AIK - IFK Göteborg
Inför AIK - IFK Göteborg: Allvar
Den allsvenska tabellen är sannerligen ingen vacker syn sett med svartgula ögon. Nu är det på riktigt, IFK Göteborg måste besegras för att avgrunden inte ska kännas allt mer påtaglig.
Ett AIK på negativ kvalplats med 5 poäng efter 7 omgångar borde rimligtvis ha en fet krisstämpel inpräntat i pannan, med avgångsrop haglande över tränare och sportslig ledning. Så verkar inte vara fallet i nuläget, men det finns ändå en kluvenhet kring Andreas Brännströms AIK. Hans resonabla och lugna framtoning har gått hem hos många och det ser ut att finnas en allmän förståelse för dom spelmodeller han försöker implementera. Samtidigt har han inte lyckats involvera lagets bästa spelare på ett bra sätt och dom undermåliga resultaten inte att snacka bort. Även ett AIK-lag under ombyggnad ska kunna slå Halmstad, IFK Värnamo, Sirius och Mjällby.
Jag tror att det i dagsläget skulle göra mer skada än nytta att göra sig av med Brännan. Det finns mycket att hämta i dom metoder han vill införa och den spelmässiga utvecklingen riskerar att bli ogjord om han lämnar för tidigt. Då är vi tillbaka på ruta ett och AIK riskerar då att cementeras i gamla vanor allt mer. Det rimliga vore att vänta tills i sommar när halva serien återstår och därefter ta beslut över Brännans framtid, baserat på tabelläget. Då har klubbledningen mer att ta ställning till.
Det är svårt att inte tänka på katastrofåret 2020 när man studerar resultaten, för faktum är att årets säsongsinledningen bär många likheter med Rikard Norlings man-man-experiment under pandemin. En tre-måls-förlust hemma mot IFK Norrköping i omgång 2, uppföljt av en en skön derbyseger mot Hammarby, som sedan övergick i en rad plågsamma förluster och haltande kryss. Men till skillnad från 2020 så besitter dagens AIK tydliga spelmönster som inte är långt ifrån att bära frukt. När Rikard Norling tillslut fick sparken var det tydligt att man-man-modellen hade kört laget i botten formmässigt. AIK var ihåligt i båda ändarna av planen och bygget liknade ett luftslott dömt att spela i Superettan nästkommande år. Klubbledningen hade i grunden inget annat val än att visa Rikard dörren.
Trots att AIK i skrivande stund befinner sig på kvalplats så finns aspekter som talar för att den här upplagan kan lyckas, eller åtminstone lägga grunden för framtida framgång. Men den bistra verkligheten i en klubb av AIK:s kaliber är att det inte finns mycket tålamod när resultaten går emot. Samtidigt måste den spelmässiga utvecklingen vägas in. När Bartosz Grzelak fick sparken i augusti förra året låg AIK femma i Allsvenskan efter 18 omgångar, med en 3-0 förslut mot Slovácko i Conference League-kvalet färskt i minnet. Utifrån dagens läge låter det kanske inte som en total katastrof, men AIK var under den här perioden än mer uddlöst och likgiltigt än årets upplaga. Spelet hade kört fast och Bartosz sakande idéer för att ta laget framåt.
Brännan har åtminstone mitt fortsatta förtroende. Men likt hur det har skrivits inför varje match dom senaste omgångarna; AIK måste börja vinna. Teori och metod måste tillslut övergå i praktik och resultat. Jag hoppas innerligt att trenden vänder, inte bara för AIK anno 2023 utan även för framtida säsonger. Just nu läggs det en grund som potentiellt kan bära vår kära klubb till framgång i flera år framöver. Det är bara att hoppas att resultaten ger det nödvändiga andrummet för att detta ska få infinna sig.
Blåvitt
IFK Göteborg var Allsvenskans sorgebarn i början av säsongen. Laget inledde med fyra förluster och noll mål framåt. Sedan lossnade det rejält med en 6-0-seger mot Degerfors, efter att i omgången innan klarat ett kryss mot IFK Norrköping. Efter 0-0 mot Brommapojkarna står IFK Göteborg på lika många poäng som AIK inför måndagsmatchen.
Mötet AIK - IFK Göteborg bär på ett tydligt mönster. När AIK har tagit emot Blåvitt på Nationalarenan har det blivit seger, men när IFK Göteborg stått som hemmalag har det blivit förlust. Sedan 2019 har den här trenden hållit i sig. Senast Göteborgskamraterna lämnade Solna med 3 poäng var 2015, då Gustav Engvall släckte den svartgula gulddrömmen med två mål i den näst sista omgången. Den statistiska trenden är definitivt på AIK:s sida.
Uppställningen
Viktor Fischer klev av skadad mot Malmö FF och under veckan har han inte tränat fullt ut. Mycket talar därmed för att Omar Faraj och John Guidetti startar tillsammans på topp. Faraj var AIK:s klart bästa spelare senast och kommer bli viktigt mot Blåvitt. Bilal Hussein har inte skänkt många leenden till AIK-publiken men har trots det fått stort förtroende av Brännan. Mot Malmö droppade han och Keita ner i banan, samtidigt som Magashy fick en mer framskjuten roll, och jag gissar att vi kommer se en liknande uppställning mot IFK Göteborg. Hussein och Keita är egentligen dom ända etablerade mittfältarna i truppen med defensiva egenskaper och det är tydligt att Bilal mår bättre av att ha ivorianen bredvid sig.
Förutom poäng så är laget i behov av kontinuitet. Brännan har inte varit rädd för att laborera med uppställningarna, vilket har intensifierats till följd av den bristfälliga formen hos vissa spelare. Mot Malmö var det individuella misstag som fällde avgörandet och om det kan slippas bort så finns det hopp om en kursändring.
Möjlig elva
Nordfeldt
Tihi - Milosevic - Haliti
Modesto - Hussein - Keita - Magashy - Otieno
Guidetti - Faraj
Vilka vill ni se mot Blåvitt?
Tror ni att vi kommer få se ett trendbrott?
Hur ställer ni er till Brännan?
