Elfsborg - Halmstads BK
Inför Elfsborg - HBK. Vem är vår Maximus?
Vi har inte vunnit i Borås sedan 2001. Vad tror ni Maximus Decimus Meridius hade svarat på det? Nu är det dags för laget att visa kollektivt ledarskap. Då kan det gå vägen både mot Elfsborg och i alla andra matcher.
”Whatever comes out of these gates, we have a better chance of survival if we work together.”
(Maximus, i Gladiator)
HBK är i ett läge nu när det inte spelar någon roll vem laget möter. Det finns bara att gå för poäng i alla matcher. Gå för mål men jobba tillsammans defensivt. Mot Djurgården tycker jag att det första funkade bättre än det andra. Okej match offensivt – trots allt – det var ändå botten mot topp och bortaplan. Men defensivt radades små misstag som dåligt täckta ytor och missade markeringar ovanpå varandra och för få extra bra insatser gjordes för att kompensera. Då blir det som det blir i defensiven. Dags för något annat nu.
Men den matchen är bakom nu, och vi står inför ännu en match där poäng i princip är en nödvändighet. Igor Krulj pratar inför matchen om aggressivitet. Självklart. Men jag grubblar ändå på system. Sedan Igor tog över har vi sett nästan alla sifferkombinationer med fyra backar. Och så många startuppställningar att jag inte minns dem. Jag kan övertolka mina minnen, men jag känner att det varit i 4-2-3-1 som vårt innermittfält och vårt försvar har känts mest pålitliga. Vi får väl se om Gunnlaugsson glider ner i mitten eller om han spelar forward. Mot Djurgården fanns samma tendenser som på Jönssontiden med två innermittfältare i tomme, det fattades liksom både någon som fyllde på och någon som rensade framför backlinjen. Och yttrar som inte var där när ytterbackarna behövde dem.
Det viktigaste i fotboll är ändå att spelare är där de behöver vara när det behövs. Och det är då Maximus dyker upp i tankarna. Eller bristen på en Maximus. Siriusmatchens håglöshet är det mest typiska exemplet. Vem leder laget? Vem styr upp försvarsspelet? Lagkapten eller inte spelar ingen roll. Jag vill se spelare peka och gorma. Jag vill se spelarna peppa varandra. Jag vill se spelare stoppa motståndare fast det gör ont att göra det. Jag vill se någon vara tydlig och skälla lite – inte för att skydda sig själv mot kritik – utan för att få någon som fuskat i försvarsspelet att ta ansvar nästa gång. Jag tror att förmågan finns i det här laget att hålla nere flödet bakåt och knipa sisådär fjorton poäng under hösten.
Nu vankas Elfsborg borta, på plast. Ett lag som inte imponerat och som har gott om skador. En sexpoängsmatch, inte minst eftersom Sundsvall möter Örebro och kan ta poäng. Dags att göra något litet extra och ta hem en seger. Dags att sätta upp sköldmuren men att ha dolda reserver och göra exakta utfall.
