Inför MFF - HIF
Då var det dags för Skånederby, med allt vad det innebär.
"Är du intresserad av casino? Spelbloggare.se har listat marknadens bästa onlinecasinon i sin casinoguide. Klicka här för att läsa guiden och ta del av unika bonusar!"
Blott två dagar har gått sedan Elfsborgsmatchen, men redan imorgon väntar mötet med Helsingborgs IF. Spelprogrammet just nu är lite som att vara på Tivoli med ungarna tidigt på dagen, innan köerna hunnit bli långa: man hastar mellan karusellerna, från den ena ångest-ritten till den andra, så skyndsamt att man mellan åkturerna inte ens hinner spy upp all sockervadd man tryckt i sig. Istället snurrar huvudet allt fortare, ens inre system känns orensat och man mår bara mer och mer illa.
Åhå nä då, säger ni nu. Det är ju en helfestlig fotbollsfest som väntar. Kul och spännande. Och jo. Kanske. Det är också ett sätt att se på det.
Hursomhelst, det är inte fel att påstå att statistiken är på vår sida. Bortsett från det på alla sätt miserabelt olycksaliga mötet 2011, det som avbröts efter att en person från Malmösektionen traskat in på plan för att konfrontera Pär Hansson och HIF följaktligen tilldömdes segern med 3-0, har vi faktiskt inte förlorat ett allsvenskt hemmaderby mot HIF på vår nya stadion. Tre vinster och tre oavgjorda är facit från de andra sex åren.
Så låt oss då ta en titt på:
Vårt motstånd
HIF har spelat i Sveriges högsta serie under samtliga säsonger sedan 1993. Av dagens allsvenska lag kan det endast matchas av IFK Göteborg. Men även om Göteborgs allsvenska-säsonger-svit egentligen är längre, kan HIF med viss rätt hävda att deras är elegantare: Göteborg tvingades 2002 kvala för att behålla sin allsvenska status, något som Helsingborg aldrig behövt göra under de här åren. Hittills. För just nu genomlider HIF sin förmodligen värsta allsvenska säsong i modern tid (åtminstone om man inte betraktar sextiotalet som ”modern tid”). Laget parkerar på kvalplats, och skummade man HIF-forumet här på svenskafans.com för nån vecka sedan flödade pessimismen och flera forumanvändare tycktes redan förbereda sig på superettan.
Egentligen har nog HIF en trupp som borde kunna befinna sig högre upp i tabellen, men samtidigt är det förstås så att klubbens pressade ekonomi har tvingat fram något av ett budgetbygge. Inte ens försäljningar av spelare som Emil Krafth, Robin Simovic, Jere Uronen, Emmanuel Boateng och Victor Pálsson (alla sålda under eller efter fjolårssäsongen) har inneburit några större kassatillskott. Snarare tycks det vara tvärtom, på grund av - uppenbarligen - mindre gynnsamma avtalskonstruktioner med externa finansiärer.
En hårt pressad Henrik Larsson fick dock se läget ljusna för sitt lag i onsdags. För första gången på mycket länge hade HIF flyt, när Anton Wedes egentligen misslyckade övertidsfrispark dök och seglade in i bortre krysset. Målet innebar 2-1 och tre inknaprade poäng på Sundsvall, och HIF har nu bara två pinnar upp till trettondeplatsen. Samtidigt förlorade Gefle via ett sent mål, vilket innebär att HIF har åtta poäng ner till direkt nedflyttning. Så faran nerifrån känns i praktiken avvärjd - det är knappast sannolikt att Gefle plockar poäng nog för att komma ikapp, och såklart ännu osannolikare att Falkenberg gör det.
Kanske vill inte Henrik Larsson skyffla runt i ett vinnande lag, men minst en ändring tvingas han att göra. Segerskytten Anton Wede är nämligen avstängd. Jordan Larsson började på bänken senast, men han är rimligen en kandidat för startelvan. Dessutom är Matthew Rusike - avstängd senast - tillgänglig igen. En möjlig startelva ser ut så här:
Pyzdrowski - Landgren, Peter Larsson, Helstrup, Adam Eriksson - Surprise Ralani, Johan Mårtensson, Monday Samuel, Lalawélé Atakora - Jordan Larsson, Hallenius.
Övriga i truppen är, enligt hif.se, Chencinski (förre ÖSK-målvakten som räddade Albornoz-straffen 2012), Achinioti-Jönsson, Darijan Bojanic, Jesper Lange, Felix Bindelöv, Jesper Björkman, Rusike och Jonatan Olsson (en av dessa ska bort, om jag räknar rätt).
Ett bortafölje förväntas naturligtvis. Och har man som HIF:are inte möjlighet att åka ner kan det vara värt att veta att HIF:s sportbar visar matchen och dessutom erbjuder ”Köttfrossa”, för den som tycker det låter gott.
Vårt eget lag
Även Malmö FF spelade en krampaktig match i veckan, om än med en behagligare krampanledning än HIF (det är trots allt skönare att vara rädd för att tappa mark i en guldstrid än att slåss för att undvika nedflyttning). Innan Erdal Rakips förlösande segermål var det en match som för vår del kändes ryckig och disharmonisk. Behrang Safaris kramp - en rent fysisk kramp pratar vi om då - tvingade honom att vara utanför plan i flera minuter, och under den nervpåfrestande långa tilläggstiden haltade han runt framme i anfallslinjen. Både Eikrem och Árnason gick ut skadade med stukad fot respektive ont i höft/ljumske. Ingen av dem är med imorgon. Dessutom är Adu avstängd efter en ganska billig varning. Adu gjorde sitt bästa för att få domare Nyberg att ta tillbaks det gula kortet just efteråt, då han bjöd Nyberg på en rejäl och ganska långvarig omfamning. Men inte ens denna ömhetsbetygelse hjälpte.
Erdals mål ser dock inte ut att ge honom en plats i startuppställningen, utan Eikrem ersätts förmodligen, precis som i paus senast, av Yotún. Vår peruan stod för ett par tjusigt väladresserade crossbollar då, men också för några oroväckande bolltapp.
På plussidan kan vi också notera att Anders Christiansen är tillbaks från avstängning - känns som om saknaden av honom var stor i torsdags - och att Franz Brorsson tar plats i backlinjen. Det innebär alltså sannolikt följande startelva:
Wiland - Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Brorsson, Safari - Yotún, Christiansen, Lewicki, Berget - Rosenberg, Jeremejeff.
Övriga i truppen: Fredrik Andersson, Konate, Vindheim, Sana, Rakip, Bergqvist, Svanberg.
Vad ska man tro då?
Ett hårdjobbande HIF, det kan vi räkna med. Och en oro då är att våra vilodagar sedan torsdagens prövning varit få. Vi har hemmaplansfördel, absolut, och en i grunden starkare spelarbesättning, visst, men vi måste också förmå ta kampen och vinna dueller. Det tror jag. Kanske ska man också ängslas över att det är ett lag med nytänt självförtroende som kommer på besök, men egentligen tycker jag ännu sämre om att möta desperata motståndare med lång förlustsvit bakom sig. Lex Djurgården 2013 - det känns som om sånt ofta vänder mot oss.
Till sist borde jag såklart avsluta med något lagom klämkäckt optimistiskt. Så jag säger så här:
Jag hoppas att vi vinner. Jag hoppas det jättejättemycket.
