Inför Malmö FF - IFK Norrköping
De senaste två årens mästarlag möts på Stadion. Serieettan Malmö FF mot serietvåan IFK Norrköping.
Vi tar väl gästerna först som sig bör. IFK Norrköping – jag ska erkänna att jag inte riktigt trodde på det laget i år. Inför varje säsong av Allsvenskan publicerar alltid Himmelriket sju artiklar med sju frågor som redaktionen har att ta ställning till. En av dem löd i år: Vilka utmanar oss?
Jag svarade AIK, Häcken och Östersund. Jag tror alltjämt att det blir dessa tre lag som främst kommer att utmana oss om guldet, tillsammans med Djurgården. Samtidigt, 10 av 13 i redaktionen hade med östgötarna. Vi får se om dessa 10 svarade insiktsfullt eller om det var vanans makt.
Hur som helst. IFK Norrköping ligger tvåa efter nio spelade omgångar. Så det är per definition ett topplag så här långt som i morgon ska bjuda på motstånd på Stadion. Säsongsinledningen har gett segrar mot Häcken borta och Hammarby hemma, men också förluster mot Sirius hemma och Östersund borta. Om än att vissa resultat har varit imponerande har andra ställt fler frågor än gett svar.
I morgon spelar laget sin första gräsmatch i årets Allsvenskan. Vilket ju är minst sagt sjukt. Och på tal om frågor, hur kommer laget att hantera detta? Vi har sett plastlag på Stadion som hållit spelet väl uppe under lång tid, men som i slutet av matcherna gått på knäna. Kombinationen hårt presspel från MFF och det vackraste och naturligaste underlaget tycks inte vara något som gynnar konstlag.
Den interna skytteligan leds av Kalle Holmberg på tre mål. Den interna poängligan leds av Niclas Eliasson på sju poäng. Och det är framför allt den senare som jag och många andra imponerats av den här säsongen. Född i Varberg (vilket som bekant borgar för kvalitet), slog igenom i Falkenbergs FF, ett par säsonger i AIK utan att riktigt ta eller få (valfritt alternativ) chansen. Till Norrköping på lån, senare utköpt av Norrköping. Nu permanent i startelvan som yttermittfältare. Han har speed, självförtroende och inte minst en fin vänsterfot.
Kanske har inte Norrköping ett lika, med östgötska mått mätt, sexigt lag nu som när man vann guldet 2015. Men det tycks stabilt och tryggt med några spelare likt Eliasson som sticker ut. Och det känns som ett lag som lär vara någorlunda intakt även efter sommar-fönstret. Sådant ska inte underskattas.
Men jag vill nog helst avvakta rätt många omgångar till innan jag kan erkänna att jag hade fel om vilka tre lag som främst kommer att utmana oss.
Med rätta har det pratats och skrivits om MFF:s breda trupp. Där andra lag har bytt in spelare som det kanske finns en viss anledning till att de faktiskt sitter på bänken, har MFF haft spelare som Eikrem, Rosenberg, Anders Christiansen, Lewicki och Rakip med flera att byta in. Men som synes, det är från mittfältet och uppåt vi pratar bredd.
Försvaret, främst i mitten, har varit tunt och skört bakom de bägge ordinarie. Vilket märks nu med flera spelare borta på grund av avstängningar och skador. Den naturliga ersättaren till Franz Brorsson och Lasse Nielsen är en ytterback: Behrang Safari. Han är avstängd. Den naturliga ersättaren till Safari är Pa Konate. Han är skadad. Franz? Avstängd. Felipe Carvalho? Gjorde dessvärre inte en match mot Hammarby som vittnar om en stor framtid. Skadade sig på det, men är nu tillbaka i truppen. Tinnerholm? Avstängd.
Det vill säga, ¾-delar av den bästa backlinjen i år är satta på läktaren efter röda och gula kort.
Så backlinjen kan se ut så här:
Vindheim – Nielsen – Lewicki – Yotun
Den kan förstås också se ut så här:
Vindheim – Nielsen – Carvalho – Yotun
Eller unge Hadzikadunic i stället för Carvalho. Magnus Pehrsson har nog en del att fundera över där.
Bortsett från det orosmolnet finns det mycket positivt att säga. Serieledning med fyra poäng före just morgondagens motståndare, i toppen både när det gäller gjorda och insläppta mål, allt bättre spel. Hård konkurrens om mittfälts- och anfallsplatserna.
Vad man kan och ska sakna är effektiviteten. Chanser skapas en masse, men de förvaltas inte så vi önskar. För trots genomgående kompakt spelövertag, har många matcher slutat med uddamåls-segrar eller som senast mot Hammarby med ett oavgjort resultat.
Med en bättre effektivitet och utdelning skulle rätt många matcher kunnat ha varit avgjorda i halvtid. Jag hör hur det låter, som att jag klagar i onödan när alla andra lag i serien skulle vilja vara där vi är. Fast jag tänker, det är den framgångsrikes rätt att beklaga sig över relativa petitesser.
Vad jag önskar till den här matchen:
* Seger
* Bättre effektivitet
* Inga röda kort och helst inga gula heller för den delen
* Carvalho, om han spelar, gör en toppinsats och motbevisar mitt ovan påstående om honom
* Samma tryck på läktaren som mot Östersund.
Truppen:
Johan Wiland, Fredrik Andersson
Lasse Nielsen, Felipe Carvalho, Dennis Hadzikadunic, Andreas Vindheim
Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Oscar Lewicki, Erdal Rakip, Mattias Svanberg, Samuel Adrian, Yoshimar Yotún
Jo Inge Berget, Markus Rosenberg, Alexander Jeremejeff, Pawel Cibicki, Teddy Bergqvist
Domare är Bojan Pandzic, som är en av de blott sju svenska domare som är heltidsanställda av Svenska Fotbollförbundet. Han har dömt MFF en gång tidigare i år, mot Kalmar borta.
Matchen börjar 17.30 i morgon. I skrivande stund har Malmö FF redovisat 20 026 sålda biljetter. Hexenkessel, mina himmelsblå vänner, Hexenkessel!
