Camp Bitter: Inför Chelsea - Malmö FF
Imorgon tar sig Malmö FF till Stamford Bridge för att slå ut Chelsea ut Europa League, sparka deras tränare Sarri och därefter fira hela torsdagsnatten. En uppgift som på pappret ter sig nästan omöjlig, men större mirakel har faktiskt hänt. Här följer Himmelrikets införrapport.
Efter föregående vecka match, där vi förlorade med 1-2 hemma på Stadion, har en sällsam känsla väckts i mig. En känsla som säger att det som från början kändes som ett fullständigt omöjligt uppdrag, att kunna komma åt Chelsea över två matcher, ändå inte är alldeles för orealistiskt. Förvisso talar precis allting emot oss på pappret: Vi har förlorat den första matchen, deras individuella skicklighet överglänste i de flesta faser av hemmamatchen vår något enormt och vi skall nu till deras hem i London. Men för oss som har sett oss bli riktigt utspelade av totalt överlägsna lag är det ändå uppenbart att det fanns en stor skillnad, i den här matchen har vi en chans. Visst, det är en chans man behöver elektronmikroskop för att hitta, men den finns. Matcherna mot, PSG, Real Madrid och Juventus hade vi kunnat spela om tills di gule kommer upp i Allsvenskan igen utan att vinna men här kan det faktiskt ske.
Chelsea har, även i sin närtid och med innevarande spelare, kunnat visa en sjukt låg lägstanivå. Säsongen 15-16 där Mourinho förlorade 9 av de första 16, sättet vissa spelare bara slutar spela i motgång och nu är de dessutomi gungning som klubb. I matchen mot United i måndags sjöngs det från hemmahåll om att de ville bli av med sin kedjerökande italienske tränare och om (OM) vi får första målet och de får publiken emot oss kanske kanske kanske det kan gå.
Dessutom är det som Malmösupporter skönt att för en gång skull kunna se fram emot en match med mer förväntan än ångest. Under vår innevarande storhetsperiod har i alla fall jag upplevt att man knappt gläds åt vinster längre. Känslan är snarare en suck av lättnad, en tillfällig respit från den ångest som så djupt drabbar mig när vi förlorar eller tappar poäng.
Startelvan kommer med all sannolikhet vara nästan identisk med den i torsdags. Den enda platsen som möjligen är något osäker är den tredje mittfältsplatsen där Oscar Lewicki skulle kunna ta plats på Arnor Ingvi Traustassons bekostnad. Inte bara eftersom Oscar nu förefaller helt tillbaka från skada men också för att islänningen enligt uppgifter befinner sig på BB i Malmö för att vara med om sitt barns födelse. Det väcker givetvis en del potentiella sagor till liv. Jag hoppas och tror att förlossningen går bra, att Arnor flyger in, hoppar in i 75 och spelare fram till Strandbergs avgörande 2-0 i 93:e minuten. Sedan flyger Arnor tillbaka till Malmö och döper sitt barn till Carlos (fungerar som unisexnamn) Arnordottír eller Arnorson. Vackert.
Inramningen ser också ut att kunna bli kanon. Efter Chelseasupportrarna förmodligen tagit ut förlusten i förskott har vi fått hela 3500 biljetter tilldelade och min gissning är att vi kommer att höras.
Fy fan vad jag vill vinna det här.
FRAMÅT MALMÖ!
