Alltid Blåvitt-bloggen: Vi måste prata om Kevin
Tankar om Blåvitt, fotboll och annat stort och litet.
Jag tänker inleda det här inlägget med en historia från Sydamerika.
Den handlar om Kevin Beltrán Espada, en boliviansk pojke på 14 år. Han var som alla andra fjortonåringar. Han gillade fotboll. Framförallt gillade han sitt lag, San José från hemstaden Oruro. Den 20 februari 2013 kom det brasilianska storlaget Corinthians på besök för att spela gruppspelsmatch i Copa Libertadores, den sydamerikanska motsvarigheten till Champions League. Kevin var på plats, men han skulle aldrig komma hem igen. De tillresta bortasupportrarna avfyrade en fyrverkeripjäs som Kevin fick i huvudet, och pojken avled ganska omgående.
Fyrverkeripjäsen som dödade Kevin var förmodligen inte samma typ som kastades mot Levande Sittplats på Gamla Ullevi igår kväll, men det var samma typ av idioter som kastade dem. Ska det till ett dödsfall innan någonting händer på allvar? Idag sitter vi mest och diskuterar och pekar finger åt vem det var som började men inget konkret händer. Spelare och ledare fördömmer, journalister sätter sensationsrubriker, polisen skriver rapporter, men ingenting händer. Snart står vi här igen med en match där händelserna på läktarna har urartat.
Om en stund kommer jag sitta i fikarummet på mitt jobb och diskutera med uppskrämda föräldrar som inte vågar ta med sina barn på fotbollsmatcher längre och som igår fick flera av sina farhågor bekräftade. Jag som fotbollssupporter tvingas återigen försvara mitt intresse på grund av diverse pack som inte borde få komma in på arenan. Jag tvingas att skämmas. Tack vare att säkerhetsarbetet inte sköts på våra allsvenska fotbollsarenor. Det är tragiskt.