Halmstads BK - Landskrona
Inför Halmstad Landskrona
Som sagts så många gånger tidigare så är hoppet det sista som överger människan och att HBK ska nå den där så efterlängtade 3e platsen och få kvala till den så fantastiska allsvenskan är så nära men ändå så långt borta.
För att det ska lyckas ska ett lag vi förtillfället kallar AFC men som troligtvis heter något annat om några år, ett lag som aldrig förlorar och aldrig tycks gå in i en formsvacka just förlora. Detta samtidigt som HBK håller fokus uppe och vinner sina kvarvarande matcher. På pappret är det bara 5 poäng upp (en match mer spelare för AFC) men det var ju det här att de är så svårslagna och så sällan tappar poäng.
Detta svåra läge sätter HBK i en ganska enkel situation. De måste vinna. De måste vinna, vad som än står på andra sidan mittlinjen när domaren blåser i gång matchen så ska de besegras. Om de så är ett stjärnfyllt Helsingborg på Olympia eller ett Landsskona BOIS som slåss för sin överlevnad.
Det kommer att bli svårt vilket som.
Inför morgondagens match mot nyss nämnda Landskrona gäller det för Igor att få hela laget att prestera som de gjorde första 30 - 40 minuterna sist mot Gais. Det var ett HBK som var fyllt av självförtroende och mod. Ett lag som ville vinna och ville ge AFC en match om 3e platsen. Med Marcus Mathisen från start fick vi ett passningsspel som gav fler oväntade och svårlästa anfall. Något som jag saknat de senaste matcherna (åren?) Andreas Bengtsson var en frisk fläkt när han kom in på vänsterbacken och det var ju hans inaktiv på vänsterkanten som bäddade till segermålet.
Jag ser gärna att han startar i morgon. Inte för att jag tycker att Thomas Boakye har varit dålig, tvärtom. Men jag är av den gamla skolan och föredrar vänsterfotade yttrar på vänsterkanten. Boakye flyttar jag gärna ut på högeryttern, för att dels kunna använda sin bättre fot, högern på ett bättre sätt och att han med Jesper Westerberg bakom sig kan lägga mindre fokus på det defensiva spelet och kan spara på krafterna framåt. Just högeryttern är en position där vi verkligen saknar en självklar spelare, förutom Höggi såklart, men han har verkat hamna i någon frysbox märkligt nog och jag tror att Boakye kan vara ett vettigt alternativ på just den platsen.
Det är när hösten kommer som man är så glad att vi har bland alla ungtuppar och tonåringar ett par riktigt rutinerade rävar som är vana att spela viktiga matcher. Jag tänker framförallt på Peter Larsson, Jesper Westerberg och Johan Oremo. Den inställningen, kämpaglöden och erfarenheten de visar är livsviktig för det här unga och talangfulla laget som annars lätt blir lite vilsna och oroliga när det börjar blåsa kallt framåt hösten.
Att både Johan Oremo och Jesper Westerberg har börjat göra mål nu på slutet lovar väldigt gott inför framtiden. Eller ja, så länge hoppet lever så att säga.
