Inför HIF: Catch the moon
Some put their faith in the stars. Some put the trust in Ante G.
När Fredrik Andersson våren 2014 tillträdde som klubbchef i HBK minns jag att KvP:s Fredrik Jonsson skrev något i stil med att supportrarna kanske skulle ifrågasätta att pengar satsades på en ny tjänst istället för välbehövliga nyförvärv. Efter ett par år tog sedan Susanne Nilsson över och klubbchefsrollen skulle mer riktas in på marknadsföring och kommunikation. När Janne Jönsson sedan ”entledigades” från jobbet som tränare för A-laget skapades en roll som sportchef åt honom vilken bara någon månad senare, när Janne valde att lämna, togs över av dåvarande ordföranden Tony Karlsson. Så när det kommer till att skapa nya kostnadsposter för en klubb som länge varit bakbunden av ”den ekonomiska verkligheten” verkar kreativiteten ibland obegränsad. Men det sportsliga resultatet under perioden kan sammanfattas med två ord: stabilt nedåtgående. Och vad marknadsföringen av HBK beträffar så märktes väl den av först när spelaren Jesper Westerberg drog igång #SlutsåltÖrjans.
Försäljningen av Sead Haksabanovic till West Ham United gav tillsammans med övriga spelarförsäljningar under fjolåret ca 35 miljoner brutto och skulle ge föreningen ”en helt annan ekonomisk grund att stå på” under de kommande åren. Fjolåret gav dock ”bara” en vinst på ca 8 Mkr efter bl. a ökade kostnader med anledning av allsvenska spelarkontrakt, kostnader i samband med spelarförsäljningar och p.g.a. att aktier i Snöbollen Tre Hjärtan AB köptes tillbaka. I samband med försäljningen av Haksabanovic anslöt Pontus Silfwer från den norska andraligan och två vid den tidpunkten helt okända islänningar köptes in. Strax innan hade Johan Oremo hämtats från superettanlaget Gefle. Därefter har Peter Larsson, Thomas Boakye, Dida Rashidi och Andreas Hadenius anslutit - alla på fri transfer och från Superettan eller allsvensk bänk - och en skadedrabbad Ivo Pekalski har kommit på lån från Oxford. Så den förbättrade ekonomiska situationen verkar inte ha medfört något större utrymme till sportsliga satsningar för HBK. Fastän ett nytt Tv-avtal med kraftigt ökade intäkter för de allsvenska lagen hägrar inom ett par år och där ännu en säsong Superettan kommer att försämra förutsättningarna att åter gå upp i högsta serien.
Värvningarna av spelare som Peter Larsson, Johan Oremo och Ivo Pekalski tycker jag det går att skönja en strategi bakom. Det är ändå spelare som åtminstone har hållit en hög allsvensk nivå och som har mycket erfarenhet att tillföra till ett annars ungt och orutinerat lag - en stomme att kunna luta sig emot. Men övriga nyförvärv måste man sätta ett frågetecken för när de i flera fall inte är bättre än HBK:s egna talanger men däremot enligt uppgift lyfter en betydligt högre lön. Känslan är att det då istället hade varit vettigare att investera i ytterligare någon riktig klasspelare. Problemet idag är troligen att klasspelare inte längre är så intresserade av att komma till Halmstad, men då blir ju också scoutingen och att hitta de riktiga guldkornen än viktigare. Både på den punkten och i hur klubbens resurser hanteras verkar det finnas en hyfsat stor förbättringspotential i dagens Halmstads Bollklubb. Men när Tony Karlsson nu tagit över rollen som klubbchef finns enligt honom inte längre utrymme till att hålla sig med en sportchef så länge HBK är kvar i Superettan. Det kommer i och för sig inte i praktiken att innebära någon större skillnad jämfört med hur det sett ut de senaste åren. Men om Halmstad ska kunna lyfta mot några högre höjder igen tror jag att just en förstärkning av den sportsliga kompetensen är en absolut nödvändighet.
Kanske är det obefogat att vara alltför kritisk med tanke på att HBK alltjämt har chans på allsvenskt spel nästa säsong men i och med AFC Eskilstunas seger mot Falkenberg i söndags så känns de chanserna i det närmaste obefintliga. Jag tycker också det är viktigt att belysa att de senaste årens utveckling och beslut som i vissa fall inte känts som de är med föreningens bästa i åtanke inte är en utveckling i rätt riktning. Så morgondagens match mot Helsingborg känns upplagd för att bli skåningarnas stora revansch för det som hände på Olympia 2016 eftersom HIF vid en seger säkrar det allsvenska kontraktet. Därefter får HBK göra just ”en HIF” ta ett mellanår i Superettan, bygga vidare och försöka ”ta ner månen” i form av allsvenskt avancemang nästa år istället. Då, med en återvänd Andreas Johansson i laget borde det i varje fall finnas en grund till att hitta tillbaka till det som en gång karakteriserade Halmstads Bollklubb, d.v.s. hjärta, hårt arbete och - kompetens på de avgörande positionerna.
Can you hear him whistling
A little tune
It´s about our Ante
He´ll be coming home soon
