Inför Jönköping: sista tåget
Även för de mest inbitna optimisterna?
Rasmus Wiedesheim-Paul stegade fram mot straffpunkten i Västerås och jag funderade på hur den unge anfallaren skulle hantera situationen efter att själv varit den som blivit neddragen i straffområdet. Det finns ju en slags oskriven regel att i sådana situationer lämna över ansvaret för straffsparkens utförande till någon annan. Men RWP darrade inte på manschetten utan skickade upp lädret i nättaket med ackuratess.
Nästa delikata straffsituation skulle uppstå mot slutet av andra halvlek och vid ställningen 2-2. Återigen var det dags för Rasmus att närma sig den kritade punkten och jag kom att tänka på Alexander Isak som i våras fick slå tre (!) straffar i samma match och på samma målvakt i holländska ligan. En situation som ju ändå måste addera ytterligare ett anspänningsmoment till själva utförandet men som Isak hanterade med en imponerande kyla. Den här gången pallade RWP dock inte för trycket, möjligen också med anledning av matchens avgörande skede. Fast med tanke på hur straffarna slås i Malmö är det knappast något att skämmas över. Det blir däremot intressant att se hur HBK hanterar nästa oskrivna regel - att den som missat inte bör få fortsatt förtroende.
Fram klev istället Sadat Karim och ordnade en sen och oväntad trepoängare för HBK. Skönt för Karim som sedan av bara farten även fixade en ett sent segermål i Trollhättan och ett viktigt avancemang till nästa års gruppspel i cupen. Argumentationen mot Sadat som en forward av absolut toppklass för Superettan kan ändå bli att han fortfarande är för ojämn och att målen mest kommer mot sämre motstånd (tre av målen i serien är t ex gjorda mot jumbon Frej) eller i cupmatcher av försäsongkaraktär. Motargumentet blir att han målat både mot Mjällby och tisdagens motståndare Jönköping Södra.
Mot J-Södra lär det ändå bli fortsatt RWP och Boman på topp. Även om en 4-4-3 uppställning på papperet kan kännas intressant och för att få till bättre offensiv spets med tanke på truppens avsaknad av naturliga yttrar. Enligt Fredrik Jonsson på HP är dock Emil Tot Wikström aktuell för en startplats på vänster mittfält efter sitt pigga inhopp i Trollhättan. Wikström har ju jag och några till väntat på under hela säsongen då han tillför offensiva egenskaper som till stor del saknats i år. Men troligen är det väl något som saknats i helheten vid bedömningen av hans prestationer.
På skadefronten ser det betydligt ljusare ut nu i HBK med samtliga tillgängliga för spel. I behandlingen av Dusan Djuric har det skett ett litet genombrott men han lär starta på bänken skriver HP. Även Erik Ahlstrand är troligen redo (röntgas måndag) men han status är väl vad som i så fall kan öppna upp för ”Totti”. Personligen tror jag ändå mer på en trygg folkhemslösning med Jonte Svedberg till vänster, det är ju ändå ett av seriens formstarkaste lag som måste stoppas.
Att HBK i nuläget skulle befinna sig 10 poäng bakom morgondagens motståndare hade nog inte många trott efter premiärsegern i Jönköping 2 april. Men medan Halmstads säsong i nuläget befinner sig i Ingenmansland har J-Södra verkligen fått upp farten. Senaste förlusten kom 14 juni och man har 6 segrar och 2 kryss på de 8 senaste matcherna. Tränaren Andreas Brännström kom och räddade ett lag i kris förra sommaren och verkar nu ha fått ordning på grejorna.
Men visst, vinst imorgon och det är ”bara” 7 pinnar upp till Jönköping och 10 upp till Brage på kval. Så nu går väl sista tåget – även för de mest inbitna optimisterna?
