Inför MFF-Gefle IF
Malmö FF har inlett årets allsvenska på ett föredömligt sätt, och behagligt konsekvent dessutom. 3-0 hemma mot Falkenberg följdes upp med samma övertygande siffror borta mot Götet. På lördag hoppas nog vi alla att trenden ska få fortsätta när Gefle besöker Swedbank Stadion.
Inför varje säsong finns det alltid matcher som man ser extra mycket fram emot. Matcherna mot pyjamaslaget från väst, Skånederbyna, och datumen då det är tänkt att de andra förväntade toppkonkurrenterna ska få bekänna färg.
Man får nog leta bra länge om man ska hitta någon som har längtat mest efter den här matchen.
Ja, jag vet. En match med MFF är givetvis alltid en match med MFF, men ni fattar vad jag menar. Av de fem senaste årens hemmamöten med Gefle så har vi vunnit två, medan de tre resterande har slutat mållöst. Det brukar vara frustrerande 90 minuter plus tillägg som ofta utvecklar sig till kavalkader av obeslutsamhet i avslutslägen, uppgivet kroppsspråk, samt äckligt disciplinerat försvarsspel från motståndarhåll. Om 2009 års säsong hade smälts ner till en match, då hade den matchen varit Malmö FF-Gefle (en match som det året slutade... ja, vad tror ni?). Det är en tillställning som jag personligen bara vill ha avklarad, för att sedan kunna gå vidare i livet.
Att inte bara jag och säkerligen andra supportrar känner så här, utan att känslan även verkar nå motståndarspelarna, har under en lång tid varit Gefles styrka. I motsats till exempelvis Hammarby i Superettan så är det aldrig årets match när de kommer på besök. Det är inte ett lag som är kul att möta, och det är inte heller det som är meningen. Pelle Olsson lyckades under nästan tio säsonger att med knappa ekonomiska medel hålla kvar ett anonymt lag i Allsvenskan som egentligen behövde överprestera varje år för att inte åka ur. Att han använde sig utav ett rådisciplinerat försvarsspel och försiktigt anfallsspel var ju egentligen ganska logiskt, men så objektiv är man oftast inte från läktarplats eller framför Tv:n.
Ett nytt Gefle?
Just i år verkar det dock som att en förändring kan vara på väg. Olsson har som bekant lämnat sitt livsverk för Djurgården, och Roger Sandberg, vars senaste tränarjobb var som assisterande i Hammarby 2012, har ersatt. Sandberg har till olika medier sagt att han inte kommer överge lagets defensiva grundspel, men att man ska försöka spela aggressivare för att vinna bollen tidigare. Han har också som mål att anfallsspelet ska bli mer varierat. Det är inte Zdenek Zeman som har anlänt, men vem vet, kanske får vi på söndag se MFF komma i det första kontringsläget hemma mot Gefle sedan... ni får gärna hjälpa mig i kommentarsfältet.
I de två första matcherna har GIF först tappat en 2-0-ledning till oavgjort på Strandvallen, och följt upp med 2-1-förlust hemma mot AIK. En match där en ledning åter igen tappades. I anfallet har Dioh Williams lyckats peta in ett mål i vardera match, och han verkar vara den "fox in the box" som de ska kunna förlita sig på i matcher med få målchanser. Då både Jakob Orlov och Mikael Dahlberg har lämnat inför i år så är det närmast ett krav att Williams lyckas fortsätta leverera. Försvarsspelet har sett lite skakigare ut än vanligt, men de bör åtminstone inte lastas för målen mot Mjällby, då man hade man en närmast löjlig otur. Båda målen kom nämligen till efter styrningar som helt ställde Emil Hedvall mellan stolparna.
Förutom redan nämnda Orlov och Dahlberg så har två andra viktiga spelare lämnat; Veteranmålvakten Mattias Hugosson, samt mittfältsterriern Alexander Faltsetas som följt med Pelle Olsson till Östermalm. Av de spelare som är kvar bör störst fokus riktas på Williams givetvis, men också yttermittfältarna. Simon Lundevall gjorde förra året 11 poäng (4 mål, 7 assist), och irrationelle Jonas Lantto brukar oftast vara ett hot när han kommer i fart med bollen. Det ska också bli kul att se om den gamle MFF:aren Robin ”Tomelilla” Nilsson startar i mitten.
En startelva vågar jag inte gissa mig på, särskilt med tanke på att laget nog kan bli mer defensivt orienterat jämfört med AIK-matchen. Truppen är dock samma 18 spelare som senast:
Emil Hedvall, Olof Mård, Jonas Olsson, Anders Wikström, Jesper Florén, Robin Nilsson, Simon Lundevall, Johan Oremo, Dioh Williams, Anders Bååth, Jens Portin, Skuli Jon Fridgeirsson, David Fällman, Jonas Lantto, Dardan Mustafa, Marcus Hansson, Oscar Karlsson, Sasa Sjanic
... Och så över till MFF
Inledningen går knappast att klaga över. Spelet var visserligen trevande i den sorgkantade hemmapremiären mot Falkenberg, men 3-0 är alltid 3-0. Och om det nu vore möjligt så är 3-0 nog ännu mer än 3-0 när det sker borta mot IFK Göteborg. Alla frågetecken är inte helt uträtade kring exakt hur Åge Hareide vill att MFF ska spela, men klart är i vilket fall att han leder laget i rätt riktning. Synen på framtiden bör vara positiv som himmelsblå, och då är Gefle den perfekta motståndaren för att krossa den optimismen, alternativt öka guldförhoppningarna. Kanske att jag flyger iväg lite med det där sista, men de två senaste gångerna som vi har slagit GIF på Stadion så har det slutat med guldfirande. Just sayi'n... Nämnas bör dock att den tredje senaste gången som det hände var 2008. En finfin sjätteplacering blev det då.
Att sia elvan till den här matchen är inte det lättaste med tanke på hur Hareide chockade oss inför mästarmötet i måndags, men i mål bör det se likadant ut. I backlinjen verkar det däremot som om Erik Johansson startar bredvid Helander, då de ska ha spelat ihop de senaste träningarna. Mittfältet är svårtippat, särskilt eftersom Rakip skötte sig så bra mot IFK. Dock så tror jag att han får börja på bänken med tanke på att motståndet är annorlunda. MFF ska inte behöva säkra defensivt på sin hemmaplan, och i ett mer offensivt präglat spel är Forsberg att föredra. Till vänster då, men i så fall förutsätter jag att den glödhete Gische flyttar över till högerkanten. Detta givetvis förutsatt att han inte vilas inför Örebro-matchen, men då är jag övertygad om att Kroon klarar sig utmärkt som ersättare. Jag skulle samtidigt inte bli alltför förvånad om Gische ändå startar, och då får stanna kvar på andra sidan då det ändå gick så bra senast, och att Kroon isåfall tar högerkanten i alla fall. Som tränare i MFF finns det en del angenäma problem att handskas med... Själv väljer jag att gå på det första scenariot. Om Molins så gärna vill spela, då gör han nog det. I mitten fortsätter troligtvis Halsti och Thern, och på topp behövs det inga ändringar. Det ger således följande uppställning: Olsen - Ricardinho, Johansson, Helander, Albornoz - Forsberg, Halsti, Thern, Molins - Eriksson, Rosenberg. På bänken sitter då Zlatan Azinovic, Pontus Jansson, Mahmut Özen, Erdal Rakip, Simon Kroon, Amin Nazari, samt Pawel Cibicki. Den som lever får se hur det blir, men tills vidare tycker jag ledorden bör vara "In Åge we trust."
Om det är några ord som jag hoppas att spelarna tänker lite extra på under matchen så är det dessa tre: Rörelse, tålamod, och skjuuuut!!! Mot Gefle får man inga ytor gratis, man får dem om man jobbar för dem. Passa bollen snabbt mellan varandra, gör dig alltid spelbar, och ta en del "oväntade" löpningar om så behövs. Erik Friberg tog några sådana förra året med målchanser och mål som följd, förhoppningsvis kan Halsti förvirra Geflebackarna på söndag genom liknande aktioner. Tålamod är oerhört viktigt i en eventuellt frustrerande match, och det är lätt att spelarna hänger med huvudet vid ett 0-0 resultat i 80:e minuten. Men då gäller det bara att fortsätta attackera och ignorera tjuvnyp samt undvika onödiga varningar tagna i affekt. Det kommer komma fler chanser, och den individuella kvaliteten finns så det räcker och blir över. Denna kvalitet speglas ibland genom distansskott, och detta kan vara ett vägvinnande vapen om det inte räcker att spela sig fram. Om man drömmer sig tillbaka till förra året så finns det en del godbitar att plocka fram, och faktum är att det i den elva som jag tippar bara finns tre spelare som INTE gjorde mål från utanför straffområdet säsongen 2013. Statistiken talar sitt tydliga språk; Skjut mer pågar!
Avslutningsvis tänker jag ge mig på ett slutresultat. Jag vill så gärna skriva 3-0, men det får bli 2-1. Eriksson gör första med ett kanonskott, Dioh Williams chock-kvitterar, men Molins får sista ordet i minut 63. Om han kunde lära IFK Göteborg spela fotboll så bör ett avgörande mål mot Gefle inte vara några problem att fixa.
Don't believe the jinx. Framåt Malmö!
När: 12/4 16:00
Var: Swedbank Stadion
TV: CMORE Fotboll
Domare: Martin Hansson
