Inför Malmö FF - Varbergs Bois: Se upp med MFF:aren i Varberg
Malmö FF möter nykomlingarna Varbergs Bois på söndagen i den tredje omgången av årets Allsvenskan.
När vi hade hört talas om corana-viruset men inte förstod riktigt hur allvarligt det skulle bli, det var en februarieftermiddag och om jag inte tar alldeles fel möttes lagen för första gången någonsin: Malmö FF mot Varbergs Bois. Mesta mästarna mot det lilla laget från västkustidyllen som några månader tidigare blivit klara för Allsvenskan för första gången.
MFF blev efter en fin start på matchen snart varse att Varberg inte åkt ner till Malmö för att be om ursäkt, utan de pressade oss, de jagade oss, de var vida mer motiverade och vann fullt rättvist med 3-1 på Malmö IP. Dagen därpå skrev lokaltidningen Hallands Nyheter kaxigt att det vore bättre om Varberg fick ta sig an Wolfsburg i Europa Leagues sextondelsfinal. Jag, som boende i Varberg, fick frågor, undringar och en del rent elaka påhopp förklädda som humoristiska gliringar. Jag förklarade att träningsmatcher är träningsmatcher och tävlingsmatcher är tävlingsmatcher.
I morgon möts lagen igen, och då är det tävlingsmatch, det är tre poäng som står på spel och det är bara för MFF att visa att pengar, kvalitet på spelare och historia spelar roll. Något annat än en seger finns inte.
Varberg började med att besegra Helsingborg på Olympia med 3-0 och tog i senaste matchen emot IFK Göteborg, där man emellertid förlorade med 2-1. Fast i den matchen saknades lagkaptenen, målskytten och den stora stjärnan Astrit Seljmani – skadad i ett knä. Oklart i skrivande stund om han är med i truppen mot MFF, och om han i så fall startar matchen. Den MFF-fostrade Astrit är en spelare som springer kopiöst mycket och har den så kallade näsan för mål. Om inte MFF har honom på sin radar redan så vore det närmast tjänstefel.
För om vi ser på vårt MFF så är det ett lag med fina namn och visst var segern mot Mjällby inte särskilt hotad, och första timmen mot Häcken var imponerande med den höga pressen. Men som många redan varit inne på, det skapas nästan inga målchanser. Det hade varit intressant att se vad Astrit Seljmani med sitt målsinne hade kunnat åstadkomma för oss.
Detta, bristen på målchanser, är något som årets lag än så länge har gemensamt med förra årets. Det ägs mycket boll, det passas och det tacklas och det försvaras, men var är målchanserna? Att vi inte vann senast mot Häcken kan beklagas, framför allt efter så sent mål som nu föll. Det är alltid surt. Men hur många chanser hade Malmö FF att göra fler mål på? Jag räknade dem inte för de fanns egentligen inte.
Detta behöver åtgärdas. Rätt snart. Vi kan inte förlita oss på att Anders Christiansen spelar alla matcher och att han i dem gör mål. Förhoppningsvis lossnar det snart, och att den överfallsfotboll som tränare Tomasson berättat att han vill praktisera snart ger resultat.
MFF har för i år slutat att presentera matchtrupper, så det är om möjligt ännu svårare än tidigare år att tippa vilka som spelar. Vi kan med största säkerhet säga att Johan Dahlin står. Rasmus Bengtsson är skadad och därmed borta. I övrigt, ska jag gissa säger jag att det blir en hel del nytt i startelvan jämfört med de två senaste matcherna. Dels för att en del spelare säkert behöver vilas, dels för att det är match redan på torsdag igen (AIK i Svenska cupen).
Den som lever får se.
I slutändan är det ändå bara tre poäng som betyder något. Fast om man får önska, en hel del mål och ett tidigt avgörande vore trevligt.
