Inför Malmö FF - Shakhtar Donetsk
Tältet är rest, manegen är krattad. Skicka in clownerna, akrobaterna och lindansarna. Champions League-cirkusen är tillbaka i stan.
Att det är i matcherna mot Shaktar Donetsk det finns flest halmstrån för Malmö FF att gripa stod klart redan direkt efter grupplottningen avslutats. I jämförelse med Real Madrid och PSG framstod ukrainarna som relativt överkomliga. Dessa skulle bli årets Olympiakos.
Nu är ju inte Donetsk vilket dussingäng som helst. Det är väl bara i grupp A de kan räknas som något bleka. Regelbundet representerade i denna mästarcup, med en budget som får Malmös spargris att dofta marsipan och med idel spelare som visar upp bra mycket mer än så kallad shining i sina respektive landslag.
Vi slipper gamle bekantingen Taison på grund av skada, han ersätts av brasilianske landslagsmannen Bernard på vänsterkanten. Men det är landsmannen Alex Teixeira som är den stora faran. Den offensive mittfältaren har hittills stått för 16 av Shaktars 28 ligamål.
Möjlig bortaelva: Pyatov, Srna-Kucher-Raktskiy-Ismaily, Stepaneko-Fred-Marlos-Teixeira-Bernard, Gladkiy.
Hemmalaget saknar som bekant avstängde Yotun som ersätts av Pa Konate. Carvalhho har inte återhämtat sig från skadan han ådrog sig mot Kalmar senast och är utanför truppen. Någon internationell 5-3-2-uppställning är alltså inget att förvänta sig den här gången.
Trolig startelva: Wiland, Tinnerholm-Anarsson-Bengtsson-Konate, Rodic-Adu-Lewicki-Berget, Rosenberg-Djurjic.
Man kan välja att snacka upp laget Malmö FF, vinsterna mot lag som Salzburg, Celtic och Olympiakos eller spä på legenden om vår Hexenkessel. Eller så väljer man i stället att dämpa hybrisen, inta underhundspositionen och låta favoriterna tyngas ner i den skånska myllan av sin egen status.
Det spelar ingen roll hur man laddar, bara att man gör det. Laddar. Nu gäller det.
Detta kan bli årets match. Igen. Detta kan bli lika magiskt som vid detroniseringen av de skotska och österrikiska mästarna. Igen. Detta kan ge poäng, kanske till och med tre stycken. Igen.
Detta är inte årets allsvenska, detta är årets Champions League. En turnering som än så länge inte bara innehållit besvikelser och nederlag för vår del. Här har vi fortfarande mycket att hämta. Vi är faktiskt inte ens sist i gruppen. Ska någon byta ut sin tröja, så ska det vara mot besökande Bob Houghtons skjorta. Ingen annan utanför det himmelsblå omklädningsrummet är tillräckligt imponerande.
Det var längesedan grytan puttrade. Nu är det dags att koka.
Framåt Malmö!
