Inför Malmös kvalrysare - Några taktiska observationer och tankar från första mötet
VIDIS FÖRSVARSSPEL
På egen planhalva försvarade Vidi utifrån ett vertikalt kompakt 4-3-2-1.
Något som resulterade i en hög närvaro kring centrala ytor, med möjlighet att initiera sitt försvarsspel med mitten som utgångspunkt, för att på så sätt styra Malmö mot kanterna.
Bildtext: Vidis 4-3-2-1
Vidis försvarsspel utifrån sitt 4-3-2-1 var övervägande manorienterat med undantag för några individanpassade roller, som kommer beskrivas längre fram i denna artikeln, vilket gjorde att ungrarnas struktur var tämligen flexibel och kunde inta nya skepnader i enlighet med Malmös anfallsstruktur.
Manorienterat zonförsvar kan kort beskrivas som en hybrid av man-man och positionsorinterad zon(zonförsvar som utgår från den position du spelar) i det att försvarande spelare ämnar att anpassa sin position i sin zon för att hålla en särskild distans till sin motståndare för att snabbt kunna sätta press och krympa tid och yta.
Till skillnad från andra zonförsvar, som inväntar press, så söker ett manorienterat zonförsvar press. Därför kan ett sådant försvarsspel misstas för man-man eftersom det inte har det kompakta och konservativa karaktärsdragen likt andra zonförsvar.
Men till skillnad från ett man-man så överger man inte initiativet till motståndaren, genom att följa dennes varje steg, istället söker försvararen sin motståndare i den zon man spelar i, samtidigt som man täcker ytan bakom sig på ett effektivt sätt.
När Vidi klev upp för att pressa Malmös uppbyggnad intog man ofta en 4-2-3-1 formation, som ett resultat av sin manorientering och en reaktion på Anders Christiansens konsekventa positionering i den högra halvytan.
Christiansens rörelse var katalysatorn för Malmö i uppbyggnaden och hans position i halvytan faciliterade ofta en 2-3 struktur i Malmös uppbyggnadsfas med Nielsen och Bengtsson som mittbackar, Safari i den vänstra halvytan och Bachirou centralt.
Vidis 4-2-3-1 press gav bra spatial distribution med tillgång att pressa mot Christiansen och Safari i halvytorna, vilket avväpnade Malmös försök att initiera sitt anfallsspel centralt mot anfallarna.
Ungrarna visade inget större intresse i att engagera sig mot högre zoner i sin press, utan organiserade sig framförallt utifrån en medelpress (mittfältspress) med mittlinjen som referenspunkt, för att på så vis upprätthålla ett numerärt övertag centralt och generera en 2vs1 situation för Hadzic och Negy mot Malmös penetrativa måltavla Traustasson, vilket gav den senare frihet att använda strikt man-man markering mot islänningen.
Bildtext: Nikolov fullföljer sin manorientering mot Christiansen och faciliterar en 4-2-3-1 formation.
Bildtext: Det var tydligt att ungrarna ville att Nielsen och Bengtsson skulle bli spelförande i Malmös uppspel, då man lämnade Malmös mittbackar fria att konstruera Malmös uppbyggnadsspel.
Vidi valde istället att utgå från en lägre position i sin press, med möjlighet att försvara med numerärt övertag längre ner i planen, samt fokuserade på att främst neutralisera zoner som riskerade att utgöra ett direkt hot mot den defensiva organisationen, dvs mitten(bachirou), halvytorna (safari och Christiansen).
Bildtext: Vidis numerära övertag centralt möjliggjorde för Negy att man-man markera Traustasson.
DEN BOSNISKE ”MITTFÄLTSLIBERON” ANEL HADZIC
Även om Loic Negy stal rubrikerna med sitt lojala försvarsarbete och viktiga kvitteringsmål, bör mycket av Vidis prestation tillägnas den bosniske landslagsmannen Anel Hadzic, som var instrumental för såväl Negys möjlighet att man-man markera som mittbackarnas man-man markering av Rosenberg och Antonsson.
Som den fria spelaren ur Vidis numerära övertal centralt, var han ansvarig för att kompensera för spelarna runt omkring sig, genom att fylla tomrummen i Vidis organisation.
När en av mittbackarna hamnade brett, som en konsekvens av sin man-man markering, eller när någon av ytterbackarna klev upp i press, föll Hadzic ner för att återskapa balansen, samtidigt som han även var delaktig i att understödja Vidis press högre upp genom att markera fria spelare.
Hadzics intelligenta försvarsspel var en avgörande faktor för att försäkra den strukturella balansen oberoende av situation, samt möjligheten att bibehålla ett numerärt övertag mot Malmös centrala mittfältare och anfallare.
Tränare Marko Nikolics strategi att kontrollera mitten och halvytorna via en kompakt 4-2-3-1 press gjorde att Vidi kunde avväpna Malmös anfallspel och provocera fram sterila sidledspassningar längs backlinjen, eller långbollar över pressen.
Det centrala fokuset i Vidis försvarsspel var en nyckelfaktor i att Malmö inte lyckades avancera via linjerna, och man-man markeringen från mittbackarna och Negy begränsade alternativen att nå in med vertikala passningar mot anfallarna centralt för hemmalaget.
VIDI NEUTRALISERADE MALMÖS KANTSPEL
Malmö är orienterade mot kanterna i sitt uppbyggnadsspel med ambitionen att därifrån kombinera sig in mot mitten, och Vidi hade därför ett tydligt fokus på att intensifiera sin press i de laterala zonerna.
Vidi ämnade att ta hjälp av sidlinjen som en extra försvarare för att begränsa bollhållarens rörelser, samtidigt som man pressade mot Malmös wingbackar med sina ytterbackar för att på så sätt bevara sitt numerära övertag centralt.
Vidis bollokala kompakthet gjorde att man kunde markera och blockera Malmös alternativ att penetrera, eller kombinera, mot mitten.
Bildtext: Vidis högerback fullföljer sin manorientering och engagerar sig i press mot Rieks. Det tillåter Vidis övriga spelare att bibehålla sina centrala positioner för att istället blockerar passningsvägar mot mitten.
Vidi utnyttjar sidlinjen som en extra försvarare i kombination med bollorienterade skiftningar för att reducera spelytan för Rieks, som endast kan vända bakåt.
MALMÖS DYSFUNKTIONELLA UPPBYGGNADSSSTRUKTUR, ÖVERDRIVNA RÖRELSER OCH SVÅRIGHETER ATT KONTROLLERA OMSTÄLLNINGAR
Rörelse från spelare och bollen genererar ständiga förändringar i de spatiala förutsättningarna på fotbollsplanen, och är således avgörande för den strategiska och taktiska framgången för laget.
Insikten för värdet av det kollektiva, men framförallt det individuella, inflytandet på yta och hur de bidrar till att avgöra de efterföljande sekvenserna, blir därför fundamentalt.
I fotboll existerar inga avvikelser mellan anfall och försvar utan varje aktion på planen föregås av, eller avlöser, en omställningsfas. Varje spelare måste därför positionera sig på ett sätt som tillåter dem att delta i den aktiva spelsekvensen, samtidigt som de bistår med att förbereda laget för en eventuell omställning.
Varje ny positionering måste stå i relation till en konsekvent medvetenhet för lagets positionella utformning, men inte bara ur ett statisk avseende utan även ur ett funktionellt.
Bollen och motståndarlaget avgör vilka ytor som är viktiga för varje sekvens och den positionella strukturen måste därför kunna anpassa sig utan att förlora sin funktionalitet, dvs kunna vara redo för en omställning utan att begränsa effektiviteten i sitt anfallspel. Något som var ett notoriskt problem för Malmö, särskilt i den första halvleken.
En nyckelaspekt i Malmös uppbyggnadsspel var Christiansen och Safari axeln via de båda defensiva halvytorna. Det tillät Malmö att utnyttja Safaris offensiva egenskaper som en katalysator för sitt anfallspel längs vänsterkanten, medan Christiansen kompenserade för avsaknaden av en lika spelskicklig högermittback, genom att positionera sig i en djupare position till höger för att ansvara för uppspelen därifrån.
En struktur som i teorin utgör en stabil plattform, från vilken Malmö kan konstruera sitt anfallsspel och samtidigt förebygga kontringar. Men i praktiken var den inte alltid funktionell utifrån en offensiv aspekt, då det begränsade alternativen för Malmö mellan linjerna och föranledde Malmös problem att avancera förbi Vidis första press.
Bildtext: Bildtext: Christiansen och Bachirous involvering i Malmös uppbyggnad, utifrån låga positioner, sker på bekostnad av uppbyggnadsstrukturens funktionalitet.
Malmö saknar tillräckligt effektiva positioner mellan linjerna, för att binda samman uppbyggnaden mot högre zoner, och Malmös möjligheter att avancera spelet är därför begränsade.
Vidis försvarsspel provocerade även fram en otålighet i Malmös anfallsspel i form av överdrivna rörelser med och utan boll.
Rörelse är ett användbart offensivt redskap och har ofta ett stort inflytande på motståndarens defensiva rörelser, men kan även medföra bieffekter för den egna anfallstrukturen. Värdet av rörelse bör därför stå i relation till de aktiva förhållandena på planen.
Detta var stundtals ett problem för Malmö, vars rörelse gav upphov till en dysfunktionell struktur med stora avstånd mellan lagdelarna och genererade långa övergångsmoment för spelarna mellan matchens spelfaser och gav Vidi stora ytor att kontra i.
Många gånger saknade även bollhållaren tillräckligt god kännedom för den kollektiva strukturen i sådana situationer och levererade förhastade passningar, trots att zonerna i anslutning till bollmottagaren inte var ockuperade för att understödja bollens nya position.
1.
Bildtext: Malmös struktur saknar ideala positioner för att understödja ett progressivt anfallsspel till vänster.
Safari misslyckas med att analysera den kollektiva strukturen och istället för att cirkulera bollen, för att tillåta laget att organisera sig, väljer han att forcera fram en riskabel passning som Vidi enkelt kan bryta.
2.
Bildtext: Malmös osammanhängande struktur genererar stora avstånd och saknar tillräckligt etablerade positioner i bollzonen, vilket leder till en oflexibel övergång från anfall till försvar.
Vidi har fyra spelare i farliga positioner och kan spela bort sju(!) Malmö spelare (åtta med Rieks, som befinner sig utanför bild) via EN passning för att påbörja en farlig kontring.
Men Vidi saknar tilräcklig precision i sitt kontringsspel och lyckas inte kapitalisera på situationen.
OSCAR LEWICKI - ETT POTENTIELLT DIAGONALT VAPEN I RETURMÖTET?
Då det finns anledning att tro att Vidi utgår från liknande mekanismer i sitt försvarsspel även i returmötet, vore Oscar Lewicki ett intressant alternativ som mittback för att bemästra Vidis press.
Lewicki är trots sin längd en väldigt skicklig huvudspelare och besitter även ett bra positionsspel ur defensiv synpunkt, och skulle nödvändigtvis inte innebära en defensiv försvagning som mittback.
Och genom att spela Lewicki som högermittback skulle man få två bollsäkra mittbackar i Lewicki och Safari, som skulle kunna avlösa Christiansen från den defensiva högra halvytan i uppbyggnaden, för att istället tillåta dansken att operera utifrån en nr 8 roll i positioner bakom Vidis mittfält.
Fördelen med att låta Christiansen operera utifrån högre positioner är hans förmåga i små ytor och hans intelligenta rörelsemönster utan boll, i kombination med den ökade närvaron centralt, vilket skulle innebära drastiskt förbättrade förutsättningar för Malmö att manipulera Vidis första presslinje.
En annan fördel med Lewicki som högermittback är den förbättrade diagonala passningsaxeln från lägre positioner via hans längre passningsspel, med potential att penetrera diagonalt mot mitten.
Det ger även möjligheten att utnyttja en snabbare passningsdynamik, i form av diagonala krossbollar, för att involvera den offensivt skicklige Rieks i ett tidigare skede och undvika Vidis kompakta försvarsspel.
Som en konsekvens av Vidis man-man markering och manorientering, fanns mycket yta inom deras backlinje i det första mötet, och Malmö skulle kunna dra fördelar ur att försöka utmana detta genom att, via diagonala långbollar, aktivera ytan mellan högerback och mittback oftare.
Lewicki gjorde stora framsteg i sitt passningspel förra säsongen och hans precision i det diagonala passningsspelet är en av hans mest underskattade egenskaper.
Medan Christiansen är skickligare på att diktera tempot i uppbyggnadsspelet, via korta passningar och subtila rörelser, så är han inte lika kapabel i sitt långa passningsspel.
Lewickis egenskaper skulle därav addera ett oförberett moment för Vidis presspel.
Pågrund av att de flesta lagen är orienterade vertikalt eller horisontellt i sitt presspel, blir implementeringen av ett diagonalt passningsspel särskilt effektivt, eftersom det tillåter anfallspelet att motarbeta dynamiken hos motståndarlagets defensiva rörelser.
Och i samspel med den högerfotade Sören Rieks, finns möjligheten för Malmö att, via en diagonal passning mot vänsterkanten, kunna hitta yta centralt via en efterföljande diagonal dribblingssekvens från dansken.
AVSLUTNINGSVIS - UWE RÖSLERS KREATIVITET I ANDRA HALVLEK
Även om det var i andra halvlek som Malmö släppte in det potentiellt ödesdigra bortamålet, så var intentionerna i Malmös anfallsspel tydligare.
Lewickis introduktion gav en bättre stabilitet i anslutning till omställninsfaserna och tillät även ett mer dynamiskt positionsspel från Anders Christiansens, utifrån högre positioner.
Den andra halvleken innehöll även några intresseväckande strukturella förändringar, signerat Uwe Rösler.
I uppbyggnaden klev Brorson ibland upp som en nr 6 i uppbyggnaden med Anders Christiansen i den offensiva högra halvytan och Eric Larsson i en mer ortodox högerbacksposition.
Bildtext: Med anledning av Vidis fokus på att behålla tillgång att pressa mot Christiansen och Safari i uppbyggnaden, samt bibehålla ett numerärt övertag centralt för att understödja Negy och mittbackarnas man-man markering, blev Malmös mittbackar de fria spelarna i anfallsspelet.
En fri spelare innebär ett positionellt övertag då denne har en möjlighet att, via sin position, få direkt inflytande på en fotbollsplan, och kräver därför en aktiv roll i anfallsspelet.
Att låta mittbackarna bli fria för att istället förhindra ytor för mer offensivt skickliga spelare, är en typisk defensiv strategi i den moderna fotbollen och innebär ofta att mindre bollskickliga spelare blir ansvariga för att konstruera anfallsspelet.
För att kunna överlista en sådan defensiv strategi, och frigöra spelare högre upp, krävs det att mittbackarna blir modiga med bollen.
Att använda sitt positionella övertag för att driva mot motståndarlagets försvar, som en strategisk metod för att attrahera press, utmanar motståndsrlagets defensiva organisation och har en möjlighet att facilitera fria spelare högre upp.
Men Nielsen och Bengtsson lyckades inte exploatera sina förmånliga positioner, utan var passiva utifrån sina djupa utgångspositioner och deltog endast i att understödja bollcirkulationen i uppbyggnadsfasen.
I den andra halvleken hade Brorsson (som kom in för den skadade Bengtsson) fått direktiven att, istället för sin mittbacksposition, stundtals agera utifrån en nr6 position. Det aktiverade honom som en fri spelare utifrån en högre position och bidrog till att öppna yta åt bland annat Christiansen, som kunde bli fri mellan linjerna oftare.
På bilden ockuperar Brorsson två spelare och tillsammans med Larssons djupa position, faciliterar man positionella övertag för Bachirou och Christiansen som blivit fria mellan linjerna.
Förutsättningarna är helt klart svårare nu än inför matchen i Malmö, och man ska komma ihåg att Vidi slagit ut ett storsatsande och Champions League meriterat Ludogorets Razgrad för blott två veckor sedan.
Men trots att vågskålen för tillfället väger tyngre mot Vidi, med anledning av ungrarnas bortamål, så vill jag ändå mena att Malmö har kapacitet nog för att vinna returmötet. Och jag ger skåningarna goda chanser att avancera vidare till nästa omgång.
Tack för att du läste texten och hoppas du tyckte det var intressant.
För den taktiskt inbitne, besök gärna min blogg http://bollkänsla.se.
