Veckan som gått: Vintern som gått
Veckan som gått har legat i dvala över en händelserik vinter för Allsvenskan. För Blåvitts del har vinteruppehållet dock varit relativt lugnt. Några spelare har lämnat, några har tillkommit, men överlag har uppehållet präglats av det dåliga ekonomiska läget föreningen befinner sig i och den brist på rörelseutrymme som följer av det.
Att Blåvitt behöver skära ner på lönekostnaderna är ingen nyhet, och det är också något som syns på det spelarflöde som varit. Meriterade spelare som antagligen haft en ganska hög lön har fått lämna och in har kommit mindre väletablerade namn, som är yngre och potentiellt kan säljas vidare längre fram. Redan innan förra säsongen var slut gjordes klart att Hjalmar Jonsson lade skorna på hyllan och att Adam Johansson inte skulle förlänga med Blåvitt.
Under vintern blev det också klart att Tom Pettersson - som aldrig blev den startspelare många trodde han skulle bli - flyttar till Östersund. Det ryktades om Toms flytt ganska länge under den gångna säsongen och flera medier uppgav att han i princip var klar för Djurgården i höstas. Djurgården skulle även ha erbjudit Toms sambo Johanna Almgren, tidigare spelare i Göteborgs FC, numera tränare i Kungsbacka, en tjänst i sin stab. Antagligen låg något i de ryktena, för kort efter att Tom blivit klar för Östersund så blev även Johanna klar för Östersunds stab.
En annan spelare som flyttat är Jakob Ankersen som efter två år i Blåvitt flyttade till Belgien. Även Jakob har ryktats iväg ett tag, och ett tag i somras var Blåvitt överens med en belgisk klubb men Jakob tackade nej.
I både Tom och Jakobs fall kan man konstatera att det är spelare som trots att de absolut inte gjort bort sig inte heller har motsvarat de förväntningarna som ställdes på dem. Tom var lite för oslipad för att vara sista utpost i försvaret och på mittfältet hade han svårt att konkurrera med Sebastian Eriksson och Mads Albaek. Jakob startade de flesta matcher och gjorde en del viktiga mål, men var lite för ojämn i sina prestationer och visade kanske inte den utvecklingskurva som många hoppats på. Och i det läget Blåvitt är i just nu har man inte råd att ha dyra spelare som inte presterar i proportion till kostnaden.
Istället har man tagit tillbaka Sebastian Ohlsson från Öis och plockat in Abdul Razak som hjälpte till att spela upp Athletic FC Väsby Café Opera United becoming Eskilstuna till Allsvenskan. I båda fallen handlar det om betydligt yngre spelare som är billigare i drift.
Sebastian Ohlsson har en lång historia i Blåvitt där han började spela fotboll i klubben som barn, gick till Qviding (som är hans officiella moderklubb), tillbaka till Blåvitt, för att sedan bli utlånad till Öis. Det var på en tid då Blåvitts mittfält var minst sagt trångt med spelare som Jakob Johansson, Nordin Gerzic, Sobralense, Philip Haglund, Darijan Bojanic, Joel Allansson, Lasse Vibe och Sam Larsson. Istället valde Sebastian att fortsätta utvecklas med A-lagsfotboll i Öis och förra säsongen var han en av lagets bästa spelare i Superettan.
Abdul Razak har gått en lite annan väg till Blåvitt där han fostrats i Manchester Citys ungdomsakademi, varit i en rad olika engelska klubbar innan han dissade Gais och till sist hamnade i Athletic FC Väsby Café Opera United becoming Eskilstuna. Det rör sig om en spelare med enormt potential men som dock haft svårt att få ut det av olika anledningar.
Från Stockholm hämtas även David Boo Wiklander, som precis som Ohlsson har ett förflutet i Blåvitt, där han tagit en lite brokigare väg tillbaka till Blåvitt. Efter att ha spelat för Blåvitts u-lag gick David till Qviding där han gjorde några år innan flytten gick till ett Norrköping som då spelade i Superettan. Redan första säsongen hjälpte han klubben upp i Allsvenskan och under sin sista säsong i Norrköping var han med och tog SM Guld.
Efter det var det en kort sejour i Hammarby och nu Blåvitt.
Ett annat nyförvärv - i alla fall på pappret - är Elias Omarsson som köptes loss från Vålerenga efter att ha varit i Blåvitt på lån under hösten.
Även bland de lyte yngre spelarna har det rört sig en del, där det började med Billy Nordström som först valde att inte använda en option i sitt avtal med Blåvitt att förlänga. Då trodde de flesta att Billy var på väg bort, speciellt som Blåvitt under förra säsongen värvade in Scott Jamieson på samma position, men en vecka senare kom vändningen där Billy skrev nytt avtal, men direkt lånades ut till Varberg i Superettan.
En affär som tyder på att Blåvitt fortfarande tror på Billy men vill att han ska spela mer A-lagsfotboll innan man vågar släppa fram honom i Blåvitt.
En spelare som däremot lämnar helt är Patrick Dyrestam där Blåvitt och Patrick kom överens om att bryta kontraktet i förtid.
Den kanske mest överraskande övergången var att John Alvbåge flyttar till USA och Minnesotas nystartade lag i MLS. Det börjar som ett lån till i mitten av sommaren, men kan förlängas till efter nästa säsong om allt funkar väl. En otrolig chans för John som han väl är värd, samtidigt som Blåvitt dels får bort en tung lönepost, dels ger Pontus Dahlberg en chans att verkligen slå sig fram som landets främste målvaktstalang på ett decennie. Skulle han inte vara mogen uppgiften finns gott om rutin i Erik Dahlin.
Men vinterns stora värvningar har inte varit Blåvitts. Istället är det framför allt Stockholmslagen som rustat, samtidigt som Malmö valt att vara oväntat inaktiva på marknaden. I alla fall på spelarmarknaden. Där går Kari Arnason och in kommer Lasse Nielsen. Även Pawel Cibiki återvänder från lån hos Jönköping. På tränarsidan var en större karusell igång där man trots ett SM Guld sparkade Allan Kuhn och bytte ut honom mot Magnus Pehrsson.
Det faller som sagt på Stockholmslagen att stå för de stora värvningarna där Djurgården är det lag som slår hårdast, AIK som slår mest och Hammarby som gör vad de kan för att inte falla efter. Djurgården står för Allsvenskans utan tvekan största värvning när man tar hem Kim Källström, och redan i slutet av förra säsongen flyttade Andreas Isaksson hem.
AIK jobbar lite yngre och tar in Kristoffer Olsson, Simon Thern, Jesper Nyholm, alla unga spelare med stort potential. Dock har man även tappat tunga pjäser i form av Ofori som gick till Stuttgart och Alexander Isak som såldes för Zlatan-pengar till Dortmund.
Andra som försvinner är bland andra målvakten Carlgren, Hooiveld, Brustad, Obasi, Strandberg och Etuhu.
För Hammarbys del är den stora värvningen Jiloan Hamad som flyttar hem från Hoffenheim i Bundesliga. Många trodde nog att Hamad skulle gå till Malmö där han spelade och var lagkapten innan flytten till Tyskland, men istället blev det Hammarby.
Stockholmslagen har helt klart gjort en del för att höja tempen inför Allsvenskan med profilstarka nyförvärv. Frågan är om något av lagen egentligen blivit bättre. Samtidigt som väldigt meriterade spelare kommer in försvinner många duktiga spelare.
För Blåvitts del har säsongen på plan börjat sisådär. Man förlorade årets första träningsmatch mot Sarpsborg, men var betydligt bättre när man slog Sandefjord.
En mindre bra match mot Bröndby (men förlängning och vinst på straffar) inledde träningslägret i Dubai där man också slog AIK med 2-1 (borde varit 3-1 men domaren missade att bollen var över linjen.)
En glad överraskning är att Tobias Hysén inte visar några tecken på att bli gammal. Tvärt om har han under försäsongen gjort fyra mål, varav det senaste avgjorde matchen mot AIK. En utveckling som kanske ligger bakom ett skifte i fokus hos Mats Gren som tidigare pratat om att man behöver ta in en fjärde anfallare, men nu istället börjat rikta in sig på att plocka upp en junior istället för att värva. Med Hysén i målform har Blåvitt ganska bra variation på anfallsplatserna där den alltid underskattade Boman står för kraft och styrka, Omarsson sliter outtröttligt och Hysén som straffar alla försvar så fort de så mycket som blinkar med sina väldigt väl tajmade löpningar.
Under försäsongen har Jörgen även låtit vissa spelare spela på lite ovana positioner, vilket pekar på att man i år kommer försöka vara lite mer flexibla med hur man spelar. Omarsson har fått gå ner på högerkanten så att han kan använda sin fart för att såra motståndarna, lite likt Ankersen. Även Hysén har fått spela längre ner i banan till och från där han hamnat på vänsterkanten då och då samtidigt som Rieks fått komma upp i anfallet.
Nu i nästa vecka väntar första riktiga tävlingsmatchen för säsongen där man, lite oväntat, tar emot Ljungskile i Svenska Cupens gruppspel. Det var ju Ängelholm som lottades mot Blåvitt, men då de drar sig ur med bara två veckors varsel gav tävlingskommittéen platsen till Ljungskile som de bedömde som det ”bästa laget som åkte ur.” Mer korrekt hade väl varit att säga ”det laget som var närmast att ta sig vidare från förra omgången”. Ljungskiles match gick nämligen till förlängning, och sedan straffar, och efter fem straffar var det fortfarande inte avgjort. Först i straffomgång 6 förlorade Ljungskile.
Att situationen en tillåtits uppstå fläckar ner hela Svenska Cupen och den statusen som turneringen försöker bygga upp bland fotbollspubliken i Sverige.
Det går även att ifrågasätta Ängelholms agerande. Föreningen har varit på ruinens brant i flera år och föra säsongen var man nära på att dra sig ur Superettan under säsongen och på så sätt skapa kaos i tabellen med ändrade matchresultat. Lyckligtvis överlevde man säsongen, men turerna tog inte slut för det. Under vintern lämnade förenignen in en konkursansökan, och skapade en viss osäkerhet i både Svenska Cupen och Division 1 kring vad som skulle hände med platserna. Sedan kommer nya besked om att man klarar sig trots allt, och nu drar man sig i slutändan alltså ändå ut ur cupen.
Ängelholm skapar osäkerhet i seriesystemet och hela sopan börjar bli otroligt utdragen. Det är inte bara de runt föreningen som blir lidande, de ställer till det för alla andra lag i seriesystemet runt dem. Ta ansvar eller lägg ner. Det är inte okej att gång på gång sätta andra lag i en sits där de inte vet om tabellen kommer räknas om. Det är inte okej att låta andra lag sälja biljetter till matcher som kanske inte blir av. Det är inte okej att med dryga månaden kvar till seriestart ha åtta kontrakterade spelare.
Och det kanske är det som är mest uppseendeväckande av allt egenltigen. Ängelholms tränare säger till fotbollskanalen att "Vi har bara åtta, nio kontrakterade spelare och vi vill inte jäkta fram en trupp. Vi ska ändå vara trovärdiga vår publik och våra sponsorer. Det är sportsliga grunder, vi har inte klart truppen."
Förenignen har precis klarat sig undan konkurs, har inga spelare, och nu sätter man hela sin grupp i klistret för att man vill ha tid på sig att sätta ihop en slagkraftig trupp? Flytta upp juniorer och acceptera att förenignen inte har råd att spela på den nivån ni vill istället. Division 1 drar igång snart liksom. Eller tänkte man dra sig ur den tio dagar innan den startar också?
På tal som serier som startar så har Blåvitt redan sålt 16 000 biljetter till premiären av Allsvenskan, som för att få in så många som möjligt flyttats till Ullevi, så skynda och köp, vem vet hur länge till biljetterna finns kvar!