vissa röster som höjs för att Blåvitt ska göra ett mellanår. Spara pengar och få ekonomin i balans. Andra pekar på Helsingborg och menar på att det är så det går när ett lag ska spara genom att inte satsa på A-laget.
Och även om det såklart är en risk ett lag löper inför varje säsong så är det en enorm skillnad på Blåvitt och Helsingborg. När Helsingborg har miljonskulder och tvingas sanera så har de knappt råd att ge lön till sina spelare. Blåvitt omsätter tillräckligt med pengar för att kunna spara och ändå erbjuda bättre löner än de flesta Allsvenska lag. Problemet är att Blåvitt under många år haft väldigt dåligt utdelning på varje investerad krona, att jämföra med t ex Norrköping som haft väldigt bra utdelning.
I nästa vecka ska som sagt ett styrelsemöte hållas där det förhoppningsvis bestäms hur planen ser ut framöver. Just nu känns det betydligt mer spännande nästa söndags bortamatch mot Norrköping.
