Inför avgörandet mot Kalmar FF
Så är det på måndagskvällen dags för en vinna-eller-försvinna-match i Svenska Cupen, detta efter att Hammarby olyckligt satt sig i det olyckliga läget att vinst mot Kalmar FF i stort sett är ett måste för att avancera till slutspelsrundorna.
Cupcharm
Att lilla Trelleborg skulle ta sig vidare från gruppspelet på bekostnad av Hammarbys ärkefiende från Solna var givetvis en efterlängtad knall, men vi ser liknande inträffa i stort sett varje år och charmas av hur det faktiskt kan ske. Så länge det inte drabbar oss själva, vill säga. Ifjol, långt innan Kim Hellbergs modell hade satt sig, var det vi själva som dabbade bort oss till somligas hånfulla leenden och trots hemmaplansfördel i samtliga tre matcher. Och faktum är att läget inför den sista omgången är något prekärt även i år.
Få trodde väl, med tanke på gruppmotståndarna motståndarna, på allvar att vi skulle befinna oss här nu. Optimismen har flödat under försäsongen, både runt Årsta och på träningslägret i Marbella, trots spelarförsäljningar har starka nyförvärv gjorts, ekonomin är bättre än någonsin och självförtroendet har pumpats upp till veritabla guldvittringsnivåer bland såväl spelare och ledare som supportrar. Jämfört med samma period 2024 råder det inga tvivel om att vi befinner oss flera mil längre fram. Och ändå, ändå står vi nu här inför ett avgörande där tre lag faktiskt har möjlighet att avancera, förutom vi själva även FC Stockholm och måndagens Superettangäng från Kronobergs län.
På papperet ser det givetvis ut som en munsbit att bara tugga och svälja. Men jag tänker åtminstone inte ta ut något i förskott. Bortsett från några rejält spelförande perioder och några fina individuella prestationer lämnade spelet i de två föregående matcherna mot och Varbergs BOIS och FC S lämnade en hel del i övrigt att önska och det krävs bättring nu. Visserligen hade Hammarby lätt för Kalmar FF förra året, men vi behöver inte backa speciellt långt tillbaka i tiden för att finna motsatsen. På 20 matcher har Röda Bröder i och för sig stått som vinnare i blott tre, men hela 10 har slutat oavgjort. Med tanke på att man nu har degraderats till Superettan lär man inte ha problem med motivationen. För deras del handlar den här matchen till stor del om att reparera sitt sargade anseende.
Förutsättningarna: Det är inte alldeles säkert att ett kryss räcker, Hammarby måste gå för vinst! Och Svenska Cupen ÄR viktig!
Läget i truppen
Fredrik Winther ryktas vara på god väg tillbaka, för krigaren Dennis Collander lär det nog dröja ett bra tag till, men i övrigt är läget ljust. Mot Kalmar FF lär viktiga kuggarna Pavle Vagic, Tesfaldet Tekie och Montader Madjed vara tillbaka efter lättare skavanker och sjukdomar, kanske även Oscar Johansson Shellhas. Därmed kommer Hammarby att kunna sända en näst intill optimal trupp till Nya Söderstadion i morgon. Att döma av de klipp från veckans träningar som har publicerats går det knappast heller att klaga på spelhumör, energi, passningsnivå och målproduktion.
Det är i och för sig inte alls samma sak att ställa målvakt och försvar schack matt under träning, och mot dem man möter i stort sett dagligen, som att prestera detsamma i matcher där motståndet inte är lika givet, men hög kvalitet är vad det ser ut att vara den än framträder. Det skulle glädja och lugna en hel del om prestationen i sista offensiva tredjedelen förbättras avsevärt mot Kalmar, gärna med ytterligare resultatgivande avslut från Paulos Abraham och Jusef Erabi
Som ess i Kim Hellbergs och David Selinis träningsfickor finns också de oerhört spännande nyförvärven normannen Sebastian Tounekti och Elohom Kaboré från Elfenbenskusten att tillgå; de har i alla fall varit i full träning och det med den äran. Nu är det väl högst tveksamt om de tar plats direkt i startelvan vid det här laget – det skyndas säkert långsamt, framför allt med Kaboré – men väl i truppen.
Ett Bajen med många talanger
Liknelsen med den amerikanska författaren Patricia Highsmiths första roman om fullblodspsykopaten Tom Ripley må halta, men talangfullheten i vår samtida upplaga av Hammarby fullkomligt osar av just talang, och därmed också detsamma gällande scouter, samt tränare och andra involverade i samtliga pojk/flick- och ungdomsled. Det så kallade Afrika-spåret har minst sagt slagit väl ut. Spelare har anlänt, levererat och sålts för med svenska mått hutlösa summor. Vi kan kalla det för en industri, ett smärre sår i den moderna fotbollen, men bortsett från det har resultatet varit över förväntan. Nu i dagarna anlände den 17-årige liberianen Saah Moses Junior till Årsta, och det är nog bara en fråga om myndighetsålder innan kontrakt skrivs, då till att börja med främst för spel i HTFF.
Situationen i och omkring Hammarby har förändrats markant på bara 10-20 år. När amerikanen Charlie Davies värvades var det ett hugskott, och det började tungt. Den andra säsongen lossnade det rejält, väldigt mycket tack vare firma Tony Gustavsson och hans teams förädlande av en oslipad diamant förvandlades utvecklades Charlie till en av världens faktiskt mest eftertraktade anfallsspelare; en karriär som dessvärre fick ett lika abrupt som tragiskt slut. ”Fotbollsgodis”, för att använda Tonys vokabulär, som under sin tid som coach och gällande utländska värvningar bara såg samma enorma potential i en annan spelare, uruguayanen Sebastian Eguren, även han en världsspelare. (I detta sammanhang nämner jag inte förvärv från till exempel Island, Norge, Serbien, Danmark, Moldavien och Sydafrika, av vilka många givetvis var fantastiska och andra mindre lyckade.
Och läget har förändrats markant även bland inhemska unga spelare. Namn efter namn kliver fram och presterar på väldigt hög och jämn nivå på förbluffande kort tid, och sett över akademierna och HTFF lär den utvecklingen inte avstanna. Det var till exempel en fröjd för alla grönvita hjärta att se på vilken nivå Wilson Lindberg Uhrström presterade på mot FC S, för att bara nämna ett nytt namn; Hampus Skoglund och Markus Karlsson känns ju nästan som veteraner redan nu. Över detta skall vi vara oerhört tacksamma och stolta, och just cupspelet är en fantastisk möjlighet för de här spelarna att få känna på hetluften.
Mot seger, alltså!
Motståndarkollen
Det är ingen överdrift att påstå att humöret i och omkring Kalmar FF är ansträngt efter den mediokra fjolårssäsongen som innebar att man förpassades till Superettan, något överraskande sett till det ändå hyfsat starka spelarkapitalet. Och inte höjdes det direkt efter den fullständigt desorienterade förlusten i förstarundan mot FC Stockholm med 0-2. Bekanta till mig i trakterna vid Kalmarsund kommenterade helt kort den insatsen med: ”Misär.”
Då fanns det mer att glädjas åt i den efterföljande 3-1-viktorian mot Varberg, alltså samma BOIS som Hammarby bara förmådde kryssa mot. Framför allt första halvlek bör ha glatt färska finländske tränaren Tony Konskela.
Offensivt var Saku Ylätupa och Örebrofostrade Abdi Sabriye involverade i det mesta – dessa två måste hållas i strama tyglar i morgon – och man understöddes fint av ett högt stående försvar dirigerat av klokt agerande Bajen-bekanta Melker Hallberg och Lars Saetra. Spännande också att stifta bekantskap med unge Zackarias Råvik från Vaggeryd som fått chansen från start i samtliga försäsongsmatcher (lite på grund av en extremt skadeskjuten trupp) och har potential att gör.
Bör Hammarby vara rädda? Knappast. Däremot fullt fokuserade.
Cupen i övrigt
Förutom Trelleborgs sensationella avancemang är i skrivande Elfsborg och Häcken planenligt vidare, om än efter vissa bekymmer. Under söndagen avgörs grupperna 1, 4, 5 och 6, samtliga via direkt avgörande matcher. Den som väl sticker ut allra mest är Stefan Billborns återkomst till Nya Söderstadion tillsammans med sina nästan eviga två parhästar; frågan är om det teamet får ytterligare ett ljust cupminne att lägga till sitt gemensamma CV, på samma plats där guldet bärgades inför tomma pandemitomma läktare 2021, och i så fall på Blårändernas bekostnad.
