”Frej i halvtid…”
Tiden springer iväg och det är redan halvtid för 2016 års upplaga av superettan. Frej går till sommaruppehåll med en bra trend och är obesegrade i de fyra senaste matcherna. Nu väntar alltså ett uppehåll fram till den 23/7. Det är dags för en halvtidssummering av IK Frejs andra år i den nästa högsta serien.
Förra året hängde vi kvar trots ett rätt ”knackigt” spel milt sagt under stora delar av hösten. Vi förlorade oss till en kvalplats på något konstigt sätt men vaknade upp ur mardrömmen i absolut sista omgången och avslutade med ett starkt kval med Lallet i spetsen och säkrade ett nytt kontrakt.
Inför årets säsong var det precis som inför debutåret inte många som förhandstippade Frej högre än typ toksist i tabellen. Nu är ju säsongen bara i halvtid och allt kan fortfarande hända men det är så skönt att få motbevisa de så kallade ”experterna” och få chansen att knäppa dom på näsan. För vem hade kunnat tro att den lilla klubben från Täby Kyrkby skulle visa upp ett så pass kompetens spel under våren som vi faktiskt har gjort hittills och än mindre att vi skulle leda skytteligan genom Oke ”Åke” Akpoveta med sina tio fullträffar!
Superettan i år är jämn, riktigt jämn där alla har kunnat slå alla och utgången är ovissare än på länge. Det vittnar bland annat vår kalasvinst mot HBK om med hela 5-2 samt en tabell där tunga lag som AFF, DIF, och Syrianska ligger i botten och i andra ändan är AFC uppe och luktar på en allsvensk plats.
Under vårt debutår startade vi också med en bra vår, framgångsreceptet var då att vi levde mycket på vårt disciplinerade försvarsspel och att ingen direkt visste vilka vi var samt att vi spelade våra hemmamatcher på en konstgräsplan som var så risig att bara vi kunde konsten att spela på den. Vid samma tid förra året hade vi lyckats mäkta med 13 mål jämfört med de 21 fullträffar vi pangat in i år. En viss skillnad får man säga men nu är det inte bara målgörandet vi fått till utan hela vårt grundspel har lyft sig enligt min mening. Vi har ett mer varierat och snabbare spel över hela planen i år, vilket förra året kunde vara rätt stereotypt och lättläst framför allt offensivt sett. Frukten av detta är att vi lyckats skapa fler anfall till antalet samt även haft förmågan att omvandla dessa till kvalitativa målchanser. Så visst har vi utvecklats och utvecklats åt rätt håll som det verkar.
Vad beror detta på då?
En faktor är den kontinuitet vi har haft i laget. Vi har lyckats i mångt om mycket behålla de spelarna vi velat ha kvar och kryddat med nyförvärv med rätt karaktär och som är på väg uppåt i karriären. Kontinuitet finns även på ledarsidan, genom att låta Barre med stab få bygga upp laget långsiktigt i lugn och ro med ett flerårskontrakt i ryggen. Tråkigt var det dock att Joel försvann till en seriekonkurrent (AFF) då han och Barre var så tighta och hade blivit ett riktigt radarpar. Tro på det vi gör, våga spela vårt spel är en annan aspekt vilket kanske låter klyschigt men det ligger så mycket i det, vi kämpar som ett lag och vi vill vinna som ett lag. En annan faktor är scoutingen, att vi återigen lyckats med att knyta bra nyförvärv till klubben som bidrar fast de så att säga inte är i full blom ännu, all kred till ledarstaben för deras fingertoppkänsla. I år sticker ett nyförvärv ut lite extra och det är såklart Oke Akpoveta som betytt otroligt mycket för oss under våren. Inte bara i målfabrikation utan han har även bidragit stort till att vårt anfallsspel varit just så varierat och svårläst som det varit i år. Han har sprungit i djupled, varit en laduvägg där uppe som vi kunnat få fast bollar på och överlag otroligt svår att ta bollen ifrån.
Det är såklart väldigt tråkigt att vi inte kunnat behålla en sådan kille, i alla fall under hela säsongen. Att det inte skulle bli något kontrakt var dock inte direkt oväntat då han varit alldeles för bra alltför länge vilket brukar tendera till att det blir väldigt svårt att behålla en spelare av den kaliber. Det som dock ger det hela en lite sur och bitter eftersmak nu när det står klart att flyttlasset gått till Dalkurd för de närmsta 2,5 åren är att han tidigare gick ut och sa sagt att han ville spela på så hög nivå som möjligt och att spel i en annan superettanklubb inte var aktuellt. Hmm… Dalkurd är en superettanklubb sist jag kollade men det är klart idag finns väl inget ”klubbhjärta” längre och när det viftas med stora sedelbuntar under näsan är det nog lätt att glömma, det är väl så fotbollen fungerar nuförtiden tyvärr.
Vad som istället är glädjande är att vi fortsatt att producera mål framåt efter Okes sorti. Visst är det ett hopp ner till näst bäste målskytt (Runnemo) på fyra mål men det är fler som klivit fram och börjat producera framåt tex Söderström, Sunesson Wiström som alla står på två påsar och visar att vi har fler målskyttar i laget och att vi inte står och faller med Oke.
Summera vi ihop våren så ska vi vara nöjda med vad vi presterat med var vi ligger i tabellen och hur spelet sett ut på planen. Visst vi kunde fått med oss några pinnar till när vi var inne i vår ”tappa-2-0-ledningsfasen” men vi växte och tog lärdom av det och det känns som vi i år börjat växa i superettan-kostymen på allvar.
Vi avslutar med lite toppar och dalar…
Vårens utropstecken:
Måste utan tvekan vara utskåpningen av Halmstad med 5-2 hemma på Vikingavallen!
Vårens besvikelse:
Blir irriterad bara jag tänker på det. Premiären mot GAIS på Gamla Ullevi där vi blir totalt rånade på allt.
Vårens spelare:
Kan inte bli någon annan än Oke ”Åke” Akpoveta.
Klagomuren:
Vad hände med Frej-klacken?
Att se fram emot efter uppehållet:
Revansch och stormatch hemma mot GAIS den 31/7. Derbyt hemma mot AFC den 14/8. Även kul med derby i cupen mot BP i slutet av augusti.
Väl mött och framåt Frej!
