Veckan som gått - Verksamhetsberättelse för 2016, gruppseger och nya cupäventyr
I veckan som gått så släppte Blåvitt verksamhetsberättelsen för 2016 där bland annat det ekonomiska läget redovisas. Senare i veckan så spelades också den avslutande matchen i gruppspelet av Svenska Cupen där Blåvitt gick vidare till kvartsfinal mot Norrköping.
I den gångna veckan har det hänt framför allt två stora saker. Verksamhetsberättelsen och cupmatchen. Den första gav supportrarna en inblick i hur det ekonomiska läget ser ut för Blåvitt, och det var inte direkt en trevlig läsning, även om jag själv inte är ekonom på något sätt. Det blev till sist en vinst på 5,8 miljoner kronor, men den vinsten var väldigt beroende av stora spelarförsäljningar som Gustav Engvall och Haitam Aleesami såväl som pengar från UEFA för Europa League spelet. Värt att komma ihåg vad gäller UEFA pengarna är att det inneburit ökade utgifter också. Ryktesvis har har varje miljon man dragit in på Europaspelet kostat en halv miljon i andra utgifter.
Posten ”Personalkostander” som enligt många är en av de värsta bovarna till Blåvitts stora förluster på driftverksamheten är minskad från 71, 7 miljoner till 69,5 miljoner om året, men är fortfarande en bit över målsättningen. Samtidigt verkar det som om ”clean court avtalet” inte riktigt hunnit bli lönsamt än, men är fortsatt något Blåvitt tror starkt på, och sett till vilket jobb Got Event tidigare gjorde med att ordna reklam och hyra ut loger känns det inte så otroligt att så skulle bli fallet.
Sett till intäkterna så har de ökat med elva miljoner kronor. Bland annat har sponsorsidan dragit in drygt fem miljoner kronor mer än under 2015, samtidigt som publikintäkterna minskat med tre miljoner kronor. Det som är viktigt att komma ihåg med intäkterna är att elva miljoner kommer från UEFA. Det är en ökning med sju miljoner från året innan då man åkte ur europaspelet rätt tidigt. Om inte Blåvitt (eller AIK och Norrköping) vinner cupen 2017 så kommer inga av de här miljonerna trilla in. Så tänk på det när ni väljer att inte gå på Svenska Cupen matcher.
Omsättningen har ökat med nästan 20 miljoner kronor, samtidigt så har posten ”Externa kostnader” ökat med drygt 10 miljoner kronor. Gissningsvis är ”Clean Court" och den högre hyran på Ullevi en bov i det.
Flera saker med årets bokslut har rest en del frågor, bland annat så har redovisningen blivit mindre detaljerad än den tidigare varit, något som kritiserats av en del supportrar. Där ska man dock komma ihåg att Blåvitt varit väldigt detaljerade i tidigare års redovisningar. I år ligger man på samma nivå som de andra allsvenska lagen.
En annan sak som väckte reaktioner var de 13 miljoner kronor som betalades ut i agentarvoden. Mycket av det kommer antagligen från Gustav Engvall affären, men fotbollen har tyvärr utvecklat sig mer och mer mot att agenterna tar ut enorma arvoden.
För att lämna ekonomin, och gå vidare till lite mer glädjande saker så har Blåvitt fortfarande chansen att ta hem Svenska Cupen och gå till Europa League på det sättet. Detta efter 2-2 mot Sirius i gruppavslutningen. Kryss räckte för att Blåvitt skulle gå vidare på gjorda mål, och kryss var precis vad det blev efter att Blåvitt tappat 2-0 under matchens sista 20 minuter.
En match som egentligen visade många positiva tendenser, men samtidigt visade tydligt vilka enorma ytor som skapas mellan backlinjen och målvakten när man trycker upp laget så högt som man valt att göra under 2016 och inledningen av 2017.
Båda målen som kommer mot Sirius kommer via spel på ytan bakom baklinjen framför målvakten. Det är ett tydligt resultat av att backlinjen ligger högre och högre. Mot Sirius var Blåvitt till och med så ”fräcka” att man gjorde offensiva byten mot slutet och fortsatte trycka på framåt istället för att backa hemma och försvara sin ledning. Inte ens vid 2-2 backade Blåvitt hem på riktigt, vilket går att säga både det ena och det andra om. Modigt, eller galet det får framtiden utvisa.
Frågan jag ställer mig är om 4-4-2 är rätt uppställning för det här projektet. När ytterbackarna går upp så som Blåvitt ändå tycks vilja att de ska göra blir det väldigt tunt bakåt och stora ytor öppnas upp. Dessa ytor som Sirius gjorde två mål på i lördags.
Ju mer jag tittar på ”modern fotboll” ju mer funderar jag på om en regelrätt ytterback faktiskt behövs. Det är en sak när spelarna varvar ner med en öl efter matchen, men idag är spelarna så vältränade att ytterbackarna ofta klarar av att ta ansvar över hela plan, och framför allt så spenderar de mer och mer tid väldigt offensivt.
Det är tydligt på Blåvitt att två mittbackar inte klarar av ansvaret att skydda upp bakåt själva. Det finns två sätt att ge dem lite extra understöd. Ett alternativ är att en ytterback alltid stannar hemma. Går högerbacken upp stannar vänsterbacken kvar hemma. Det gör anfallet lite statiskt och förutsägbart, då man bara kan anfalla på en kant åt gången. Så här spelade Blåvitt till viss del under 2015. Ett annat alternativ är att en av innermittfältarna kommer ner och agerar extra mittback. Det här såg vi till viss del också under 2015. Där handlade det framför allt om att Gustav Svensson med sin enorma kapacitet klarade av att täcka upp stora delar av mittfältet utan att behöva gå hela vägen ner i backlinjen.
Under 2016 fungerade detta inte lika bra. Mads Albaek och Sebastian Eriksson klarade inte av att ersätta Gustav Svensson utan sprang istället varandra på tårna ofta, och Blåvitt tappade innermittfältet när innermittfältarna var långt ner i backlinjen. Samtidigt vill man spela mer varierande offensivt och ofta var båda ytterbackarna uppe i anfallet och spelade. För att trycka upp hela laget har ofta mittbackarna följt med upp i banan och det var inte ovanligt att se hela Blåvitts lag på offensiv planhalva.
Det här skapar stora ytor mellan backlinjen och målvakten, och ofta blir det bara för motståndarna att slå en boll som landar en bit utanför straffområdet och låta anfallarna springa på den för att skapa farligheter.
För att lösa det här problemet kan man antingen bli så trygga med boll att man inte tappar boll, eller göra om taktiskt för att man inte släpper till de här ytorna.
Förstå mig rätt, det är den här typen av fotboll som de flesta lag försöker spela idag. Titta till exempel på den underliga situationen där Pep Guardiola skickar iväg Joe Hart för att ta in en mer spelande målvakt, likt Neuer som han hade tidigare i München. Det blir viktigare och viktigare att ha en målvakt som kan spela lite som libero, och hjälpa till att täcka upp ytan mellan målvakt och backlinje. Inte en målvakt som är cementerad på mållinjen.
Det är antagligen också därför vi ser mer och mer 3-5-2 i världsfotbollen. Regelrätta ytterbackar behövs inte längre, utan de fungerar mer som defensiva mittfältare.
Därför undrar jag om 4-4-2 verkligen är rätt väg framåt?
Oavsett vilket så räckte 2-2 mot Sirius för att Blåvitt skulle gå vidare, och med lite hjälp av de andra lagen lyckades Blåvitt även gå vidare som en av de bästa gruppsegrarna, vilket ger hemmaplan i kvartsfinalen. Som lottades under söndagen. Det blir Norrköping och matchen kommer spelas på Ullevi. En av de absolut svåraste lottningarna Blåvitt kunde få, men Norrköping har inte imponerat hittills under cupspelet, och matchens spelas i Göteborg.
Så, om ni som läser inte redan förstått det, så är det väldigt viktigt för Blåvitt att det här cupspelet går bra. Laget behöver det stöd det kan få, och jag vill verkligen uppmana alla som säger sig hålla på Blåvitt att faktiskt gå på matchen mot Norrköping.
På tal om saker man ska gå på, så är det årsmöte i veckan, ikväll närmare bestämt. Ni vet hur det är, den som inte kommer får inte rösta, och den som inte röstar kan inte klaga på beslut som tas, så ja, kom om ni vill göra er röst hörd. Det är nu ni får möjligheten till det.
