Inför IS Halmia – Örgryte IS: Bara en nykomling?
Låt er inte vilseledas av den något kryptiska rubriksättningen, bara ett desperat försök att knyta samman lite tankar kring första omgången av Division 1 Södra kombinerat med en mer gängse inför-artikel och bevisligen blir rubriken inte bättre än så här ibland. Förvisso är ÖIS nykomlingar men knappast i den bemärkelsen.
Lördagens gäster på Örjans Vall är i mina ögon en av de verkliga giganterna inom svensk fotboll och att de numera befinner sig i landets tredjedivision får anses vara en parentes i historien och jag är övertygad om att det kommer bära uppåt igen tids nog. Senast som ISH och ÖIS låg i samma serie var det omvända förhållanden, närmare bestämt 1980 då Halmia ju kom uppifrån men inte lyckades ta sig upp igen. Tvärtom var det ÖIS som vann serien efter vad jag hört omnämnas som den mest rafflande slutomgången i Svensk elitfotboll när GAIS, IFK Malmö och Örgryte avlöste varandra i att vara Allsvenska under 90 minuter och vid full tid hade GAIS den åtråvärda platsen. Efter 90 minuter plus tillägg var det emellertid ÖIS som stod som slutsegrare och fem år senare var man även Svenska mästare, för övrigt samma år som Halmia åkte ur Södertvåan och började sin resa ned i de verkliga träskmarkerna. Olika falla ödets lott, men detta är sedan länge glömt och arkiverat i förträngningsmekanismernas inre domäner.
Försäsongen var upp och ned för ÖIS del vad jag har förstått, där 4-0 framåt slutet mot BK Forward initialt gav åtminstone mig akut skrämselhicka men lindrades något då vår grannredaktion här på Svenskafans mycket målande beskrev sina motståndare som ”blekare än ett urtvättat lakan”. Det borde rimligtvis kännas för Örebroklubben att tappa en artonmålsskytt från förra säsongen som man gjort i och med Stellan Karlssons övergång till just ÖIS och deras 2-4 hemma i premiären mot Frej befäster i mina ögon ”lakanteorin”. Det kan sammanfattningsvis bli en hyfsat tung resa för klubben som var en kvart ifrån att skicka ned Falkenberg till Division 1 för två år sedan.
ÖIS vann sin premiär mot Skövde AIK med 1-0 men utan att glänsa är ungefär vad jag läst mig till. Tre poäng i all ära men det mesta har kretsat kring omfattningen av den knäskada som seriens mest meriterade spelare ådrog sig, då George Mourad tvingades utgå efter halvtimmen spelad. Jag hoppas innerligt att Mouradona snart är tillbaka på planen igen, det är en spelare som höjer seriens attraktionsvärde och det behövs verkligen i vad som sägs vara den dyraste serien att deltaga i, sett till omkostnader i relation till intäkter från Svenska fotbollsförbundet. Huruvida Viasatsatsningen på Division 1 ändrar detta faktum har jag sämre koll på, men föga troligt är min spontana analys.
Halmia, ett år äldre och ett år mer samspelat och klokare, har sett mestadels stabila ut under försäsongen. Förra årets försäsong med standardmässiga 4 mål i baken mot Superettanmotstånd har i år förvandlats till 2-1 mot Ängelholm och 1-1 mot GAIS efter sen kvittering av makrillarna. Vad som imponerat väl så mycket på mig som resultaten i sig är att man utan spektakulära nyförvärv lyckats fylla luckan efter Genberg och Sabo som man trots allt har. Nu gjorde Genberg 14 mål men om det inte vore för hans skada så hade inte fabrikationen slutat på under 20 baljor, det behöver man inte ens vara rödvit för att fastslå. Sabo gjorde 10 mål och var hur bra som helst framåt slutet av säsongen och var nära Allsvenskan och FFF sägs det men hamnade i Superettan och har varit klart tongivande i Jönköping Södra under försäsongen, så det är inga dussinspelare som ISH har tappat.
Nog om det och när det väl gällde så rivstartade Halmia i sin premiär borta mot Oskarshamn med 1-0 efter fem minuter och trummade därefter på och hade bud på 2-0. Då jag inte såg matchen själv utan enbart går på andrahandsuppgifter ska jag inte uttala mig i alltför säkra ordalag men intrycket man får är att ISH efter en superb inledning tappar såväl fokus som initiativ och hemmalaget kvitterar innan paus och tar ledningen tidigt i andra. ISH har mycket boll och viss press sista halvtimmen men det är först på övertid man får in kvitteringen. Sett över det stora hela kan jag ändå inte vara missnöjd med en poäng på bortaplan i en premiär, särskilt med tanke på hur Sällskapets premiärer sett ut på senare år. Visst, det var ju ”bara en nykomling” men detta är tankar och resonemang jag vill vidareutveckla efter mitt tips till startelva;
Käck
Ferman – Maholli – Mangfors – Gulda
Taube – Crona – Thomasson
Sjögren – Ingves – Mostafa
Med andra ord samma startelva som senast, undantaget en frisk Käck.
Avslutningsvis för den som orkar; ”bara en nykomling”. Det var ju vad vi hade i premiären och det är motvilligt som jag erkänner att det var min spontana tanke när spelschemat släpptes. Mot bakgrund av hur det sett ut på senare år, kanske främst förra säsongen så är det samtidigt ett synnerligen naivt resonemang som saknar all evidens i dagens fotboll. Det fanns en tid när nykomlingar per automatik var något de mer etablerade lagen körde över eller som i bästa fall kunde ”sprattla till lite i början av seriespelet”. Halmia följde ju i så fall mallen hyfsat väl förra året, visserligen en lite trög start innan man fick självförtroende och luft under vingarna rejält och gjorde en storstilad insats fram till sommaren ungefär och sedan hade man ”sprattlat färdigt”. Mot bakgrund av tunga skador och åtta matcher i rad utan vinst så gjorde man en oerhört bra säsong då man trots allt var med och slogs om en kvalplats ända in på mållinjen även om det aldrig var riktigt nära.
Men sedan var det ju Halmias och Lindaus favoritsparringpartner nummer 1, nämligen Husqvarna FF, hur är det i deras fall? Liksom ISH tippades man ju i de nedre regionerna av tabellen och likaledes var det ju bara en tidsfråga innan dem också skulle ha sprattlat färdigt. Nu vann de ju serien storstilat och leder nu även Superettan så min fundering är följande; ligger man och sprattlar i vad som kan liknas vid någon form av dödsryckningar då man sprattlat sedan snart ett år tillbaka vid det här laget? Man har inte direkt tokvärvat inför Superettan så på sin höjd borde man ha fått lite andrum innan plågan i form av seriespel startade igen. Ni förstår säkert vart jag vill komma, hur klyschigt det än må låta; det finns inga enkla matcher, åtminstone inte i Division 1. Detta är serien som flera lag sprungit rakt igenom för att sedan omgående även etablera sig i Superettan. Glöm allt vad ”lätta matcher” heter – tänk om, tänk rätt.
Om man tyckte att försäsongsträffen var enkelriktad i förhandstipsen förra året så är det än mer likriktat i år; TFF storfavorit följt av ÖIS och Oddevold. Dessa tre lag förekom i olika konstellationer i 27 av 28 förhandstips till första- respektive andraplats. Förstnämnda inledde med förlust – tro det eller ej – mot en nykomling! Oddevold kvitterade sent mot Kristianstad som på flera håll beskrivits som en potentiell avstigningskandidat. Det fjärde laget som fick en nominering i förhandstipsen var för övrigt Lund. Hur gick det i deras premiär? 1-3 mot Norrby, en nykomling.
Med andra ord är det inte rakt av genomtänkt att avfärda 2-2 borta mot Oskarshamn som någon slags katastrof. Det där kvitteringsmålet kändes möjligen viktigare och skönare än det eventuellt är i praktiken, men rent psykologiskt känns oavgjort så oändligt mycket bättre, i synnerhet i en premiär. Trovärdiga ÖIS-källor tippar på 4-500 Rödblå på ett soligt Örjans Vall på lördag. Jag vill inte tippa någon publiksiffra men nog borde det Rödvita inslaget vara större?
Vi ses på lördag.
För den som inte har möjlighet att se matchen live blir det som vanlig liverapportering i mästarklass på Everysport här.
