Halmstads BK - Varbergs BoIS
Inför GIF Sundsvall - Malmö FF
Blandningen av värmande sol, snålblåst och hagelskurar som indikerar att det äntligen är dags. Som alltid i opålitligt aprilväder kommer den mest pålitliga av traditioner, den allsvenska premiären! Svenska mästarna Malmö FF mot nykomlingen GIF Sundsvall, kan det sluta på mer än ett sätt? Jo visst kan det, men sällan har MFF haft större favoritskap i en premiärmatch.
Det har varit en lite frustrerande helg. Medan man har festat in allsvenskan och våren på Tele2 Arena, i Kalmar och på andra platser så har vi MFF:are vackert fått vänta på vår tur.
Men i morgon smäller det äntligen på Norrporten Arena. Som vi har längtat!
Trots att säsongen 2014 blev längre än vad vi är vana vid så har abstinensen inte varit mindre. Förra året gav mersmak och då laget har haft stor omsättning på spelare är dessutom nyfikenheten stor.
Cupmatcherna i all ära, men allsvenskan är något annat. Det är detta vi lever och andas för. Och. Nu. Är. Det. Dags.
Jag minns många premiärmatcher som dåliga. Torftigt spel i blåst på dåliga planer. I vissa fall mådde man direkt dåligt efteråt av kylan. Jag och mina vänner brukar i det sammanhanget spontant nämna en match på Malmö Stadion mot Degerfors i början/mitten på 1990-talet som plågsammast. Resultatet minns jag inte, men jag kan fortfarande känna ishavsvinden som for i en knivskarpt penetrerande ström inne på läktaren.
Men faktum är att jag har förhoppningar om att minnas morgondagens drabbning för fotbollen och spelet. Det beror inte bara på att jag sitter och dricker öl och käkar en blodig biff på Glorias i Lund i stället för att förfrysa mig i Norrland, utan också på att jag tror att Malmö FF har ett lag som redan nu, i första allsvenska matchen, kan bjuda på riktigt fin fotboll. Sällan har ett så tekniskt begåvat manskap utgjort den himmelsblå spelartruppen och får man bara det att stämma kommer vi förmodligen att få se en hel del fotbollsgodis.
MFF har ett välbalanserat lag med spelskickliga mittbackar och offensiva ytterbackar bakom ett defensivt mittfältsnav i Enoch Kofi Adu och Oscar Lewicki. Framför dem finns en offensiv kvartett med väldig kreativ kapacitet i Eikrem, Berget, Sana och Rosenberg.
Det är ett lag som har kapaciteten att föra matcher och styra samt växla tempo. De offensiva positionerna är relativt fria och både Eikrem och Sana kan vandra inåt från kanten för att skapa ytor för ytterbackarna Tinnerholm och Yotún medan Rosenberg och Berget växlar positioner och ständigt utgör centrala hot när de kombinerar med passningsgeniet Eikrem.
Vad som saknats lite under säsongen är effektiviteten inne i boxen. Förlusten mot Örebro i cupen var ett varnande exempel på att MFF måste utnyttja sitt spelövertag och verkligen vara skarpa när man har spelat sig fram till chanser, annars kan man förlora mot alla lag. Mycket talar för att man lärde sig mycket av det debaclet och jag har stor tilltro till Åge Hareides förmåga att tillsammans med sina offensiva spelare hitta lösningar på detta. Även på bänken finns spelare som har kvaliteter som är viktiga i det hänseendet, t ex Agon Mehmeti och Pavel Ciblicki.
Giffarna är naturligtvis mer svårbedömda som den nykomling man är.
Truppen är rätt anonym för oss som inte följt med i Superettan, men vissa namn känns igen som vår egen Daniel Sliper och Hammarbybekantingen Simon Helg. I backlinjen återfinns Stefan Ålander som tillsammans med dåvarande keepern Fredrik Sundfors och nuvarande tränaren Joel Cedergren brukade göra livet till ett rent helvete för Tom Prahls och Sören Åkebys MFF-upplagor i början på 2000-talet.
I år torde MFF slippa liknande mardrömsscenarion. Giffarna genrepade svagt mot BP (1-1) och MFF är ett bättre lag idag.
Vad vi däremot kan räkna med är naturligtvis ett välorganiserat och inspirerat lag som redan i premiären får möta "laget som alla vill slå", det vill säga Malmö FF. Tillika brukar nykomlingarna av hävd och tradition vara vassa på våren, vilket understryks ytterligare av Hammarbys starka seger mot Häcken igår. Det kommer att krävas mycket av MFF för att ta tre poäng i morgon, det är jag alldeles övertygad om.
Så vad är då det viktigaste för Hareides lag i morgon?
Disciplin naturligtvis. MFF måste vara ödmjuka och ha maximal rörelse och fart. För att luckra upp ett defensivt Sundsvall krävs att alla är medvetna om att stenhårt arbete är det som gäller. Det finns inga lätta matcher i allsvenskan och i synnerhet inte i Norrland. Men samtidigt måste man våga spela ut och utmana motståndarna offensivt med fart en mot en och i snabba kombinationer. Vi måste attackera ofta för att successivt nöta ner Giffarna. I det defensiva gäller framför allt att återerövra bollen tidigt och högt upp i banan. Det har MFF blivit allt bättre på under Åges tid vid rodret och det är det enskilt bästa defensiva vapnet.
Jag tror vi får se ett fokuserat MFF i morgon som kommer att hantera den här utmaningen bra.
Så kära himmelsblå systrar och bröder, äntligen får vi se MFF spela allsvensk fotboll igen och vi kan i år med fog ha höga krav. Låt oss hoppas att laget redan i premiären lever upp till dessa.
Hej Allsvenskan, här kommer Mästarna!
