Inför Hammarby - Basel: Ikväll är kvällen.
Hammarby spelar en returmatch i ECL-kvalet mot schweiziska Basel. Bajen behöver hämta upp 3-1. En svår uppgift men absolut inte omöjlig.
Jag vaknade av massivt regn mot fönsterbleck. Fortfarande kolsvart ute. Borde varit irriterad över att bli väckt tidigt. Inte idag. Idag susade det runt förväntansfulla och intensiva fjärilar i magen. Matchdag. Och inte vilken matchdag som helst. Här och nu känns det som den viktigaste matchen på mycket länge för Hammarby.
På andra sidan står Basel. Vi gjorde det onödigt svårt för oss när vi, olyckligt och en smula onödigt, släppte in två bollar i matchens absoluta slutskede. Men vi har vänt 3-1 hemma i Europaspel tidigare i år. Vi vet att det går. Vi vet att om vi som hade flytet att få biljetter till kvällens match gör absolut ALLT vi kan så kommer laget att lyfta. Konstgräset ska förhoppningsvis också spela oss i händerna.
Jag hade hoppats på att Basels monsterbrasse, han som gjorde samtliga tre schweiziska mål i första matchen skulle ha blivit såld. Jag tror att det bara är en tidsfråga. Han var otäck. Riktigt otäck. Det blir därför en grannlaga uppgift för våra försvarare att hålla stenkoll på honom.
Vi måste vinna matchen med mer än två bollar för att gå vidare. Bortamålsregeln gäller ju inte längre. Efter denna match hägrar ett gruppspel. Det är belöningen om vi klarar det. Det är drömmen. Den hägrar där. Och den är inte omöjlig. Jag tror på det här.
Restriktionerna gör att vi inte får fylla arenan. Det är förbannat sorgligt. Att vi dessutom behöver genomlida biljettkaoset när de åtråvärda biljetterna ska fördelas känns bara ovärdigt. Det är så fruktansvärt illa när skiten inte fungerar. Jag kan acceptera att biljetter tar slut. Men att inte inloggningar och betalningar fungerar – det kan jag inte visa någons om helst acceptans för. Jag var en av dem som hade biljetter. Som inte kunde logga in, trots att jag testat inloggningen ett par timmar innan. Jag bröt ihop. Hade fysiska smärtor. Ångest. Återigen – det är ovärdigt. Nu blev just jag räddad av den gode vännen som också satt i kön och lyckats köpa två. Men jag ser i mina sociala flöden hur många utav de kanske mest aktiva nu står utan biljetter. Jag hoppas verkligen att alla de som utnyttjade det i mina ögon märkliga beslutet att man skulle få köpa fyra biljetter, att dessa biljetter går till säsongskortsinnehavare eller medlemmar. Att se biljetter nu säljas för 1000 kr styck är nästa knivhugg. Fy fan säger jag. Att ni inte skäms.
Matchen då. Det gäller förstås att vi satsar offensivt men med hjärna. Vi får inte gå bort oss och bjuda på något enkel tabbe. Det har tyvärr varit lite väl mycket av den varan i år igen. Jag vill se samma frenesi och tempo som mot Cukariki. Jag vill definitivt se oss på läktarplats pumpa allt vi kan. Herregud så hes jag ska vara i morgon.
Innan matchen ska jag sälja matchprogram. Det ska spöregna. Det känns värdelöst. Jag hoppas att ni letar upp en säljare som förmodligen placerar sig under ett tak då pappersprodukter gör sig jäkligt dåligt i regn. Att jag blir blöt, det står jag ut med. Vattenskrynkliga program kan jag dock inte kränga:
Ikväll får jag kliva upp på älskade A106. Det är första gången jag har biljetter på min sektion. Tar det som ett tecken. Ett väldigt gott tecken.
Ses på barrikaderna systrar och bröder.
PS: Köp matchprogrammet. Om du inte kan köpa det på plats ikväll kan du beställa det till brevlådan. För 40 kronor landar det där inom kort. Beställer gör du här!
