Inför Ljungskile: system error?
Örjans vall, söndag 26 oktober 1997: Ljungskile stod för motståndet, mannen ovan var på plan och det smakade GULD. Ljuva minnen.

Inför Ljungskile: system error?

På frågan om årets HBK-upplaga är fågel eller fisk blir svaret att jag helt enkelt tror att de är jävligt bra.

Efter 7 omgångar parkerar Halmstads BK på en andra plats i SuperEttan med 15 inspelade poäng. Ja? Det är väl inte så tokigt? Ändå har diskussionerna bland supportrarna varit intensiva gällande det spel, eller kanske snarare brist på spel som visats upp. Jag har själv varit klart fundersam över att man på denna nivå inte klarar av att föra spelet mot på papperet klart sämre motståndare och även undrat över vad som egentligen är Janne Jönssons spelidé. Och efter derbyt mot Varbergs BoIS så sågade Aftonbladets Göran Bolin laget och menade att med detta spel kommer HBK aldrig att gå upp i Allsvenskan igen och att ”turen” inte kan inte hålla i sig hur länge som helst. Men tur, är det vad det handlar om? Nej, jag tror inte att man tar 5 segrar av 7 möjliga och bara släpper in 3 mål genom TUR.

Men det är något som inte stämmer så var är det skon klämmer?

Det jag TROR missas i analysen är det nya spelsystemets inverkan - att de flesta (alla?) spelarna helt enkelt är ovana vid 3-5-2. De s.k. ”wingbacks” kommer på mellanhand – de vet inte om eller r de ska gå framåt. Stora ytor uppstår bakåt som senast mot Varberg och offensiven blir också trubbigare. Mittbackarna blir någon slags mellanting mellan inner- och ytterback. Det ser stabbigt, orörligt och konfunderat ut när spelarna inte riktigt hittar sina roller. Och det där 5-mannamittfältet som borde vara en spelmässig fördel får mest nackspärr av sin spaning efter luftpastejer. Om man då lägger till att några av spelarna är unga och relativt oerfarna så är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det gjort hittills? Det tar nog sin tid att sätta ett nytt spelsystem, speciellt ett som är så pass krävande som 3-5-2.

Dags att lägga ner och gå tillbaka till tryggheten (läs 4-4-2) alltså? Ja, jag vet inte, att bygga nytt måste så klart få ta tid, frågan är bara HUR lång tid? Och den kanske viktigaste frågan blir: är 3-5-2 något att satsa på med den långsiktiga ambitionen där Allsvenskan är målet?

Jag är inte så säker på det. Boysen i Varberg lyckades inte straffa oss senast men blotta tanken på hur det skulle kunna se ut när Tobbe Hysén & co kommer farande kan ju få en att ligga sömnlös en vecka!

Ett 4-4-2 i nuläget med två ”vanliga” mittbackar, Adnan Kojic och Andreas Bengtsson som ytterbackar och Simon Silverholt och Andreas Henningsson som renodlade yttrar känns tilltalande. Ett system där alla känner sig trygga. De försvarsmässiga och offensiva rollerna blir TYDLIGARE. En glödhet Simon Silverholt kan få plats i startelvan och vi får totalt sett fler passningsskickliga spelare på planen.

Problemet?

Att HBK lite målat in sin i en ”3-5-2-hörna med rekryteringarna till årets trupp. MEN! Snart är förhoppningsvis ”Skägget” tillbaka – kanske inte i fejan men i varje fall på planen och då ökar ALTERNATIVEN.

I en Superetta som ännu inte riktigt vill ”sätta sig” har ett kritiserat HBK imorgon chansen att återta serieledningen efter AFC:s poängtapp idag (tack Varberg)! Och på frågan om årets HBK-upplaga är fågel eller fisk blir svaret att jag helt enkelt tror att de är jävligt bra!

De har bara inte fattat det ännu.

Håkan Ericssonboisabagen@gmail.comBoisabagen2016-05-15 19:42:00
Author

Fler artiklar om Halmstads BK