Inför IFK Norrköping – Örebro SK
Personligen känns det väldigt speciellt att möta Örebro imorgon, efter den fruktansvärda tragedin som så nyligen hände. Jag hoppas att man håller en tyst minut och att alla respekterar den. Allt annat vore en skam.
Peking mot Svartvit brukar vara matcher med lite derbykaraktär och hets mellan lagens supportrar. Övergångarna av Kalle Holmberg och Oscar Jansson till Peking gjorde ju inte Örebroarna mer positivt inställda till IFK. Men Kalle blev med tiden förlåten och är nu tillbaka i ÖSK och får nog ses som det största hotet mot IFK på lördag.
Peking-klacken brukar hånfullt sjunga ”Grattis ÖSK Grattis ÖSK till 100 år utan framgång”. Och faktum är att Örebro är det lag som spelat flest säsonger i högsta serien utan att ha vunnit den. Man har inte heller någon cup-titel. Peking stoltserar ju med 13 SM-guld och 6 cup-titlar, så det är väldigt tydligt vem som är lille-bror……..
ÖSK hade sin bästa period 1994-97 då man kom topp-5 i Allsvenskan fyra år i rad. På 2000-talet har ÖSK tagit medalj en gång, 2010 då man kom på tredje plats.
I inbördes möten på Parken sedan 2012 har IFK en förkrossande statistik mot Örebro. 9 Allsvenska matcher, varav Peking vunnit 8. Enda gången vi inte vann var Guldåret 2015, då vi fick nöja oss med ett kryss hemma. Då ÖSK har spelat i Superettan sedan 2022, är den senaste matchen lagen emellan från just det året, då Peking vann en träningsmatch med 2-0.
Allt som allt har lagen stött på varandra 12 gånger från 2012 och framåt på Parken. 10 vinster och två kryss med smått ofattbara målskillnaden 27-6. Det kan inte finnas något annat lag vi haft så oerhört lätt för på hemmaplan under dessa år.
Senast vi möttes i Svenska cupen var 2018 och den matchen slutade 2-2 efter att Alexander ”Icemen” Jakobsen och en viss Kalle Holmberg gjort mål för IFK. Den viktigaste cupmatchen mellan lagen var 1988, då Peking vann mot Örebro i finalen, som spelades på klassiska Råsunda inför 5 046. En dålig publiksiffra i en final men tyvärr nog mer än vad som kommer att dyka upp imorgon. Prognosen är sol och 9 grader, så man kan inte skylla på vädret för att stanna hemma men Norrköpings-borna brukar vara svårflirtade i februari.
Senast IFK Norrköping spelade final i cupen var 2017 då vi tyvärr föll uppe i Östersund, som då tränades av Graham Potter. Ödets lotter har sedan dess fallit lite olika för Östersund och den gode Potter. Peking har för övrigt varit uppe i 10 finaler och har som sagt vunnit 6 av dessa, den senaste 1994. Det är med andra ord sannerligen dags för en ny cup-titel.
Förutom torsken mot Peking 1988 har ÖSK varit i ytterligare en final. Det var 2015 (världens vackraste fotbollsår) och då tränades ÖSK av dart-profilen Alexander Axèn. Örebro förlorande en tät match mot IFK Göteborg, en förlust som herr Axén fortfarande inte kommit över.
Peking är fortsatt obesegrade i år och känslan hos dom flesta av oss IFK-supportrar är god med en ny spännande tränare och ny styrelse på gång. Men denna vecka har varit tuff: Arnor Sigurdsson valde mff istället för att komma ”hem” till Norrköping. Jag tror inte att hans Norrköpings-hjärta har varit spelat, utan att det har varit på riktigt. Men i samma stund som det gick att läsa att relationen med flickvännen från stan var över så kände jag att där försvann vår chans till att få hem Arnor en gång till. Iaf för den här gången. Trasten kom ju hem efter en sejour i mff.
Startelvan imorgon, tror jag blir samma som mot Karlberg. Hoppas att ung-tupparna får många minuter på plan även den här gången. Vill även få se Noel Sernelius visa upp sig. Forza Peking!
