Nice - Marseille
Inför IFK Göteborg - Gais
Derby! ”Vi ska trycka ner dem i geggamojan” som John Alvbåge uttryckte det i förra veckan. ”Skruvdobb på” menade Hannes Stiller efter gårdagens träning. Det är nu vi ska visa vem som är störst i stan.
Matchen mot Elfsborg var en av våra bästa i år. Efter att vi blivit utspelade första 20 tog Blåvitt över matchen och vann helt rättvist. I första halvlek var det firman Salomonsson, Selakovic och Sobralense som glänste. I andra halvlek stal Jakob Johansson showen.
Det kan till och med vara så att vi äntligen hittat balansen i laget. Med en tyngre defensiv prägel än tidigare med Jakob bredvid Pontus på mitten. Vi visade mot Elfsborg att vi är bättre än tabellen visar. Att vi gör våra bästa matcher mot bättre motstånd. Att det kan trots allt bli en trevlig höst.
Dock måste jag ta upp vår ineffektivitet. På fyra (4!) frilägen i första halvlek sätter vi en boll. Det är tre för lite. Visserligen storspelar Kevin Stuhr-Ellegaard i bortamålet. Och hans räddning på Söders friläge, framspelningen av Sobralense, är nog årets räddning i allsvenskan. Påminner en del om Kim Christensen räddning mot Malmö (borta) för några år sen. Men effektiviteten framför mål måste bli bättre. Mycket bättre. Söder gjorde en bra match och börjar bli jobbig för motståndarna att möta. Dessutom öppnar han upp mycket ytor som Sobralense kan husera i. Nu ska bara Robin få ordning på målskyttet.
Gais
Vad ska man säga? Ett lag i fritt fall, ekonomiskt och sportsligt. Ett lag som senast mot Mjällby såg ut att ha gett upp. Ett lag vars sportchef öppet säger att de spelar i Superettan nästa år. Ett lag som har en hel backlinje skadad. Ett lag som återigen måste tigga pengar av supportrarna för att överleva. Nä, Gais anno 2012 är ett fiasko. Men vad bryr vi oss om det?
Däremot är derby alltid ett derby. För Gais är det här sista chansen, att fatta halmstråt och kämpa om en kvalplats. Förlust betyder att laget ger upp. Då finns det inget kvar att rädda.
Låt oss hoppas det blir så.
IFK Göteborg
En ny balans har hittats. Tre renodlade defensiva spelare centralt (Waehler, Bjärsmyr, Johansson) ger Farnerud utrymme. Med en pånyttfödd Hysén på en kant och den evigt unge Sella på den andra. Matchen mot Elfsborg gav mersmak.
Startelvan är densamma som senast. Så har laget tränat hela veckan och det vore konstigt om Stahre ändrade något. Söder börjar visa form på topp och har växt till sig i år. Om han får målskyttet att stämma under de sista matcherna kommer han bli en viktig pjäs nästa år.
Det gäller för Blåvitt att inte ryckas med i Gais tempo. Att spela fotboll och inte låta derbyt enbart handla om krig och hjärta. För då har Gais en chans. Handlar matchen om vem som spelar bäst fotboll så vinner Blåvitt.
Derbyn mot Gais är aldrig målrika. Men om det är någon gång som det ska bli ”proppen ur” så är det just nu. Aldrig har förutsättningarna varit bättre.
Glädjande är att Hjalmar Jonsson är tillbaka i truppen. Han har slitit som ett djur i rehaben och förtjänar att vara tillbaka i truppen. Passande nog i derbyt (då det var i förra derbyt som han skadade sig). Nu ska han upp i matchform och tempo för att i de sista omgångarna slåss om platsen som vänsterback.
Truppen
John Alvbåge, Erik Dahlin, Emil Salomonsson, Kjetil Waehler, Mattias Bjärsmyr, Jonathan Azulay, Hjalmar Jonsson, Logi Valgardsson, Nordin Gerzic, Pontus Farnerud, Jakob Johansson, Tobias Hysén, Joel Allansson, Hannes Stiller, Robin Söder, Stefan Selakovic, Daniel Sobralense, David Moberg Karlsson, Sam Larsson.
