Extremadura - Sporting Gijon
2 - 0

Inför AIK - Malmö FF

Ni vet när man går på en mörk gata och man får en känsla av att nån följer efter en. Man kan nästan känna någon flåsa en i nacken. Man ökar på stegen lite extra och man får en svag olustkänsla. Precis innan man når fram till det upplysta gathörnet vänder man sig om....och upptäcker att ingen är där. Det är så jag ser AIK i Allsvenskan. En rädsla för något som aldrig kommer att hinna ifatt dig och som förmodligen är ren fantasi.

Så var det dags för bortamatch mot AIK.
När jag satt och spånade på hur jag skulle skriva denna inför dök de vanliga tokerierna upp i mitt huvud. Förstås. Men samtidigt gnagde något jag läst dagen innan i mig och jag bestämde mig därför att helt frångå mina principer och nu presentera en helt annan införartikel än vad man skulle kunna förvänta sig av mig. Dessutom får de som brukar klaga på att jag har för korta "inför" nu sitt lystmäte.

Det var en artikel från Expressen i samband med Mjällbymatchen och AIKs kryss mot Ellos.
Något om att AIK var vår "Ärkefiende" och att det nu var krig om äran och whatnot.
Det fick mig att fundera lite på just AIK och vilket förhållande de har för mig, för andra och framförallt huruvida deras epitet som "storlag" rimmar med verkligheten.

Personligen tycker jag faktiskt att AIK är ett ganska coolt lag. Eller låt mig omformulera det....jag tycker att AIKs fans är ganska coola. De är MÅNGA, de är högljudda, de är lojala, de älskar sitt lag i vått och torrt och ibland är de till och med fredliga.
På väldigt många sätt är de karbonkopior av oss själva. Skrikiga, kagiga jävlar. Gott så.

Men nu var det just medias sätt att beskriva AIK som jag triggade igång på.
"Storlag". "Ärkerival". etc etc.
Är då AIK den där stormakten i svensk fotboll som en inte insatt lätt skulle kunna tro om den läser sportblaskorna? För helt ärligt är rapporteringen kring AIK väldigt mycket större än den är till exempel för Örebro, Elfsborg eller HIF.

Först skulle jag med bestämdhet vilja mörda uttrycket "Ärkerival". Nej nej. Vi har EN ärkerival i Allsvenskan och det är räkfiskarna från norra Varberg. Om jag sträcker mig till moderna tider och de yngre av oss kan jag inkludera HIF. Inte på grund av meriter utan just för att de är de senaste och mest lokala av fubbickar som utmanat oss.
Tittar vi historiskt är det väldigt enkelt. Vi och IFK Räka är de enda två "storheterna" i Sverige i modern tid. Norrköping har varit där och lekt men jag tycker ändå att det är för kort tidsrymd. Likaså för Örgryte (Fan det var innan Jesus spikades upp) och Öster (Samma som för Norrköping).

Jag roade mig med lite statistikläsande och såg ett tydligt mönster gällande AIK.
De har inte så många guld men jävlar vad de har andra och tredjeplatser. Där är de enastående.

För mig är det så här:
AIK har en fantastisk skara fans. De har en bra organisation. De har en FABULÖS arena som man till och med kan öppna taket på om man vill ha ett avbrott i en förlustmatch. De måste silvertejpa sin VD och tränare varje morgon så de inte ska spricka av den där extra stoltheten som bara AIK har.
De är också ett bra allsvenskt lag som för det mesta ligger hyfsat till i tabellen.

Även:
De har otroligt svårt för att vinna nåt. Deras andra och tredjeplatser tyder på ett mönster. Lika uppblåsta som de kan bli, lika slaka blir de av minsta lilla motgång. Vad detta beror på kan man spekulera om i all evighet men lite utav det tror jag såhär om:
AIK är lite av en kelgris för riksmedia. De har många kända fans. Framförallt bland journalister.
Hypen som ofta blir kring AIK tror jag kan ha en hämmande effekt på flera av AIKs spelare.
Tittar man på senare år är laget en främlingslegion mer än de flesta andra lag i AS och kanske har man tappat den där "Stoltheten" som tränaren har och ersatt den med "prestationsångest" istället.

I MFF sitter vinnarkulturen i väggarna, hos hemvändarna och hos oss supportrar.
Vi har flest guld, vi har bedrifter de flesta andra lag endast kan drömma om och vi har framförallt en vana vid att vara bäst som är unik i Sverige.

Är då AIK en ren posör? Är laget en skrivbordsprodukt skapad av riksmedia? Är det så att det är alldeles för mycket väsen för ingenting? Skapar mediahypen en helt orimlig ryggsäck för de spelare AIK köper redan från början?

Kan man säga att AIK är en kopia av Hammarby fast utan självinsikten att man faktiskt inte är bäst i världen?

Fan jag tänker hela tiden på Englands landslag som ALLTID, i England då, ska vinna allt för att de faktiskt är det bästa laget i hela världen.

För att inte bara pådyvla er min uppfattning frågade jag några utomstånde om vad de tycker.

Frågan jag ställde var: "Vad är din uppfattning om AIK som "Storlag" i Sverige och hur ser du de som konkurrent till MFF både nu och i framtiden?"

Ole Törner. Skånsk mästare på smal kokt i bröd. Vän och mentor:

Skjut mig på ett litet rullband, men jag gillar ju AIK
Det gjorde redan Eric Persson, legendaren som byggde MFF.
Jag vet inte till 100 procent om det stämmer, men enligt källor som stod nära Eric berodde det på att när MFF tvångsdegraderades och förnedrades efter en anmälan av dåtida ärkerivalen IFK Malmö var det bara en förening som ställde upp och hjälpte MFF; AIK.
Eric Persson var som en elefant. Han glömde aldrig. Under sin livstid åkte han aldrig i en IFK Malmögul taxi och han samarbetade alltid bra med AIK.
Meritmässigt hänger AIK inte med MFF och IFK Göteborg och snacket om ärkerivaler är trams, men visst är AIK ett storlag.Bästa måttet tycker jag är att fundera över vilka lag man verkligen hade saknat om de åkt ur Allsvenskan. Framförallt är de ett storlag utanför planen. Men givetvis är AIK en av klubbarna som har bäst möjlighet att utmana - eller som det ser ut nu, försöka komma ifatt - MFF.

Jonas Nirfalk. Hårfager, dåligt balanserad cyklist:

[Hybris var inom grekisk mytologi att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna. Hybris kan då användas som en synonym till storhetsvansinne.]
–Wikipedia

Ordet hybris är det första ord som slår mig när det gäller AIK. Att överträffa gudarna. Storhetsvansinne. Att vilja vara och tro sig vara något större än en någonsin kan vara.
Att försöka uppnå det ouppnåeliga, att nå in i de rum man egentligen inte har tillträde till.

Det finns en stark vilja i den där klubben. De vill så gärna vara en stor klubb. En klubb som det pratas om. Antingen det är i resultatsammanhang (där de sällan lyckas) eller i supportersammanhang (där de ofta lyckas bättre, om än inte så sällan i negativa ordalag – kan någon som sett filmen där AIK:are sparkar på en soptunna nånsin sluta skratta?).
Men vilja och tro är inte allt. Sällan någonting om man inte kan bevisa det med resultat.
De vill så mycket, och det finns något väldigt rörande i det. Rörande i att riksmedia gärna hänger på denna vilja. Rörande i att resultaten så sällan når dit ambitionen strävar. Sällan har ju så få gjort så många så besvikna. Själva definitionen av en människa eller grupp av människor som är drabbade av hybris är ju också att de inte är medvetna om att de är drabbade av just detta. Vilket ju i sig är rätt rörande.
Storlag? Icke.

Supportrarna kan stundtals nå upp till en nivå som närmar sig ett storlags (Turina-tifot blev till och med detta kalla hjärta rört av), men det räcker liksom inte.
Och även om Fotbollskväll och alla andra gärna blåser upp ett oavgjort AIK-resultat som vore det ett Guidettimål så kvarstår det faktum att laget i modern tid utan tvekan är ett lag som är sämst i motgång och ytterst sällan kan lyfta sig när det som bäst behövs.
Sedan förstår jag att det är roligare och mer säjlande för lösnummertidningarna att skriva om en guldstrid mellan MFF och AIK än en mellan MFF och t ex Gefle. Men det betyder inte att AIK är ett större lag – spelmässigt och resultatmässigt – än Gefle.

För oss är det ju ingen skillnad.

Robert Laul. Numera välsedd Göteborgare i Malmö, klok jävel:

– Ett storlag definieras, skulle jag säga, utifrån meriter, publiksnitt, antalet medlemmar, säsonger i allsvenskan, internationella meriter och vad man har presterat i modern tid. Öis och IFK Norrköping har till exempel blivit svenska mästare tolv gånger vardera men jag ser inte de som storlag – snarare klassiska, anrika svenska klubbar.

– Sedan 1990 – om vi nu drar gränsen för modern tid där – har AIK vunnit tre SM-guld mot IFK Göteborgs sju, MFF:s fyra (inklusive årets) och Djurgårdens tre. Lägg Champions League-deltagandet på det och AIK är Sveriges tredje mest framgångsrika klubb senaste 25 åren, efter Blåvitt och MFF.

– Just nu flåsar AIK inte ens MFF i nacken men det gör å andra sidan inget annat lag heller. Sådant brukar förändras snabbt i Sverige, och med tanke på förutsättningarna AIK har i form av publikunderlag och den grund klubben står på tror jag snart det är ett öppnare race igen.

Per Kindgren. Även känd som "Shingen", Brother in arms:

AIK ja...
Denna stora, stygga, duktiga klubb alltså, som den svarta massan själva vill få det till.
Men verkligheten är en helt annan.
I fotbollsallsvenskan är dom mest kända för att "dom deltar". Orden är så klart Blådårar-Lasses numera klassiska kommentar:
"AIK deltar - Malmö vinner" - och precis så är det.

Jag menar, man kan faktiskt inte säga något annat om en klubb som vunnit tre - jag upprepar: TRE ligatitlar, sedan tyskt pansar rulla in i Polen.
Om resultaten på söndag går som vi hoppas, då säkrar vi vårt tredje SM-guld på fem år. Alltså lika många som AIK skrapat ihopa på 77 långa jävla år...
Vad är det då dom menar egentligen med att AIK är Sveriges största klubb?
Och att AIK är bäst - även om dom förlorar, som deras fotbollsboss så fint la fram det.
Dom menar dessutom att dom har "världens vackraste klubbmärke". En självutnämd titel dom är stolta över och gärna skryter om.

Och i en annan intervju med AIK-tränaren Alm hette det: för att få inblick i AIKs stolta historia, så skulle man sätta sig ner med Lennart Johansson och bara lyssna.
Men skulle Lennart prata meriter hade mötet blivit väldigt kortfattat. Under hans 13 åriga ordförandeskap vann AIK bara en enda titel - cupen 1976.
Jämför gärna det med vår egen Eric Persson som under sin tid som ordförande vann hela 11 SM-guld och 9 cupguld.
Självbilden som "störst, bäst och vackrast" är alltså högst påtaglig uppe i Solna.

Problemet är bara, vid ständigt utebliven framgång och när titlarna inte trillar in, då får dom i sin desperation, som alltid, asa fram "vi är största klubben"-kortet, men man har egentligen inte någon täckning för det!
Det blir istället ett uppenbart svaghetstecken där man krystat hänvisar och återkopplar till sin "framgångsrika" historia men man måste alltså då gå tillbaka så långt som till 1900-talets första årtionde för att hitta alla dom där titlarna man grundar sin storhet på.

Visst, dom vann guld 92, 98 och nu sist 2009 och dom vann även cupen 96, men utöver det har dom alltså inte vunnit serien sedan 1937.
Gemene AIK:aren kommer naturligtvis ändå hävda att just dom är den största klubben och på några punkter kan vi väl ge dom rätt.
AIK har flest medlemmar och den största arenan med det största jävla taket. De e min skäl inte illa de!
Har även hört att AIK har en framgångsrik dambandysektion och man har den ledande firman (Firman Boys) så okej då, där är ni väl störst då. Gott så.
Men som vi alla vet handlar det bara om en enda sak - att vinna.

Och det gör inte AIK - dom deltar. Malmö vinner.

Brian Pedersen. Kollega, vän och MFF-orakel:

AIK som storlag..pyttsan, laget är väl inte ens störst i Stockholm. Djurgården har fler guld, bajen fler fans och BP har en bättre arena. Det enda som AIK är störst i landet på är ego. Maken till felaktig självbild har ju sällan skådats..som det har skrivits på sociala medier den senaste tiden, AIK är en deltagarklubb. Jag ser inte AIK som en konkurrent till MFF, eftersom AIK alltid viker ner sig. AIK är ofta ett av de bättre lagen, men aldrig det bästa. Vinnarkulturen saknas, och det verkar inte finnas en röd tråd genom föreningen. Där MFF har Bosse, Krister, Roy, Patrik och Daniel har AIK Andreas Andersson. Där MFF har 20 seriesegrar, 17 sm-guld och 14 cup-guld har AIK 5 sm.-guld och 8 cup-guld.

Där MFF har nya Malmö Stadion har AIK en speedwayarena som inte tål vatten.

Konkurrenter? No way...dags att krossa råttorna!

Det finns alltså olika uppfattningar om AIK. Minst sagt.

Om jag själv skulle beskriva min känsla för AIK är det så här:
Ni vet när man går på en mörk gata och man får en känsla av att nån följer efter en. Man kan nästan känna någon flåsa en i nacken. Man ökar på stegen lite extra och man får en svag olustkänsla.
Precis innan man når fram till det upplysta gathörnet vänder man sig om....och upptäcker att ingen är där. Det är så jag ser AIK i Allsvenskan. En rädsla för något som aldrig kommer att hinna ifatt dig och som förmodligen är ren fantasi.

Eller som den onde men klantige skurken.
Vi är Lucky Luke och AIK är Bröderna Dalton. Läderlappen och Pingvinen. Etc. En skurk men ingen superskurk som är en riktig fara för dig. Mest en lite roligt klantig wannabe. En deltagare i din serie(tidning).

Nog om detta, till matchen.

Vi kommer från en vinst över Olympiakos, AIK från ett kryss mot Ellos.
AIK har inget val alls, de måste vinna. De måste gå all in framåt. Endast seger räknas för att nå en plats bland de som får leka i sandlådan nästa år.
Vi, å andra sidan, har ett läge som är mer relaxed. Fan, vissa tycker till och med att vi inte ska vinna för att vi ska få fira hemma istället. Typ få ett kryss. Själv tycker jag att vi ska gå 100% för en seger.
Ju tidigare det är klart ju tidigare kan vi sikta fullt ut på de viktiga matcherna som tar oss till fler miljoner.

Jag tror att Åge ställer upp med ett kontringsstarkt lag från början. AIK måste gå framåt vildsint och det ger utrymme för speedkulor som Cibicki, Kroon med flera. Det hade också varit väldigt skoj om lille Pavel fick trycka in några baljor. Bra för hans Mojo.

Jag tror också att Thern får lite tid möjligen i andra om det ser gynnsamt ut.
Konate känns redo för lite spel nu igen för att inte tappa momentum och på andra sidan myntet är det läge att spara på några andra ben. Forsbergs? Halstis ljumskar?

Helt random gissning på startelva:
Olsen
Concha, Helander, Johansson, Konate
Kroon, Adu, Eriksson, Rakip
Cibicki, Rosenberg (Agon?)

AIKs:
Carlgren
Lorentzon, Milosevic, Sundberg, Nisse
Pavement, Borges, Moro (Inte Aldo) , Inte Ofori
Bahoui, Boktipset

Spåkulan säger att vi vinner med 1 - 3.
Boktipset hamrar in ett slarvigt långskott i 89:e minuten när vi leder med 0 - 3.
Vi brukar ha lite baksmälla efter vi käkat upp ett CL-lag men denna gången möter vi ju inte ett Bogeyteam som DIF utan en alldeles vanlig grå allsvensk motståndare. Förvisso en Mr Grey med hybris men icke destomindre ett ganska medelmåttigt allsvenskt mittenlag.

Mot seger.

Framåt Malmö.

P.S.
Käre Kindgren bad mig vidarebefordra en sång:

Lagom till (guld?)matchen på söndag har The Kjelldén Brothers komponerat ihopa ännu en pricksäker sång.
Ja, vi bör lägga fokus på att stötta de våra, men nån gång ska det va kul att sjunga och skicka gliringar med glimten i ögat till motståndarna.
Sånt måste också få lite utrymme på våra läkare.
Stäm upp och sjung med:
Ingenting
AIK e ingenting
Ni e ingenstans
Men de e faktiskt vi
Vi e i Champions League.
Ingenting...