Inför ”grande finale” del 2.
En match ifrån en Allsvensk plats – sen är säsongen på det gröna gräset över. Det bäddar för att den sista kraften, styrkan och viljan kommer kramas ut ordentligt så här i avgörande tider. Spelare, ledare, anställda, publik, supportrar, funktionärer, ungdomsspelare, tyckare – alla har sin del i detta. ”Detta” som kan bli en bragd.
När dessa ord skrivs ned befinner jag mig i någon sorts trans. Drömmarna svävar runt i huvudet både natt och dag. Tankarna är endast riktade mot det som komma skall. En match ska spelas, sen kan vi vara ett Allsvenskt lag för första gången. Ängelholms FF till Allsvenskan! Var det verkligen rimligt, tillförlitligt och verklighetssinnat när säsongen startade? Nu – ungefär drygt ett halvår senare – befinner vi oss i en helt enastående sits. Vi är mitt i korridoren till den Allsvenska kolossen. Det kan ingen någonsin ta ifrån oss. Vi är här och nu – ett ypperligt tillfälle att njuta.
Torsdagen den 27 oktober gör Johan Blomberg 2-1 med en rungande frispark. Det blir matchens sista mål – en seger är bärgad i kampen om en plats i Allsvenskan 2012. Med vild energi blandat med fantasi och bolltrolleri binder vi fast motståndarna runt vår lilltå. Vi äger bollen mest och bäst – vi spelar som ett lag. Vi varierar korta och långa bollar och utger en imponerande mix av bollar i djupled samt sidled. Vi spelar med högt självförtroende och spelarna verka njuta varje millisekund. Ängelholms FF leder över Syrianska FC med två mål mot ett, inför en sista och totalt avgörande match i Södertälje.
I torsdags spelade ”di gule” sin bästa match för säsongen, och då ska tilläggas att vi redan chockat ett helt fotbollsland med våra prestationer och resultat. Vi skapade målchanser som visserligen skulle ha resulterat i fler mål än de två vi till slut gjorde, men spelet åskådarna bjöds på mellan alla målchanser ska inte glömmas i varken första eller andra taget. Vi gjorde det jobbigt för de vitklädda på motsatt planhalva och vi tryckte ner dem mot – just det – sin egen planhalva. Vi fyllde dessutom på med så mycket folk runt offensiv box, att det defensiva arbetet i Syrianska låg på en högre puls än Henrik Larssons när han skulle lägga straff i VM-kvarten 94. Det var åtminstone känslan om man sätter sig in Omar Jawo & companys perspektiv. Om perspektivet vänts mot ”Basse” & company så kan vi väl jämföra med en fisk i vatten eller något liknande...
Nu är det dags att förhindra en förändring. Att säga att vi har allt i egna händer är rätt. Likaså att säga motsatsen och påstå att vår chans hänger på en skör tråd. Om Matt håller målburen ren är vi för första gången i Allsvenskan. Med en annan formulering: Syrianska måste göra mål. För- och nackdelar givetvis. En anstormning från hemmalaget likt en planinvasion vid ett SM-guld firande, är mycket möjligt. Ansträngande för vårt försvar givetvis, men å andra sidan en matchbild som kan göra att vår egen huggorm Sebastian Andersson får tillfälle att just hugga vid flertal tillfällen. Om vi spelar som i torsdags kan det bli en väldigt rolig tid fram till Allsvenskan startar i april nästa år. Grejen är dock den att med stor sannolikhet kommer vi få se ett annat Syrianska på deras hemmaplan. Med konstgräset under fötterna och med publiken i ryggen är de allt som oftast ett bättre lag. När jag säger ”bättre lag” menar jag inte att de förvandlas till något tici-taca spelande lag som gör mål stup i kvarten. Men vi ska ha stor respekt och förståelse för att de är ett väldigt högklassigt lag när de spelar som bäst. Frågan är dock hur välstämt pianot är med tanke på bristen av kontinuitet i laget under denna säsong… Förberedelse för en annorlunda matchbild jämfört med den tidigare är i varje fall ett sunt alternativ för samtliga inblandade. Om matchbilden blir sig lik eller inte återstår självklart att se. Intressant värre…
När det gäller laguttagning är jag så tråkig att jag inte efterlyser några förändringar. Jag är rentav så trist att jag för tillfället tror på samma trupp, samma positioner – allting - igen. Med andra ord hoppas jag på en dammsugsliknande Matt Pyzdrowski, en frejdig Mikael Dahlgren, en hjälteinsatsliknande Marcus Lindberg, en knock-out-spelande Jakob Augustsson, en trygg David Bennhage, en ”matchens-lirare” prestation från Johan Blomberg, en sopkvastdimension från Robin Nilsson, en ”alla-väder”- attityd från Björn Westerblad, en irrationell Martin Andersen, en terrierliknande Tobias Johansson, samt en huggormseffekt från Sebastian Andersson.
Om allt detta blir verklighet kan vi säkerligen få fira som ett Allsvenskt gäng natten till måndagen. Vad som än händer ska vi (återigen) njuta av var vi befinner oss. Vi är mitt i en stor festlokal och intill ligger möjligheten att få festa vidare i Vita huset...
Drömmen lever!
Mot nya djärva mål!
Nu kör vi!
