Inför Allsvenskan 2016: BK Häcken
Allsvenskan 2016 står runt hörnet och Alltid Blåvitt redaktionen räknar ner genom att gå igenom alla motståndarlag fram tills premiären. Det börjar dra ihop sig till upploppet nu, och näst i tur står BK Häcken, familjens högljudda tonåring. (16:e Allsvenska säsongen i år. Grattis!)
Förra årets placering: 7:a
Matchställ: Gult och svart-randigt hemma, med svarta byxor. Helvitt borta.
Arenan: Bravida Arena
Publikkapacitet: 6500
Publikrekord: 6100
Byggår: 2015
Underlag: Fotbollshatande konstgräs
Staden: Göteborgs skärgård
Folkmängd: Oklart var gränsen skall dras.
Kuriosa: Häcken har gjort en grej av att man inte är från Göteborg, och vill man vara ett skärgårdslag så är inte jag den som sätter mig emot det. Mindre fint kanske att man ändå ville att Göteborgs stad skulle bygga arenan där man spelar. Lite ha kakan och äta den samtidigt.
Rivaler: Broöppningar
Laget
Senaste säsongerna och historik
Häcken blandar och ger en del. Vissa matcher spelar man väldigt bra, andra matcher spelar man väldigt dåligt. Man har efter flera år som jojo-lag nu lyckats etablera sig lite i Allsvenskan. Sedan man gick upp 2008 och har man lyckats hålla sig kvar, vilket är mer än man kan säga om Häckens syskon i FC Gothia som båda huserar i Superettan.
2012 stod man för sin hittills bästa säsong någonsin när man slutade tvåa bakom Elfsborg, men sedan dess har man haft det svårare. Man blandar fortfarande bra med dåligt, men de senaste säsongerna har det kanske varit lite mer dåligt än bra i blandningen.
Förra säsongen utgjorde Häcken ensamt något slags mellanskikt i Allsvenskan där man var poängmässigt långt före 8:an Helsingborg, men samtidigt långt bakom 6:an Djurgården. Man blandade och gav en hel del hela året och kunde i ena omgången slå Malmö med 3-0 på bortaplan men i nästa omgång förlora mot Falkenberg hemma med 0-2.
Intressant är att från och med omgång 7 så var Häcken placerade på plats 7-9 hela säsongen. Aldrig högre, aldrig lägre.
Gamla änglar: Alexander Nadj (målvakt), Nicklas Andersén och Martin Ericsson återfinns i Häcken.
Matcher vi minns: Hemmamatchen hösten 2009. Klockan närmar sig 93 minuter när Blåvitt får en frispark på egen planhalva och jagar frenetiskt ett ledningsmål. Kim Christensen slår upp en boll som nickas bort av försvaret. Gustav Svensson lägger in bollen i straffområdet, Jakob Johansson skarvar vidare till Stefan Selakovic som tar sin mest maxade löpning i livet. Han är först på bollen och petar in den. Gamla Ullevi exploderar. Det var det sista som hände i matchen.
Vänta, vad säger ni nu? Var det inte mot Häcken? Just det ja, det var en annan del av FC Gothia.
Premiären 2013. Den spelas på Ullevi och för första gången på länge är det ett derby utan en tydlig favorit. Häcken var bara en hårsmån från att ta guld året innan, och Blåvitt hade slutat på en tredje sjundeplats på tre år.
Men när Allsvenskan 2013 väl drog igång var det ett annat Blåvitt vi fick se. Ett Blåvitt som åt upp och pulvriserade Häcken. 3-0 stannade det vid till sist.
... och matcher vi vill glömma: Borta 2009. Blåvitt omgången tidigare haft invigning av Gamla Ullevi och slog där Djurgården med hela 6-0 inför en fullsatt ny arena. Tillbakagången till den allsvenska verkligheten blev dock hård för Blåvitt. Mögliga omklädningsrum och träläktare på en oönskad utflykt till skärgården var inte lika glamouröst och det syntes tydligt att Blåvitt hade tankarna någon annanstans. Blåvitt slarvar gång på gång och Häcken har hela 4-0 när Tobias Hysén till sist får peta in ett tröstmål.
Senaste möten:
2015
IFK-BKH 4-0
BKH-IFK 1-2
2014
IFK-BKH 3-2
BKH-IFK 1-1
Möten 2016:
Blåvitt tar emot Häcken redan i hemmapremiären den 6:e Maj. Det är i omgång 2 för övrigt. Sedan åker man ut på turné i Skärgården i omgång 22. Preliminärt datum för den matchen är 18:e September.
Tips
Truppen är stor, men det känns som om den är rätt ihålig. Man har tre kompetenta målvakter. Klubbikonen Christoffer Källqvist är kvar, men nog har Peter Abrahamsson petat honom nu, och bakom dem står Blåvitt-bekantingen Alexander Nadj och är väl kanske bättre än att behöva agera tredjemålvakt.
I backlinjen är man väldigt känsliga för skador, och sett till Jasmins Sudics historik av just skador och avstängningar känns det minst sagt riskabelt.
Mittfältet får anses vara den starkaste lagdelen, där man har både bredd och spets. Rene Makondele och Martin Ericsson kanske har passerat sina bäst före datum, men det är ändå spelare som kan göra nytta i många lag. Joel Andersson är ung men fick känna på det under förra säsongen och kan få sitt stora genombrott i år, och man ska inte glömma Rasmus Schüller som var på väg till Blåvitt tidigare. På detta har man etablerade spelare som Samuel Gustavsson, Nasiru Mohammed, och Mohammed Abubakari.
I anfallet är Paulinho av yttersta allsvenska klass, men frågan är om Dardan Rexhepi och Alexander Jeremejeff kan avlasta honom. Rexhepi har setts som en talang länge men aldrig riktigt fått till det, varken i Malmö eller BP. Häcken har lyckats förvalta den typen av spelare förr, kanske är Häcken rätt lag för honom att ta nästa steg i. Är det John Owoeri som får fortroendet i år istället? Han gjorde en del mål i Åtvidaberg, men håller han i ett lag med Häckens ambitioner?
Känslan är att Häcken gör som förra året. Blandar och ger. Man har ett löjligt brett mittfält, men blandar och ger för mycket. När spelet stämmer för Häcken så brukar det stämma riktigt bra, och då går inga lag säkra i allsvenskan. När det inte stämmer så skrämmer Häcken få.
Mitten i år igen för Häcken med andra ord.
Tips från andra redaktionsmedlemmar:
David Berg
Mycket kring Häcken kretsar i år kring brassen Paulinho som återvände förra året och jag är övertygad om att han kommer bli en av Allsvenskans absolut målfarligaste spelare denna säsong. Sedan är frågan hur långt det räcker.
För mig känns Häcken som ett mittenlag även i år och man ligger strax utanför det absoluta toppskiktet. Det finns ingenting som talar emot att man kommer stå för skrällar som historiskt sett är ganska väntade, som mot Malmö FF exempelvis, men heller inget som talar för att man kommer överträffa sig själva och nå Europa. Truppen är lite för tunn för det.
