Borta bra men hemma bäst för Frej
Maj månad är avklarad och nu väntar ett uppehåll till den 23/6 då det är dags för derby mot det lite otippade ”bottenlaget” BP som besöker Täby och Vikingavallen. Det är dags för en summering.
Frej som avslutade månaden med en fin skalp när man slog Mjällby med 3-1 på bortaplan har gjort en bra inledning av sin första säsong i superettan och parkerar i skrivande stund på en stabil åttondeplats i tabellen så här långt. Helt klart godkänt i mina ögon och jag hade nog i ärlighetens namn tippat oss några pinnhål längre ner i tabellen.
Hemmaspelet har fungerat bra och varit stabilt där vi också tagit de flesta av de hittills 18 inspelade poängen. Vi har känt oss trygga i spelet med vetskapen om att det är ruggigt svårt att slå oss hemma på Vikingavallen. Hemmasnittet vad det gäller publik snittar vi 1.068pers. så här långt (enligt svenskfotboll.se) och en stabil mittenplats även i den ligan. En helt ok publiksiffra enligt mig även om siffrorna tyvärr haft den tråkiga trenden att dala en del sedan premiären. Något som dock höjt stämningen på hemmamatcherna och som verkligen har saknats i klubben är en egen hejarklack som vi nu fått till i form av grymma ”Frej Vikings” som sjunger och hejar fram laget från avspark till det att domaren blåser i pipan för fullt tid, oavsett matchbild. Riktigt kul och uppskattat!
Bortaspelet har dock varit allt annat än stabilt där vi oftast gjort bra första halvlekar för att sedan sluta spela fotboll och stoppa huvudet under armen i andra halvlek. Det känns inte alls likt Frej att vika ner sig på det sättet, vad det kan bero på finns det säkert många diagnoser på. Det ska dock sägas att bortaspelet ändå blivit bättre och bättre med startskottet i bortafighten mot Värnamo där det i och för sig blev torsk men vi höll ändå spelet uppe i alla 90 minuterna. Hoppas nu att senaste vinsten mot Mjällby gav bot mot bortaspöket så vi kan inkassera fler bortapoäng framöver.
Coach Barre & Co tycker jag har gjort ett utmärkt jobb med laget. Det finns en tydlig tanke och strategi i hur de vill att vi ska spela och uppträda på plan. Truppen känns tight och alla sliter verkligen för varandra ute på plan vilket troligen är den största anledningen till att vi ligger där vi ligger i tabellen. I en förening som Frej med relativt små resurser i jämförelse med de andra klubbarna i superettan krävs det verkligen att de lyckas få ut max av varje spelare i varje match om det ska bli några poäng och det tycker jag de har lyckats riktigt bra med. Det krävs en hel del pondus att få fart på trupperna när det börjar gå lite knackigt, piska liv i moralen och få alla att höja sig ett par snäpp. Ett typexempel är GAIS-matchen där alla kom ut med ”backslick” och mittbena efter snacket i paus, vi höjer oss och krigar till oss en vinst i den matchen, starkt! Jag gillar även inställningen att presterar man inte på rätt nivå och inte är proffsig nog så blir det att sitta på bänken och det spelar ingen roll vilken status du har i laget, respekt.
Ska vi lyfta fram några spelare som stuckit ut och överraskat extra mycket skulle jag säga…
#77 Marko, har verkligen spikat igen och varit den kanske största faktorn till att vi lyckats så bra som vi har.
#3 Ericson, fick hoppa in efter en del skadebekymmer i backlinjen och visade upp ett stabilt och moget backspel. Den mannen kommer inte nöja sig med att husera på bänken så länge till inte…
#24 Sasa, haft det motigt i inledningen men fick kliva in med pressen att prestera när Adnan gick sönder. Efter en trevande start har det lossnat rejält för Sasa som fått ordentlig fart på målproduktionen. Det är såklart välkommet då vi verkligen behöver en forward som sätter dit bollarna för oss.
Månadens spelare:
Utan tvekan så faller den utmärkelsen i Markos trygga famn.
Månadens besvikelse:
Matchen mot IFK Värnamo där jag tycker vi skulle fått med oss en pinne…
Adnans skada såklart...
Klagomuren:
Att vi blir färre och färre på hemmamatcherna.
Att se fram emot under nästa månad:
Det vore kul att få se Filip börja konkurera om en ytterbackplats igen.
Framåt Frej!
