Inför Dalkurd - AIK: Cupdags!
Mitt i en ångestladdad allsvensk säsong är det dags för AIK att träda in i Svenska Cupen, där Dalkurd på Studenternas IP står för motståndet.
Varje säsong återkommer den sista kvalomgången till Svenska Cupens gruppspel som en påminnelse om att fotbollssverige är större än elitklubbarna som utgör de två högsta serierna. De senaste åren har AIK fått stifta bekantskap med klubbar hemmahörande i allt från Hudiksvall och Sandviken till Rågsved och Enskede. I år är det Dalkurd som får iklä sig den rollen, en klubb som inte hunnit fylla 20 år och som byter hemort lika ofta som AIK byter VD. Det är inte med en gemytliga och charmiga känsla som man reser till Uppsala för att se Gnaget spela mot en klubb som borde ha sina hemmamatcher i Borlänge, men oavsett så är det ett skönt uppbrott från den allsvenska säsongen som för det mesta bidragit med vånda och oro.
Matchen kommer bli en bra chans för Henning Berg att lufta truppen och ge speltid till de som inte fått många minuter i seriespelet. Norrmanen har hittills satsat på rutinerade spelare samtidigt som han inte har varit frikostig med byten i matcherna. Jag hoppas att spelare som Taha Ayari, Abdihakin Ali, Alexander Fesshaie och Victor Andersson får många minuter på banan. Det vore även kul att se Samuel Brolin i mål.
Både Ayari och Ali stod för pigga inhopp mot BP och de kommer förhoppningsvis få chansen att lysa mot ett division ett-motstånd. Fesshaie har efter sitt minigenombrott i början av säsongen sjunkit längre och längre ner i hackordningen. 19:åringen har inte spelat en ända minut under Henning Bergs regi och i många matcher har han inte ens varit uttagen i truppen. Förhoppningsvis har Fesshaie tagit den uteblivna speltiden som en kämpe och är nu redo att visa framfötterna. Jag tror att Fessahies egenskaper som släppande anfallare kan komplettera Ioannis Pittas på ett bra sätt, åtminstone på sikt om han får mer spelminuter.
Victor Andersson har trollbundit många supportar trots att han endast spelat 41 minuter i årets allsvenska. Hade AIK spelat ett spel som främjade ytterforwards mer så hade Victor antagligen fått fler minuter, men istället har det endast blivit två inhopp varav den hemma mot Kalmar gav störst intryck. Min uppfattning är att AIK blir betydligt starkare offensivt när vi spelar med mer renodlade yttrar. Annars har vi tenderat att bli väldigt baktunga med wingbacksen som främsta offensiva hot, vilket allt som oftast blev väldigt enkelspårigt och lättläst för motståndarna.
Hur mycket vågar man lufta truppen i en match som man borde vinna oavsett vilka som ställs på banan? Det är en rimlig fråga och AIK ska definitivt inte ta lätt på den här matchen. En plats i Svenska Cupens gruppspel står på spel, vilket kommer vara AIK:s ända möjlighet till Europaspel nästa år. Samtidigt är allsvensk överlevnad den obestridda högsta prioriteringen. Gnaget kommer ifrån ett svidande poängtapp hemma mot BP och på måndag väntar IFK Norrköping på bortagräs (eller bortaplast). Längre fram väntar fler måstematcher hemma mot Varberg och Degerfors, med två derbymatcher intryckta emellan. Då har vi inte råd med slitna och trötta spelare.
Totalt återstår det 11 omgångar av Allsvenskan. 11 omgångar för att rädda AIK från avgrunden. Endast två gånger, sedan Allsvenskan utökades till 16 lag, har 32 inspelade poäng varit otillräckligt för att hamna ovanför kvalsträcket efter säsongens slut. Med 19 poäng efter lika många omgångar behöver AIK minst fem segrar för att nå över den spärren och en snabb titt över det återstående spelschemat ger inte mycket andrum till dem svartgula. Missförstå mig rätt, det finns definitivt möjligheter att klara det, men pyspunkan mot BP får inte sätta prägeln framöver. Det går inte att kryssa sig kvar i Allsvenskan, det krävs segrar.
Mot Dalkurd kan AIK förhoppningsvis slappna av en smula, ge speltid till de som inte fått det och sedan ta nya svartgula kämpartag inför slutspurten av den här ångestfyllda säsongen. Och självklart ska Gnaget lämna Uppsala med avancemanget i bagaget när de ändå är igång.
