Inför Hammarby - Sirius: "Dags att vakna nu Bajen!"
Hammarby har inte levt upp till förväntningarna så här långt. En elfteplats i tabellen inför dagens hemmamatch mot Sirius. Ett Sirius som istället är det lag som överraskat rejält i inledningen av säsongen 2020. Hammarby har mycket att bevisa.
Varma vindar över Södermalm. Solen skiner, människor är glada. Semesterkänsla och sommarglädje. Matchdagar är festdagar där alla är på tårna. Dagar man verkligen längtar efter…. Eller?
Vem försöker jag lura?
Herregud vilket jävla skitår 2020 är. Sitter vid mitt köksbord och ser gråvita skyar utanför. Skyar tunga av ett regn som säkert snart börjar falla. Allt är inställd. Inga bortaresor. Inga hemmafester. Kyliga vindar. En annan har faktiskt börjat deppa rejält.
Idag är det matchdag. Igen. Och jag känner i stort sett ingenting. Inledningen av årets allsvenska spel har ju sett allt annat än bra ut för vårt lag. Flera förluster. Derbytorsken, och framförallt sättet vi genomförde just den matchen på, är fortfarande ett öppet sår hos mig. Pallar inte att tänka på det.
Att bara tänka tanken att det senast faktiskt stundtals såg riktigt fint ut, i en match som vi till slut torskar med 3-0, är ju smått bisarrt. Men där är vi. I matchen mot Häcken glimtade det åtminstone till ibland. Framförallt i den första halvleken. Sen släpper vi in ett skitmål och när de sen kontrar in 2-0, ja då var ju allt över. Men jag såg skymtar av kortpassningsspel och anfallsfotboll. Fast när domaren blåser av den matchen är det alltså med 3-0 i baken.
Vilket jävla skitår.
Idag är det hemmamatch mot Sirius. Hemmamatch. Den där jäkla matchen hade kunnat spelats precis var som helst. En arena utan publik, utan oss, det är fasen inte hemma. Om jag är bitter? Ofantligt bitter. Så bitter att det faktiskt gör fysiskt ont.
Uppsala-laget ligger i dagsläget tvåa i serien. Tvåa! Man har tre vinster, två oavgjorda och vann senast hemma med 2-1 mot Örebro. Den enda förlusten har kommit mot Djurgården. Hammarby inledde med en seger mot Östersund. Senaste hemmafajten bärgades tre pinnar mot Varberg men den där 1-0 seger var ingen kassaskåpssäker seger direkt. Hammarby har bara lyckats vinna dessa två matcher. Vi parkerar på elfte plats i tabellen inför dagens match.
Varken Hammarby eller Sirius har några spelare avstängda inför dagens match. På Hammarbys officiella hemsida har vi kunnat läsa att Junior nu är tillbaka i full träning efter att ha haft problem med en baksida lår.
Till Fotboll Sthlm säger Billborn att Ludwigson får fortsatt förtroende som anfallare. Bra där, jag tycker att Gustav är ett av få glädjeämnen så här långt. Jag har stört mig lite på att han blivit utbytt alldeles för tidigt i matcherna.
Hur slår man Sirius då?
Ja, det är samma fotbollslingo som alltid. Det gäller att fokusera på det egna spelet. För Hammarbys del handlar det mycket om att få igång offensiven och säkra defensiven. Vi har varit på tok för slarviga i det egna försvarsspelet med passningar rakt i gapet på motståndare eller oförmågan att rensa bort bollen efter fasta situationer som givit motståndarna både en och två möjligheter innan bollen gått i mål. Det har sett taffligt ut. Försvarsspelet måste höja sig. Vi kan inte dra på oss straffar i den utsträckning som vi har gjort. Vi måste bli mer resoluta och ligga rätt i försvarsspelet. Det här duger inte.
I offensiven handlar mycket om att få till rörelse och fart. Vi är för långsamma och därmed lätta att försvara sig emot. Här är fjolårsfrenesin som bortblåst. Självklart handlar det mycket om självförtroende. Jag tänker att det är omöjligt att spelarna har glömt bort hur man gör, det måste vara andra faktorer som spelar in.
Det har oroat i inledningen att vi har sett så fysiskt trötta ut. Att det redan från start ser ut som sirapstunga ben och redan tidigt i andra halvleken har orken sett ut att tryta. Kan det verkligen vara så?
Matchen mot Sirius startar 15.00. Dömer gör Mohammed Al-Hakim. Själv parkerar man i en TV-soffa på södra sidan stan med rättrogen vän. Vi skrattade och sa att det mer känns som ett måste än ett nöje. Att titta på matchen ensam, det är otänkbart.
Jag saknar mitt vanliga liv. Det blir så påtagligt när man skriver en inför-match-text att ingenting är så som det brukar. Jag saknar att få sälja matchprogram framför min björk. Jag saknar alla ansikten, alla hejarkramar och alla vännerna. Jag saknar att få kliva upp där på läktaren strax efter att domaren har blåst igång. Tränga mig fram till min plats. Dubbla led på ståplats. Trångt, bökigt. Se resterna av ett tifo som jag är ledsen att jag missade. Priset för att sälja matchprogram är stundtals högt. Saknar att få ta ifrån tårna i sångerna om Hammarby. Saknar att primalvråla ut min frustration över en solklar domartabbe.
Med en djup suck publicerar jag dessa rader. Det är svårt att tagga till. Måtte spelarna vara mer professionella än jag. För det är viktigt att de samlar ihop sig nu. De måste få ihop sitt eget spel. De måste hålla koll på Axel Björnström, killen som leder poängligan för Sirius. De måste spela som ett lag.
Vinn Bajen, vinn.
