Inför IS Halmia - Malmö FF (Svenska cupen omg. 2 2014/2015)
Finbesök av ädlaste karat på lördag då Malmö FF intar Örjans valls gröna gräsmatta, förhoppningsvis ackompanjerade av ett lika högklassigt bortafölje. MFF har revansch att utkräva efter senaste mötet i tävlingssammanhang då ISH:s 4-2-vinst på Malmö Stadion lär ha varit stabil, må vara att den kom efter straffar. (Att det var 1982 kan vi väl låta vara osagt?)
Halmias resa mot nytt kontrakt blev de avslutande omgångarna ungefär lika dramatisk som en stilla höstpromenad och man har fått gott om tid för rehabilitering och mental uppladdning inför cupmatchen, som måste betecknas som årets match för Rödvitt.
Vidare kanske vi en gång för alla får svar på var MFF-Crona har sina sympatier egentligen - springer han över eller blir han översprungen av sina motståndare denna eftermiddag? Naturligtvis skrivet med glimten i ögat, Crona viker inte ned sig, ej heller följande Rödvita krigare som ingår i den startelva som eventuellt ser ut enligt följande i 4-3-3 eller i en defensivare 4-1-4-1:
Jonas Käck
Erik Ferman – Egzon Maholli – Wilhelm Ingves - Per Gulda
Ervin Ribic - Sebastian Crona – Niclas Taube
Robin Sjögren – Sonny Karlsson – Kamal Mostafa
Jonas Käck
Erik Ferman – Egzon Maholli – Wilhelm Ingves - Per Gulda
Sebastian Crona
Robin Sjögren Ervin Ribic - Niclas Taube – Andreas Wrele
Sonny Karlsson
Om det är klädsam artighet eller en genomprofessionell inställning må vara osagt, men MFF verkar taggat inför uppgiften och kommer inte att släppa ut något uttalat reservlag på banan. Något renodlat A-lag blir det förstås inte heller på grund av landslagsuppdrag, lägg därtill en skadelista av det mer oblyga slaget. Därför rapporteras Adu ingå i backlinjen, en position han spelade på under sin tid i Nordsjälland. Hellre där än på mitten är min spontana reflektion, mannen har efter en något halvknackig start vuxit ut till en gigant på mitten, kuggen och navet både offensivt och defensivt i det Malmö som gjort spektakulära resultat i Europa på senare tid. Den enes bröd kallas det visst - Simon Therns skadefrånvaro har därmed inte inneburit någon nämnvärd huvudvärk för Di blåe.
Adu värvades under det sommarfönster som måste sakna motstycke för MFFs del. Man hittade Isaac Kiese Thelin i Norrköpings B-lag, signade honom för 600 000 och Peking var inte ens intresserade av en vidareförsäljningsklausul. Några månader senare lär han betinga ett pris på lågt räknat 15 miljoner. Anton Tinnerholm hittade man i samma region - mitt framför näsan på samtliga Stockholmsklubbar - och som han har spelat på sistone så måste han rimligen vara aktuell för landslaget, trots avsaknad av meriter från nedre delarna av varken Turkiska, Holländska eller Danska ligan.
Thelins färdigheter är lätta att se - stor, tung och lagom elak, vinner det mesta i luften. Han har all potential att slå även internationellt, det ser alla som har sett honom sedan Daniel Andersson lade beslag på nyckeln och låste upp locket till IFK Norrköpings frysbox. Även Tinnerholms främsta styrkor lyser genom TV-skärmen när man ser hans aktioner, en modern ytterback med offensiva kvalitéer och fin inläggsfot. Kommer även till en del avslut själv, lite finslipning på dessa och han kan lyfta sig ytterligare någon klass. Adu däremot, han måste upplevas live för att man ska förstå vidden av hans kunnande. Vad TV-kamerorna snappar upp är naturligtvis till hans fördel (möjligen undantaget någon lite oslipad brytning då och då...) men det stora jobbet syns sällan; han är otroligt följsam och rör sig i princip hela tiden och framför allt, han rör sig rätt. Ivo Pekalski hade samma förmåga när han slog igenom, men Adu har offensiva och tekniska kvalitéer ur en väsentligen högre skola och om man ska rangordna MFFs trissvinst så är nog Adu den största, även om det är extremt tajt om platserna.
Rosenberg, kommentar överflödig, han lyser av klass rakt genom. Jag var inte säker på att han skulle bli en given succé, men ack så bra han har varit. Han har numera även en internationell elakhet som jag aldrig observerat hos honom tidigare. Jag är ingen förespråkare av ojust spel men Rosenberg gör det emellanåt så subtilt att det är beundransvärt, som ett väl utfört hantverk. Det är någon sekvens i slutet av kvalmatchen borta mot Salzburg där först en och sedan ytterligare en försvarare bara faller och man ser inte alls riktigt vad som händer förrän på reprisen. Naturligtvis spelar båda över lite, men nog tusan är Mackan framme och markerar lite lätt. Sammanfattningsvis vässade armbågar men utan Martin Dahlin-klass vilket bör betraktas som ett gott betyg.
Rosenberg lär dock inte spela och med Kiese-Thelin på landslagsuppdrag tror jag ändå MFF kör en offensiv startuppställning med Cibicki-Kroon-Mehmeti på topp. Det kan bli nog så svettigt ändå för Halmias backlinje, där jag gärna ser en lågt sittande Crona som komplement, jämför Halstis roll mot tyngre motstånd i CL. Vidare slipper vi såväl Helander som Forsberg som båda vuxit ett par klasser denna säsong, och av nämnd anledning därmed också befinner sig på landslagsuppdrag, för Finlands del även Halsti. Thern lär definitivt starta, liksom Konate och Hammar. Azimovic får garanterat fortsatt förtroende i mål, Olsens skada spökar fortfarande.
Ett kvalificerat försök att sy ihop dessa lika löst sammanhängande som brett spretande funderingar resulterar slutligen i en 4-3-3-uppställning enligt nedan, koll på sjukstugans vidd har jag inte riktigt men den får gärna korrigeras i kommentarsfältet av bättre vetande:
Azimovic
Concha-Adu-Hammar-Konate
Eriksson-Thern-Nazari
Cibicki-Kroon-Mehmeti
Om jag tidigare ifrågasatt Cronas egentliga sympatier bör kanske frågan ställas hur det ser ut för egen del? Dessa är emellertid solklara, jag är Halmian in i märgen. Som fotbollsälskare boende i sydvästskåne är det dock omöjligt att inte gilla MFF, man kommer helt enkelt inte undan dem. Erik Niva beskrev det i närmast poetiska ordalag men det var en alldeles utmärkt återgivelse av vad som händer i samband med match, överallt är det himmelsblått. Och som det har eskalerat inför och under CL i år, det är inte bara klacken som står och sjunger lite pliktskyldigt utan det är hela Stadion, fyra läktarsidor, gammal som ung, hon som han. Det är fullständig kaos och masspsykos i positiv bemärkelse. Detta skådespel kostar i nuläget runt 1000 kronor på annonssajterna, men jag garanterar att det är värt varenda krona.
Malmö FF:s Svenska Fans här.
Lycka till mot Juventus himmelsblått.
Först ska ni bara gå på en mina i Svenska cupen.
