Inför Häcken-MFF: Ivilton
I och med att Helsingborg vann i söndags måste i praktiken MFF i morgon vinna mot Häcken på Hisingen. Efter att ha lagt Kalmar-debaclet bakom sig och med Ivo Pekalski tillbaka finns det mycket som talar för att det kommer att vara två Skånelag på samma poäng inför de sista omgångarna.
För tidningen Matchdax intervjuade jag häromdagen Roland Nilsson. Han sa bland annat att han och laget känner av en viss press från omgivningen, men han hävdade med emfas att det framför allt gäller att njuta av stunden. Det är många som är avundsjuka på oss som är med i guldstriden, och man får inte göra det till något negativt, sa han.
Daniel Andersson menade detsamma i gårdagens intervju med Himmelriket:
– Det ska ju inte vara en börda att ligga etta i tabellen. Även om vi förlorade senast mot Kalmar så har vi det fortfarande i egna händer. Vi ser positivt på slutspurten och försöker verkligen njuta av att vi är med och slåss om guldet.
Daniel berättade också att det blev lite stirrigt när spelarna på planen fick reda på att Helsingborg gjorde mål och tog ledningen mot Elfsborg, samtidigt som MFF:s eget spel mot Kalmar inte fungerade klockrent. Motståndarnas mittfältare Henrik Rydström lade också märket till detta också, vilket han skrev om i sin blogg på Expressen.
Kan det då vara förödande för det unga Malmös självförtroende att Helsingborg piskade till Åtvidaberg med 3-0 i söndags? Jag tror inte det. Jag vill inte tro det.
Att HIF skulle tappa poäng mot bottenlaget Åtvidaberg på hemmaplan hade i stort sett ingen räknat med. Jag ska inte påstå att jag är lugn, men jag är rätt övertygad om att det inte ska spela någon roll att MFF i praktiken måste ta tre poäng mot Häcken. För spelarna hade det troligtvis varit värre om matchen mot Häcken hade gått samtidigt med Helsingborg-Åtvidaberg. Nu har det hunnit gå tre dagar och jag inbillar mig att de är införstådda med att de fortfarande har guldet i egna händer. Så att säga.
Ett frågetecken den senaste tiden har varit Ivo Pekalski. Lovorden har haglat och få utanför den innersta MFF-kretsen hade väl kunnat tro att så mycket av spelet skulle påverkas positivt och negativt av hans närvaro på fotbollsplanen. Men så har det blivit. Rick Kruys gjorde vad han kunde mot Kalmar, men nu verkar det som att Ivo kommer att kunna spela i morgon (han är, glädjande nog, åtminstone med i truppen). Det kan vara skillnaden som betyder allt.
Med honom blir Wilton avlastad defensivt och deras samarbete i år har skördat stora framgångar.
I övrigt är Pontus Jansson fortfarande inte tillräckligt bra i sitt knä för att få följa med till Göteborg, men Yago Fernández hade med största säkerhet ändå tagit startplatsen bredvid de självklara Ulrich, Daniel och Ricardinho.
Frågetecknen runt Agon Mehmetis och Daniel Larssons formkurvor är inte alarmerande, men de finns där. I början av året på träningslägret i Malaga berättade Daniel att om han fick välja mellan Agon och nu Italien-flyktade Eddie Ofere så hade han valt den senare. Med tillägget att Agon antagligen skulle säga detsamma om han fick samma fråga. Agon och Daniel är tämligen lika som spelare och en stor murbräcka bredvid sig i ett tvåmannaanfall vore att föredra för att bättre kunna utnyttja snabbheten hos dem bägge.
Det har gått väldigt bra utan Ofere, minst sagt. Agon och Daniel har funnit varandra och hittat löpvägar och gjort instick som den andre förvaltat. På senare tid har detta samarbete gått lite i baklås. Min gissning är att de ändå startar tillsammans i morgon, men min förhoppning är att Roland Nilsson tidigare i matchen än vad vi sett hittills vågar byta ut en av dem mot Dardan Rexhepi om det klickar.
Dardan har mycket kvar att lära (naturligtvis), men han har förmågor som liknar den store Oferes. Han har förmågan att suga åt sig bollen och fördela den vidare till en snabb anfallspartner. Eller att avgöra på egen hand, vilket vi såg i derbyt mot HIF.
Morgondagens motståndare har blandat och gett den senaste tiden. Laget har vunnit hemma mot Örebro och spelat 2-2 borta mot Mjällby. Laget har emellertid också bara spelat 0-0 mot Åtvidaberg och förlorat hemma mot AIK. Det är svårt att sia om lagets kvaliteter och form alltså. Förra säsongen var Häcken ett lag som var på väg upp mot toppen, och det pratades med respekt om publikallsvenskans fula ankunge. I år har det gått tyngre och för närvarande placerar sig Hisingslaget på en blygsam tiondeplacering.
På papperet en förhållandevis trevlig motståndare för guldjagande Malmö FF, fast vi vet ju alla att man kan skära sig på papper, varför det gäller att se upp. Om man emellertid försöker demonisera Häcken, att få det till svårast möjliga motstånd som en del försöker, då är man ute och seglar vind för våg. Häcken är ett habilt lag, i sina bästa stunder ett rätt bra lag, men Malmö FF har så mycket kvalitet och kvantitet att det ska räcka till tre poäng.
Lägg där till att hemmastödet kommer att bli minimalt jämfört med det som 11 himmelsblåa spelare kommer att ha i ryggen. För sex år sen, en regnig kväll i oktober, var vi många, många som åkte till Göteborg för att stödja MFF. Förutsättningarna nu påminner en hel del om vad som gällde då. Det gick bra (det där var en klassisk underdrift för den som undrar hur en sådan ser ut) då efter en magisk publikinsats och en lika magisk match av spelarna. Många har sagt sig komma att åka till Göteborg i morgon. Jag hoppas och tror att det inte bara var tomt prat, utan att vi fyller en del av arenan med himmelsblått stöd.
Jag kommer att ta på mig långkalsonger, mössa, regnjacka och min ljusblå halsduk. Det kommer att bli regnigt, blåsigt och kallt som det verkar. Men om spelet värmer… Eller, spelet behöver inte värma det minsta… Men om vårt lag gör minst ett mål mer än Häcken kommer jag inte att bry mig om jag är precis lika våt och kall som efter HBK-MFF på Örjans Vall härom månaden. Det var också en match som det hette var svår att vinna, men vi vet ju alla hur det gick där.
